dock vederfarits den rättvisan, att få ordna sin för-s
valtning efter behof och eget omdöme. Med för-;
boppning blickar derföre Europa på början till ett f
bättre tillstånd, som redan, ehuru efter en mindre tid-it
rymd, och förutgångna stora omhvälfningar, utvecklar :c
sig.
Delta lands utseende bär de fruktansvärdaste spår I
efter ett länge fortvarande, våldsamt knecktvälde.!
Städerna, utan murar och portar, ligga ännu till.
hälften i ruiner och askhögar; ty hvarje motstånd
har hittills ansetts för förbrytelse. Sedan Walla-i
chern derföre så ofta visat fruktlöst motstånd, uch det-!
ta så ofta varit förderfligt, tänkte han ej mera på!
någon annan räddning, än flykten. Så snarten Tur-
kisk skara framträngde öfver Donaufloden, flydde i
enhvar, som hade något att förlora, till skogarne, l
till Ungern eller Siebenburgen. Bojarerne föregingo :
alltid med detta exempel, och på fyratio år hade den
Weallachiska befolkaingen sju gånger tagit till fykten. I
aGärdarne i detta land ligga i dalarna, likasom
gömda, ty den, som stannade qvar, sökte skydd i:
sitt armod, sitt elande, och wodde sig finna detta in
ett förborgadt tillhåll. Hvilken anblick lemna ej än-
nu i dag dessa byar, utan trädgårdar, fruktträd och
kyrkor, och, man kunde säga, utan hus, ty de sist-,
nämnda äro nedsänkta i jorden, och täckta blott ,
med ett tak af qvistar! Ladugårdar eller andra in-
rättningar, såsom qvarnar, värdshus, alleer, plante-i
ringar, hvad vi kalla byggnings- eller mansgårdar, !
bryggor och större byggnader eller palatser, ser man ,
ej under hela dagsresor. I
Det flacka landet år fullkomligt utan träd, ehuru
en tredjedel deraf är öfverväxt med små, buskaktig
ekskog. På planteringar var här naturligtvis ej att
tänka; och de sköna skogsdälderna, som naturen
skänkt, voro till den grad förhärjade, att man knappti
begriper, huru elakhet, försumlighet, efterlåtenhet, !
obenägenhet och ovilja, liksom alla menniskokrafter
j allmänhet, när de yttra sig i en förderflig rigtning,
kunnat till den grad göra förhärjningar. Svårt lärer
det också blifva att kringvandra dessa stora fält af
skogar och åkrar. Af den till åkerbruk tjenliga jor-
den är knappt en femtedel dertill begagnad, och så I
visar hela landet i sjelfva verket blott en öcken 2
ja, just en öcken, som endast väntar på flitiga men-
niskohänder, för att i öfvermått belöna hvarje an-
vänd möda. Blott få Bojarer sköta sjelfva sina stora
gods; de flesta hafva sina hus i städerna, der också
de kyrkor äro sammanträngda, som fela på landet.
Denna adel har sedan sista omhvälfningarna förlorat
mycket; den är dömd till undergång, icke derföre,l
att det förtryck, hvarunder landtmannen suckade, är!
minskadt (ty priset på egendomarne har stigit ofant-
ligt), men Bojarerne lefde förut af embeten, med
hvilka de drefvo handel, eller som de sjelfva togo
till byte, och dessa förvaltas nu af riktiga embets-
män, med fast lön. Hvilken välgerning är redan det,
att de första äreställena i landet, Hospodar-embete-
na, ej mera köpas och säljas! Wallachiet har under
en tid af sjuttio år haft ej mindre än fyratio furstar;
nu innehafves likväl hospodar-värdigheten för lifstid.
Att den dock icke blifvit ärftlig, dertill är väl huf-
vudskälet att söka i detta lands långsamma framåt-
skridande.
Egendomsägarens vilkor äro inskränkta. Der gif-
vas vissa domstolar, der undersåten kan fullfölja sin
rätt. Genom inskränkningar i dagsverks -tjensten I
har han vuanit tid och krafter; men krafter, tid ochi
frihet äro skatter, som för honom ej hafva något:
värde, och som han också i sjelfva verket ej begag-i
nar, för att få fortlefva i det tillstånd, deri han upp-
vuxit, och som blifvit honom kärt. Wallachern har.
lärt af sin far, att aldrig bygga utöfver hvad som är:
tillräckligt, för att tillfredsställa de nödvändiga na-;
turbebofven och göra lifvet någorlunda bekymmers-
löst; allt utöfver denna gräns skulle blott blifvit ett
byte för hans beherrskare eller fiender. Van att
vara belåten med det aldraminsta, känner han ej
något af andra nationers tusende behof, skyr ej tort-
tigheten så mycket som arbetet, men bildningens
tvång, mer än barbariets elände. Wallacherna äro
ett serdeles vaekert och storväxt folkslag; deras språk
är en dotter af det Romerska, och ännu i dag likt
Italienarnes. Men det turkiska oket har fullkom-
ligt förslafvat detta folk. Vapen hafva redan länge
för dem varit något främmande, och de gifva sig på
minsta uppfordran. Hvar och en välklädd man gör
intryck på Wallachern; han anser denne fullkomligen
beråttigad, att befalla honom och fordra tjenster af
honom. Aldrig skall man se en Wallach tacka, till
och med om en skänk öfverstiger alla hans förhopp-
ningar, men med lika tystnad emottar han alla för-
olämpningar. Han anser det för oklokt, att förråda
sina fiender, för fruktlöst avt visa sin smärta. Der-
emot finner man honom alltid glad, när han i en.
usel jordhåla kan torka sina våta trasor vid en dug-:
tig brasa, steka något rått lefnadsmedel och röka sin
pipa. För öfrigt finns det i dessa boningar hvarken
bröd eller andra väl tillredda Jefnadsmedel, hvarken
gryta, kittel eller annat husgeråd. Wallachern förer
sin knif, sin pipa och sin tobakspung vid gördeln,
och när han lemnar sitt bus, qvarlemnar han ej nä-
got, som tjenar att underbjelpa mödan. Af det pu
lefvande slägtet är således ej serdeles mycket att
vänta.
Så många af våra landsmän utvandra, för att i
främmande verlåsdelar grunda sig bättre lefnadsför-
pållanden, men så få försöka att ösa ur detta lands
rika källor, der hvarje deras arbete måste finna sin
lön, om blott skydd och säkerhet för egendom vore
förharnden. Den ringa uppmuutran, som man lem-
nar de invandrande, grundar sig troligen på det
konsular-förhållanden, som göra att alla främmande
blifva regeringen till last. De, som ställt sig under
en konsuls skydd, äro ej underkastade landets lagar.
Regeringen kan hvarken direkt pålägga dem skatt,
eller döma och straffa dem, och till och med för de-
ras förbrytelser måste den vända sig till residenter-
pa. Österrikiska konsulatet i Bucharest skall en-
samt räkna 5000 skyddlingar. Ofta stå der också
Tyskar under Engelskt och Engelsmän under Tysk!
beskydd, ja, till och med Wallachiska undersåtare
finna medel att på denna väg undandraga sig sin
egen regering. Ryssland bar upphäft detta missbruk,
men det utöfrvar också ett indirekt, mäktigt skydd:
hela landet.
cDet är högst sannolikt, att Walilachiet besittei
stora skatter af ädla, så väl som andra metaller
Strömmarna föra så betydligt mycket guldsand, at!
2? Masala cin Cbtatt till nmanavinnans
(