tiossekreteraren i Paris, Hr Grefve Edv. Gyl-
denstolpe, såsom Charg dAffår. Ministerplatsen
i Haag är en af de första på listan af de fyra,
som anses komma att indragas och ersättas af
Charge6 VAffärer.
— Nederländska Ministern vid svenska Hofvet,
Hr Baron Crombrugghe de Looringhe, lemnar
äfven inom kort sin ministerplats härstädes, och
kommer förmodligen hans funktion här att fram-
deles fortfarande bestridas. af en Charg dAffär.
— I går justerades KammarRättens- Utslag
angående -Tullbalans-målet. Söm det ännu ej är
expedieradt, har ej sjelfva dokumentet ännu blifvit
tillgängligt; men vi kunne likväl berätta såsom
säkert, att det är rätt allvarsamt till sitt inne-
håll. KammarRådet Winroth lärer vara dömd
tjensten förlustig, och alla de deri invecklade
personerna, äfven cheferna, dömda till ersättnings-
ansvar, Hr Presidenten af Billbergh i första
rummet.
— ——
— Vi hafva hittills saknat tillfälle att redo-
göra för ett uppträde i Bondeståndet förliden Mån-
dag, hvarom redan talats åtskilligt och sem äfven
förtjenar att blifva föremål för offentligheten. Så-
som hvar och en känner, som besökt något af de
trenne ofrälse Riksståndens öfverläggningar, är det
ett vedertaget bruk, hvaremot ingen anmärkning
skett, att de serskilda Ståndens Ledamöter under
öfverläggningarne ega tillträde till hvarandras Stånd,
der de taga sin plats uti den del af rumrmaet, som
är bakom bänkarna, och der samtala med bekanta
af Ståndet. Endast på Riddarhuset eger det un-
dantag rum, att äfven Representanter af Medstån
den endast inlåtas på läktaren. Nu hände sig så, att
en Representan af Borgareståndet, Hr Norin, inkom
i Bondeståndet, under öfverläggningen öfver Lag-
och Ekonomiutskottets betänkande N:o 67, angå-
ende förändring af 8 i 2 kap. af 4766 års fi-
skeristadga. Åtskilliga Ledamöter af Ståndet hade
redan under diskussionens början yrkat bifall till
betänkandet, då Riksdagsfullmäktigen Strindlund
uppstod och först beklagade, att åtskilliga af Stån
det i denna fråga tagit impressioner af Ledamöter
från Borgareståndet, och derefter vände sig direkte
till Hr Norin, den han uppgaf vid namn, och, un-
der synbar ovilja både i tal och åtbörder, på det
häftigaste utfor emot, för det han, som väckt
motion i det ämne, som nu var under afgörande,
sjelf infunnit sig i Ståndet och, såsom han yttrade,
fortsatte försöken att bearbeta Ledamöterne af Stån-
det, m. m. Detta utfall väckte mycken indignation,
och åtskilliga Ledamöter uppträdde äfven omedelbart
efter Strindlund, för att tillrättavisa honom för sitt
ofog, och uti följande plenum uppläste äfven Riks-
dagsfullmäktigen Kihlblom ett anförande, i hvilket
en stor del af Ståndet instämde, till ogillande af
Strindlunds förfarande. Strindlunds vänner i Sven-
ska Biet skyndade sig naturligtvis, att följande dagen,
på deras vanliga sätt framställa saken, d. v. s. så, som
skulle Hr Norin genom sitt förhållande gifvit anled-
ning till Strindlunds utfarande. bUnder diskussio-
)nenpe, yttrar nämligen Biet, inkom Motionären i
afrågan, Hr Norin, från Borgareståndet, och hade åt-
skilliga hviskningar med Ledamöter af Btåndet. Detta
gaf Strindlund anledning att yttra, det åtskilliga
ledamöters bearbetning inom Ståndet redan före ple-
num icke voro honom obekanta. Men en sådan
oförsynthet, som den, att midt under diskussionen
ledamöter från andra Stånd inträda, för att ännu
ytterligare fortsätta försöken i denna riktning, för-
vånade honom på samma gång han måste uttrycka
sitt högsta ogillande af densamma. Biet underlät
naturligtvis att nämna all den indignation och det
ogillande detta yttrande väckte.
Emot detta insidiösa sätt att referera, har Hr No-
rin uti Biet låtit införa en reklamation, hvaruti han
anmärker, att han endast med en ledamot af Bonde-
Ståndet vid tillfället talat om saken i fråga, men att
denne, redan nyss förut, yttrat sig till protokollet
emot betänkandet, och att han således hvarken kun-
nat eller velat försöka inverka på dess öppet uttala-
de mening, samt att Strindlund, som befann sig på
långt afstånd, icke kunnat höra hvarom talades; äf-
vensom att, då en lag förbjuder att störa öfverlägg-
ningarne, samtalet icke kunnat föras högljudt. — På
denna reklamation har Biet i dag låtit sin Referent
svara uti en artikel, undertecknad af N. Strindlund.
Säsom skäl, hvarför Ref. icke redogjort för de öfri-
ge Talarnes yttranden, uppgifves, att deraf var pin-
genting synnerligt värdt att anteckna; naturligtvis
hade ej heller Biets Ref. ens funnit det synnerligt
värdt att anteckna, att Strindlunds uppförande väckte
något klander.
Detta är rätt vackert af Biet, att vilja taga sin
vän Strindlund om ryggen, men skada att det icke
skall kunna ske utan den vanliga lögnaktigheten ).
) Den ifrågav. motionen åsyftar ett förtydligandeaf 8
2 kap. i 1776 års Fiskeri-stadga. Detta lagbud inne-
håller ett undantag från rättigheten att idka ström-
mingsfiske i Bottniska viken. Sådant stadgandet hit-
tills varit, har det föranledt en tolkning, som haft
till påföljd, att det åsyftade ändamålet alldeles förfe-
lats. Det märkligaste är, att, efter hvad det vill
synas, äfven Strindlunds kommittenter borde haf-
va nytta af motionens framgång, då, som man vet,
ett icke obetydligt antal af allmogen i de nordli-
gare länen har strömmingsfisket till näringsfång,
och deraf hemtar sin bergning. Samma fråga har