Verser, afsjungna af Sångföreningen i Lund vid Biskop Tegners afresa ifrån staden d. 8 Maj författade af Professor Hagberg. Säg är Lundagård ej skön? Templet sträcker som till bön Armarna mot himlabågen, Lyser frid i rosig qväll Öfver tankans stilla tjäll, Öfver skördarna och vågen. Här med kraft af Elohim Lade dig en Seraphim Sångens glöd på väldig tunga; Ack! hur långt än toner gå, Esaias, ingen så Mäktade som du att sjunga. Paradisets fogel lik, Som på ljufva visor rik Lockade till fjerran zoner, Evig ungdom så ännu Till ditt dikthem lockar du Till en urdarbrunn af toner. Vext hon är i Iduns vård, Dör ej ut i Lundagård, Denna fria ungdomsskara; Frithiofs vagga, Saxos stad, Lagerkrönt och stolt och glad, O, här är oss godt att vara! Se din ungdom kring dig står, Signar dina silfverhår, Ack de faderliga kära: Vig ditt brudpar som en gång Sjelf du vigt med helig sång Vigt ditt namn vid Sveriges ära; Kom så åter, gästa här: Dig har Carolina kär Som en kämpe har sin heder: Och ännu skall kraft och tro Flyga som en örn ur bo Utur ungdoms djupa leder.