Verser, afsjungna af Sångföreningen i Lund
vid Biskop Tegners afresa ifrån staden d. 8 Maj
författade af Professor Hagberg.
Säg är Lundagård ej skön?
Templet sträcker som till bön
Armarna mot himlabågen,
Lyser frid i rosig qväll
Öfver tankans stilla tjäll,
Öfver skördarna och vågen.
Här med kraft af Elohim
Lade dig en Seraphim
Sångens glöd på väldig tunga;
Ack! hur långt än toner gå,
Esaias, ingen så
Mäktade som du att sjunga.
Paradisets fogel lik,
Som på ljufva visor rik
Lockade till fjerran zoner,
Evig ungdom så ännu
Till ditt dikthem lockar du
Till en urdarbrunn af toner.
Vext hon är i Iduns vård,
Dör ej ut i Lundagård,
Denna fria ungdomsskara;
Frithiofs vagga, Saxos stad,
Lagerkrönt och stolt och glad,
O, här är oss godt att vara!
Se din ungdom kring dig står,
Signar dina silfverhår,
Ack de faderliga kära:
Vig ditt brudpar som en gång
Sjelf du vigt med helig sång
Vigt ditt namn vid Sveriges ära;
Kom så åter, gästa här:
Dig har Carolina kär
Som en kämpe har sin heder:
Och ännu skall kraft och tro
Flyga som en örn ur bo
Utur ungdoms djupa leder.