dock vederfarits den rättvisan, att få ordna sin för-s valtning efter behof och eget omdöme. Med för-; boppning blickar derföre Europa på början till ett f bättre tillstånd, som redan, ehuru efter en mindre tid-it rymd, och förutgångna stora omhvälfningar, utvecklar :c sig. Delta lands utseende bär de fruktansvärdaste spår I efter ett länge fortvarande, våldsamt knecktvälde.! Städerna, utan murar och portar, ligga ännu till. hälften i ruiner och askhögar; ty hvarje motstånd har hittills ansetts för förbrytelse. Sedan Walla-i chern derföre så ofta visat fruktlöst motstånd, uch det-! ta så ofta varit förderfligt, tänkte han ej mera på! någon annan räddning, än flykten. Så snarten Turkisk skara framträngde öfver Donaufloden, flydde i enhvar, som hade något att förlora, till skogarne, l till Ungern eller Siebenburgen. Bojarerne föregingo : alltid med detta exempel, och på fyratio år hade den Weallachiska befolkaingen sju gånger tagit till fykten. I aGärdarne i detta land ligga i dalarna, likasom gömda, ty den, som stannade qvar, sökte skydd i: sitt armod, sitt elande, och wodde sig finna detta in ett förborgadt tillhåll. Hvilken anblick lemna ej ännu i dag dessa byar, utan trädgårdar, fruktträd och kyrkor, och, man kunde säga, utan hus, ty de sist-, nämnda äro nedsänkta i jorden, och täckta blott , med ett tak af qvistar! Ladugårdar eller andra inrättningar, såsom qvarnar, värdshus, alleer, plante-i ringar, hvad vi kalla byggningseller mansgårdar, ! bryggor och större byggnader eller palatser, ser man , ej under hela dagsresor. I Det flacka landet år fullkomligt utan träd, ehuru en tredjedel deraf är öfverväxt med små, buskaktig ekskog. På planteringar var här naturligtvis ej att tänka; och de sköna skogsdälderna, som naturen skänkt, voro till den grad förhärjade, att man knappti begriper, huru elakhet, försumlighet, efterlåtenhet, ! obenägenhet och ovilja, liksom alla menniskokrafter j allmänhet, när de yttra sig i en förderflig rigtning, kunnat till den grad göra förhärjningar. Svårt lärer det också blifva att kringvandra dessa stora fält af skogar och åkrar. Af den till åkerbruk tjenliga jorden är knappt en femtedel dertill begagnad, och så I visar hela landet i sjelfva verket blott en öcken 2 ja, just en öcken, som endast väntar på flitiga menniskohänder, för att i öfvermått belöna hvarje använd möda. Blott få Bojarer sköta sjelfva sina stora gods; de flesta hafva sina hus i städerna, der också de kyrkor äro sammanträngda, som fela på landet. Denna adel har sedan sista omhvälfningarna förlorat mycket; den är dömd till undergång, icke derföre,l att det förtryck, hvarunder landtmannen suckade, är! minskadt (ty priset på egendomarne har stigit ofantligt), men Bojarerne lefde förut af embeten, med hvilka de drefvo handel, eller som de sjelfva togo till byte, och dessa förvaltas nu af riktiga embetsmän, med fast lön. Hvilken välgerning är redan det, att de första äreställena i landet, Hospodar-embetena, ej mera köpas och säljas! Wallachiet har under en tid af sjuttio år haft ej mindre än fyratio furstar; nu innehafves likväl hospodar-värdigheten för lifstid. Att den dock icke blifvit ärftlig, dertill är väl hufvudskälet att söka i detta lands långsamma framåtskridande. Egendomsägarens vilkor äro inskränkta. Der gifvas vissa domstolar, der undersåten kan fullfölja sin rätt. Genom inskränkningar i dagsverks -tjensten I har han vuanit tid och krafter; men krafter, tid ochi frihet äro skatter, som för honom ej hafva något: värde, och som han också i sjelfva verket ej begag-i nar, för att få fortlefva i det tillstånd, deri han uppvuxit, och som blifvit honom kärt. Wallachern har. lärt af sin far, att aldrig bygga utöfver hvad som är: tillräckligt, för att tillfredsställa de nödvändiga na-; turbebofven och göra lifvet någorlunda bekymmerslöst; allt utöfver denna gräns skulle blott blifvit ett byte för hans beherrskare eller fiender. Van att vara belåten med det aldraminsta, känner han ej något af andra nationers tusende behof, skyr ej torttigheten så mycket som arbetet, men bildningens tvång, mer än barbariets elände. Wallacherna äro ett serdeles vaekert och storväxt folkslag; deras språk är en dotter af det Romerska, och ännu i dag likt Italienarnes. Men det turkiska oket har fullkomligt förslafvat detta folk. Vapen hafva redan länge för dem varit något främmande, och de gifva sig på minsta uppfordran. Hvar och en välklädd man gör intryck på Wallachern; han anser denne fullkomligen beråttigad, att befalla honom och fordra tjenster af honom. Aldrig skall man se en Wallach tacka, till och med om en skänk öfverstiger alla hans förhoppningar, men med lika tystnad emottar han alla förolämpningar. Han anser det för oklokt, att förråda sina fiender, för fruktlöst avt visa sin smärta. Deremot finner man honom alltid glad, när han i en. usel jordhåla kan torka sina våta trasor vid en dug-: tig brasa, steka något rått lefnadsmedel och röka sin pipa. För öfrigt finns det i dessa boningar hvarken bröd eller andra väl tillredda Jefnadsmedel, hvarken gryta, kittel eller annat husgeråd. Wallachern förer sin knif, sin pipa och sin tobakspung vid gördeln, och när han lemnar sitt bus, qvarlemnar han ej nägot, som tjenar att underbjelpa mödan. Af det pu lefvande slägtet är således ej serdeles mycket att vänta. Så många af våra landsmän utvandra, för att i främmande verlåsdelar grunda sig bättre lefnadsförpållanden, men så få försöka att ösa ur detta lands rika källor, der hvarje deras arbete måste finna sin lön, om blott skydd och säkerhet för egendom vore förharnden. Den ringa uppmuutran, som man lemnar de invandrande, grundar sig troligen på det konsular-förhållanden, som göra att alla främmande blifva regeringen till last. De, som ställt sig under en konsuls skydd, äro ej underkastade landets lagar. Regeringen kan hvarken direkt pålägga dem skatt, eller döma och straffa dem, och till och med för deras förbrytelser måste den vända sig till residenterpa. Österrikiska konsulatet i Bucharest skall ensamt räkna 5000 skyddlingar. Ofta stå der också Tyskar under Engelskt och Engelsmän under Tysk! beskydd, ja, till och med Wallachiska undersåtare finna medel att på denna väg undandraga sig sin egen regering. Ryssland bar upphäft detta missbruk, men det utöfrvar också ett indirekt, mäktigt skydd: hela landet. cDet är högst sannolikt, att Walilachiet besittei stora skatter af ädla, så väl som andra metaller Strömmarna föra så betydligt mycket guldsand, at! 2? Masala cin Cbtatt till nmanavinnans (