vetenskaperna. Sedan han blifvit student, reste han
till Holland, der han med ifver lade sig på apote-
karekonsten, medicinen och botaniken, och derefter
begaf han sig till Köpenhamn, försedd med rekom-
mendationer till en af hans faders vänner, professer
Finke, i ändamål att få göra en resa utomlands,
med någon ung ädling. Detta lyckades honom väl
icke, men han fann deremot tillfälle att i konungens
svit besöka Norge, der han gjorde bekantskap med
åtskillige utmärkte män, och bland desse kanslerer
Jens Bjelke, hvars dotter, fröken Dorthe, fann myc-
ket behag i att konversera med Sperling, och för
konom spela på klavecin. Det tillfälle denna be-
kantskap skaffade honom, att qvarstanna i landet,
begagnade han likväl icke. Efter några botaniska
resor i de danska provinserna, återvände han hem
till sin fader, hvilken bekostade hans resa till Ita-
lien. Vid universitetet i Padua uppehöll han sig
flere år, sysselsatt med vetenskaperna och söderns
sköna litteratur, omhugsad af lärde och mecenater;
här erhöll han doktorshatten. Efter ett nytt besök
hos sina föräldrar, ämnade han öfver England åter-
vända till Italien, men ödet hade annorlunda beslu-
tat. Fartyget hvarpå han stigit om bord, blef för-
följdt af kapare och af storm kastadt på Norges kust,
och han förnyade derpå bekantskapen med kansle-
ren oeh hans familj, och nu lät han öfvertala sig
att qvarstanna i landet. Från Bergen, der han först
bosatt sig, blef han förflyttat till Christiania, och
här gjorde han en bekantskap, som blef af största
inflytande på hans blifvande öde. På samma tid
var Corfitz Ulfeld ståthållare på Bohus, och då denne
fick höra talas om Sperlings skicklighet, lät han
kalla honom till sig, för att konsultera honom, i
afseende på en henskada. Sperlings skicklighet som
läkare, bans intressanta samtal, samt kännedom om
främmande länder och deras litteratur, intog Wilfeld
så fullkomligt till hans fördel, att han länge behöll
honom hos sig och slutligen, med stora skänker,
återsände honom. Sedermera flyttade både Ulfeld
och Sperling till Danmark, der den sednare köpte
sig en landtegendom nära Hollbeck. Här förnyades
bekantskapen, och följden var, att Sperling blef an-
ställd i Köpenhamn, samt den Ulfeldska familjens
läkare och intime vän. Han följde sin gynnare och
vän på dess ambassader, fick genom honom praktik
i de förnämsta hus, till och med hos den kungliga
familjen, och blef kunglig botanikus och stadsfysikus
i Köpenhamn. Väl förlorade Sperling dessa poster,
då Ulfeld en tid var i onåd, hvarföre denne också
yttrade till honom: Vi äro på samma fartyg, ni
måste segla med mig; men då Ulfeld åter kom i
konungens gunst, rönte äfven Sperling frukterna
deraf. Han blef en af de tre läkare, som kallades
till Christian den Fjerdes dödssäng, och blef sedan
kunglig kemikus och hofmedikus.
Efter den store konungens död togo Ulfelds och
Sperlings missöden sin början. Fredric den Tredje,
eller rättare, hans gemål, Sofia Amalia, hade länge
varit afundsjuk på Ulfelds och hans frus stora in-
flytande och ynnest hos den aflidne konungen och
vid hofvet. och ovänskapen förökades genom den
stränga handfästningen (konungaförsäkran), hvaruti
Ulfeld hade del, samt flere ömsesidiga yttringar
af ovilja, så att Sofia Amalia satte sig i spet-
sen för de många fiender, som Ulfelds upphö-
jelse och hersklystnad förvärfvat honom. Bland
de chikaner och förföljelser, hvarför Ulfeld nu blef
föremål, var, såsom bekant är, också den, att ett
löst fruntimmer, Dina Winhofers, som sprang om-
kring i de adliga familjerna med nyheter och sqval-
ler, blef narrad att beskylla Uifeld att hafva um-
gåtts med den afsigten att förgifva konungen
och uti denna osannfärdiga beskyllning blef Sper-
ling invecklad, i så måtto, att Dina angaf honom
att hafva tillredt giftet. Saken kom, såsom bekant
är, till riksrådets behandling och följden var, att
Dina blef afrättad. Men Ulfeld ville, efter all den
smälek han undergått och framdeles var utsatt för,
icke längre stanna qvar i landet, utan begaf sig
till Holland. Sperling, som också lidit mycket för
sin vänskap till Ulfeld, begärde nu äfven sitt af-
sked, köpte fartyg hvarmed han kringseglade i han-
delsaffärer, och nedsatte sig sedermera som prakti-
serande läkare i Amsterdam, derifrån han, efter sin
hustrus död, flyttade till Hamburg.
Efter Uilfelds bortresa från Danmark ville hofvet
reklamera honom såsom en förbrytare. Man från-
tog honom hans titlar, en del af hans egendom och
anställde process emot honom. Då han icke ansåg
sig säker i Holland, for han till Sverige, författade
sedan en försvarsskrift mot den danska regeringens
anklagelser, samt reste derefter till Pommern Uan-
der allt detta fortfor Sperling att visa sin gynnare
och vän oförändrad tillgifvenhet, och han besökte
honom såsom läkarebiträde, då Ulfeld låg sjuk i
Sverige och Pommern, samt öfversatte hans för-
svarsskrift på latin.
Nu utbröt det krig mellan Fredrik den tredje
och Carl X Gustaf, som bragte Danmark på bran-
ten af dess undergång. Ulfeld följde, såsom bekant
är, Konung Carl på dess tåg från Polen till Dan-
mark. Från Holstein efterskickade han Sperling,
hvilken äfven kom, men straxt derpå återvände,
en omständigbet, som förorsakade Sperling det e-
behaget, att, då han sedan gjorde en sjöresa till
Amsterdam och fartyget måste lägga till vid Gluch-
stadt, han blef anhållen och måste tillbringa sju
månader i fångelse, hvarur han likväl befriades, då
ban icke kunde förklaras skyldig, sedan han likväl
först måste afgifva en skriftlig försäkran, att icke
understödja rikets fiender. Huruledes det vidare gick
under och efter kriget, är bekant. Ulfeld lät, af för-
bittring mot konungahuset, hvilket visserligen icke
behandlat honom efter hans förtjenst, förleda sig till
ett steg mot sitt fädernesland, som förtjenade hvar
Dansk mans tadel; men vid freden blef han likväl
fri och åter insatt i en del af af sin egendom. Icke
dess mindre blef han tillika med sin gemål inspär-
rad i ett hårdt fängelse på Bornholm, från hvilket
ban dock utsläpptes, med tillåtelse att uppehålla
sig på sina gods på Fyen, och sedan företog har
en badresa till Aachen. Men nu inlöpte till hofvet
underrättelse om att han till en brandenburgsk ge-
neral gjort ett förslag, som gick ut på den danska
konungafamiljens förderf. På denna lösa och obe-
vista angifvelse begynte danska regeringen, utan
vidare undersökning, och utan att låta ställa honom
för rätta, att på det hårdaste straffa honom. Mar
lät vid Höieste Ret fråndöma honom lif, ära och
I a mn
LAR lileoetAlam fe oo a mo on