— TI går afton firades på Frimurarelogen af
ledamöter i Bondeståndet en bjertlig och vacker
högtid. Största delen af Ståndet hade nemligen
förenat sig om att öfverraska sin ståndskamrat
Hans Jansson från Elfsborgs län, som helt ny-
ligen återkommit från sitt besök i hemorten,
med en äreskänk, bestående af en dyrbar silf-
verkanna med -lock, samt en vacker silfverbe-
slagen sjöskumspipa; oeh dessa skänker öfver-
lemnades: honom i går afton å nyssnämnde
ställe. På kannan läses inskriften:
TILL HANS JANSSON
AF
MEDBRÖDERS AKTNING OCH VÄNSKAP
1841.
Uti locket är infattadt ett exemplar af den me-
dalj, som slogs öfver Upsala mötes beslut år 1393.
En af Hans Janssons närmaste vänner, den af alla
värderade och högaktade Nils Persson från Sö-
dermanland, hade fått i uppdrag, att härvid tolka
de öfrigas känslor, och gjorde det med följande
tal, hvaraf vi jemväl erhållit del:
Medbroder!
De män, som här omgifva dig, sluta i detta ö-
gonblick icke endast vänskapens kedja omkring fö-
remålet för deras kärlek och aktning. De bilda til-
lika ett ombudsmannaskap för en större, allmännare
opinion, som egnar dig förtroende och erkänsla. De
önska, på samma gång uttrycka sin glädje öfver
hvad du är, och sitt hopp om hvad du under ditt
lif skall blifva för ett älskadt fosterland. De bedja
dig i denna äreskänk skåda en ren och flärdlös af-
sigt att uppmuntra dig till fortfarande i dina ädla
bemödanden och mildra tankan på de vedervärdig-
heter, hvilka under större brytningar i samhällena
och deraf härflytande meningsstrider, äro oafskilje-
liga från verksamhet för det allmännas väl. samt
från nitet att för folkets bästa afskaffa missbruken,
undertrycka egennyttan, godtycket och sjelfsvåldet.
Sveriges allmoge har väl aldrig saknat män hvil-
ka med varm känsla, rediga begrepp och enkla se-
der, i deras ombudsmannakall, sökt, efter bästa vil-
ja, vårda dess rätt och befordra dess väl. I samma
mån tidernas skiften och samhälls-inrättningarnas
skick fordrat olika egenskaper hos dem, hvilka gce-
nom sitt anseende och förtroende blifvit BondeStån-
dets stöd, har den Svenska naturen frambringat så-
dana: och det utgör mensklighetens tröst, att försy-
nen visar sig huld i gåfvan af kraftfulla själar, då
tiden hehböfver dem. Men inskränkt och tillsidosatt,
har onekligen Bondeståndets inflytelse sedan lång tid
tillbaka varit. Så länge de lagstyrda samhällenas
lifsprincip offentligheten icke var verksam, så länge
menstlighetens skönaste rättsgrund, j-mväl inför la-
7en- icke erkändes; så länge ansvariyheten för of-
f.atliga uppdrag inskränktes till blott blidkandet
af makten och icke kunde yrkas af nationen; så län-
ge var odalmannens riksdagsvärf vida annat än hvad
det nu blifvit och alltmer blifver. Dettavar att dag-
tingå med de mägtige; att tjena de enskildta intres-
sena för att frammuta en återtjenst åt de allmänna;
att blidka de privilegierades växande anspråk för att
vinna en eller annan lättnad åt de arbetande klas-
serna; att utbyta eftergifter för att kunna åberopa
menniskorätt och menniskovärde.
Så har vårt århundrade sett en Mats Pehrsson,
en Anders Danielsson, eu Nils Månsson kämpa stri-
den för Sverges allmoge, med de medel, som stora
naturförmågor erbjudit, och med allt större fram-
gång, i den mån Lagarnas helgd och förbättring
blifvit ett mål för nationens allmänna uppmärk-
samhet.
Men hvilka hinder hafva ej mött dem? hvilka stö-
testenar hafva ej omringat dem? och hvem måste ej
erkänna deras förtjenster, då man ännu ser Stånds-
formens afskräckande svårigheter; de öfvervägande
Stånds-intressenas styrka, och besinnar huru litet
stöd, snart sagdt ända hittills, den allmänna epinio-
nen kunnat gifva åt dylika bemödanden som deras.
Dock en annan dag randas. Folket har fattat, att
det ej är den af makten predikade enigheten, som
afhjelper samhällsbehofven, aflägsnar förtrycket och
afskräcker våldets och listens djerfhet; det inser, att
det är den på lika rättigheter, lika skyldigheter,
lika skydd och lika ansvar grundade enigheten i
slräfeanden för det allmärna bästa, som utgör sam-
hällets styrka och vilkoret för medborgares sällhet.
Det står färdigt att yrka afskaffande af all tillkräk-
tad inflytelse, för att se förtroendet och kärleken och
aktningen leda dess angelägenheter och betrygga dess
framtid. Det är i en sådan tidpunkt, som Svenska
folket med innerlig glädje lyfter sin blick på de re-
presentanter, hvilka med rastlös verksamhet och upp-
lyst nit arbeta för detta, tidens stora mål — ock
hyddans son nämner derföre med glädje Hans Jans-
son.
Redlige Broder!
Emottag vår försäkran om den aktning och till-
gifvenhet, vi hysa för Dig. Gå lika flärdfri, lika en-
kel, lika rättsinnad och orubblig, som Du begynt,
till: det mål, som Sverges allmoge nu måste med o-
delad uppmärksamhet och enig kraft söka. Du har
med ädle patrioter arbetat för öppnandet af den ba-
na, som säkrast leder dit. Fortfar i ditt bemödande.
Strid för de grundsatser, som kunna befordra fram-
skridandet! Öka vår skuld till Dig för hvad Du re-
dan gjort! Och erinra Dig med tillfredsställelse och
vänskap de män, som med Dig delat denna Riks-
dags arbeten. Måtte glädjen öfver det goda, som
BondeStåndets eniga hållning i en och annan del
beredt, mildra minnena af mycket, som vi ej förmått