URCH FAS TUHATdUNLd, TIINUlad, ALJPGlUuv HIIIvar I rare. Blott sanningen ikläddes en anständig eller behaglig drägt, fanns likväl intet krönt hufvud på den tiden, som mera tålte henne, och i denna skepnad framställdes hon ganska ofta af både vänner: och motståndare. Medgifvas måste dock, att af omnämnue tvänne arbeten, Morianen träffat sanningen närmare, hvad Gustaf III:s karakter beträffar, äfvensom foitjensten af stil och föredrag i vida högre målt tillhör dess författare; men just det hänförande och förledande i språk och målning bör varna läsaren, att vara på sin vakt, då han ledsagas i det förflutna af denne farlige cicerone med siren-stärm man. i Den som tecknar dessa rader tillhörde en famiij, som räknade sig till en på den tiden rådande opposition, hvars medlemmar kallade sig patrioter it motsats mot dem, hvilka hyllade konungens parti; och benämndes rojalister. Med en deraf hemtad stark fördom emot Gustaf och dess styrelseprincviper. anlände ins., ännu ung, till hufvudstaden. Men sedan han der kommit i beröring med aktade och upphöjie personer, hvilka närmare känt ställ-; ningar och förhållanden, trovärdige så mycket mera, som de icke varit Gustafs blinde beundrare, utan äfven under hans lifstid frimodigt visat sig ogilla åtskilliga hans åtgårder, rättade ins. efter hand sina ensidiga begrepp. Han såg hos honom många fel och svagheter, men hans egenskaper voro så stora och öfvervägande, så sannt konungsliga, att ins. anser bans namn alltid förtjena att tecknasj hland förtjenstfulla regenters, om än icke af första ordningen. Den egeniliga anledningen till dessa reflexioner har ins. hemiat af ett i Aftonbladet N:o 53 infördt utdrag af Lord Broughams historiska teckningar af utmärkte statsmän, samtlidige med Georg 11I. Bland åtskilligt träffande och sannt, som denne skarpsinnige forskare anfört, beträdes han i denna uppsats med stora misstag via andra tillfällen. Icke allenast uppgifterna om vissa facta befinnas oriktiga, utan hans räsonemanger synas någon gång äfven sakna fullkomlig logisk hållning. Sedan den lärde Lorden mästerligt visat huru den konungsliga värdigheten och kraften sjunkit, hvaraf Sveriges politiska vanmakt, och detta på ett sätt, som antyder äfven hans ogillande, förkättrar ban Gustaf för det han rättade detta missförhållande, och serdeles sättet på hvilket det skedde. Dess förställning före revolutionen och dess brutna ed genom densamma, äro föremål för lordens bannstrålar. Men först är det icke gifvet, att en tjugu års prins vid tillträdet till regeringen anser möjligt att genomdrifyva hvad dock nästan hvarje regent i bjertat önskar, nemligen att förskaffa sig större makt och inflytelse, helst om dessa befinnas för mycket kringskurna. Hans försäkringar hade således till en början kunnat vara uppriktige. Hvad åter edgången angår, så är det i sauning barnsligt och oväntadt af en historiker, att, då en statshvälfning betraktas, allt för mycket fästa sig vid vigten af en sådan ed. Historien bevittnar huru ofta nationer och regenter öfverträdt densamma, och något hvar, som öfverlefvat dylika katastrofer, har gjort sig saker till förbrytelse i den vägen. En sådan ed är i det hela mera att anses såsom en borgerlig, än religiös förbindelse, och framgången af ett revolutionärt företag bereder ej allenast strafflöshet, utan bifall och pris. K. Gustafs förställning var för öfrigt mera af nödvändigheten påkallad än den ädle lorden föreställer sig, så vida lycklig utgång skulle med klok beräkning afses. Grefve Brahes och dess olyckskamraters öde sexton år förut var varnande och Ludvig XVI:s och derefter dess broders exempel hafva visat, att monarkers hufvuden äfven kunna falla och att statskupper utan försigtighet ej altid lyckas. ) Då ej en droppe blod flöt och hela nationen välsignade revolutionen och dess frukter, hvari slutligen äfven de, hvilkas enskildta intressen stridde deremot, instämde; så är det hårdt, att för en så lysende bedrift, minnet af den som utfört densamma, skall nedsmutsas endast derföre, att medlen icke efter den strängaste sedoläras theori gillas. Ins. vet och erkänner, att det är en machiavellistisk regel i politiken, som af rättsläran icke vinner stöd, att ändamålet helgar medlen; men visa jf mig när regenter eller ministrar i den delen varit h mogräknade? Den af Europa benämnde ädle Alex-t ander var t. ex. en mästare i förställningskonst., Det var kan, som bland annat, med tårfulla ögon r försäkrade vår minister, att hans militäriska rörel-s ser mot svågern voro endast tomma demonstratio-ö ner, hvilka omständigheterna aftvungit honom, un-t der det proklamationer till affall, att utspridas i Fin-!c land, redan voro tryckte. Sjelfva Carl den XII varjs ej fri från politiska intriger genom sin gunstling hb Görtz. Ån Danmarks öfverraskning och dess flottase borttagande af Engelsmännen utan föregången krigs-n förklaring? och tusen andra exempel, hvilka kunna !lr uppletas i historien, utvisande, att ärligheten sällan h P r ä f 1 8 k d h e n nu — — Är ———A V -- n——.— —— — — — — ?-C-D1nDV ——ÖÖM j i f ( ( s ö varit en dygd i kabinetterne och på throrerne, och om hon varit det, vanligen blifvit bestraffad. Ins. vill ej försvara Gustafs tillställningar år 4789, för att åtkomma en ökad magt, men det är orätt, att med Lerd Brougham påstå, att han utan ringaste strid och svårigheter förut utöfvat sina kungliga funktioner, och den ökade magten var dessutom ett frivilligt offer af hvad man kallar det egentliga folket eller de trenne ofrälse Stånden, liksom då enväldet öfverläts åt Carl XI. De exempel Lorden anför för att nedsätta Gustaf såsom administratör, äro temmeligen obetydliga. Hans olyckliga författning angående bränvinsbränning, som I s ban af financiel förlägenhet utfärdade, är det enda1 Ins. erinrar Sig, som med fullt fog kan tillvi-s tas honom i detta afseende. Men buru många go-ji da författningar datera sig icke från hans styrelse!li Realisationen var nödvändig och utfördes på ett sätt, i som ej skakade samhället, och Bankens sedlars vär t de förblef i hans tid i oförskrankt helgd. Ins.t har aldrig hört omtalas det bedrägeri, för hvilket! han uti ifrågavarande uppsats oförsynt tillvites. Nå f got före hans död yerkstäldes, genom Grefye Munks . föranstaltande, förfalskning af så kallade Fanehjelmsf sedlar, ett slags kreditmynt, och hvari konungen aflr sina fiender beskylldes vara inblandad. Men de,lc som buro mordiska händer på honom, kunde äfven 4 vara hågade 2tt mörda hans rykte. Giltiga bevisjl finnas ej förebragte, och vid anställd undersökning; AI Fr: oo br osa aj hallar es oms a