(Insändt.!
OM LANDSHÖFDINGE- ACKORDERNA.
Tidningen Malmö Allehanda för någon dag i Mars
månad yttrar sig, vid refererandet af BondeStåndets
Riksdagsförbandlingar och diskussionen. om ett be-
gärdt lån till amortering af Landshöfdinge-ackorder-
na, att Ståndet afslog. det begärda lånet, ehuru Hans
Jansson ffrigt talade för detsammss beviljande, ec.
— Ur hvilken källa berörde Tidning hemtat denna
uppgift, förmäles ieke; men då den tydligen har för
afsigt att kasta. skugga på bemälde Representants
handlingssätt och göra hans metiver misstänkta hos
allmänheten, som sjelf icke är i tillfälle att komtrol-
lera uppgifternas sanmingsenlighet, torde följande
utdrag af BondeStåndets justerade Protokoll för d.
18 sistl, Mars, bäst kunna upplysa verkliga förkål-
landet, hvarigenom allmänrketen blir i tillfälle sjelf
bedöma bifres hos den talande och sanningskäle-
ken hos berältaren.
Utdrag af. protokollet, hållet hos
Hedervärda Bonde-Ståndet vid
lagtima Riksdagen i Stockholm
s 2. den 48 Mars 1841.
S. D.. Till förnyad handläggning förekom Stats-
Utskottets utlåtande Nr. 450, i anledning af dels
räckt. motion om .lånebidrag för inlösen af Lands-
höfdingeackorden, dels Kongl. Maj:ts i detta ämne
tåtne nådiga skrifvelse.
Härvid yttrade:
Hans Jansson från Elfsborgs Län: Jag erkänner
visserligen behofvet af ifrågavarande förslag, samt
den goda syftningen dermed:; nemligen att söka fö-
rekomma ett missbruk, som: sedan längre tid till-
vaka fortfarit. Jag kan likväl ej:till alla delar för-
ika mig med Utskottets. räsonnementer. Pag. 4 i
yetänkandet yttras: Det må visserligen anmärkas
Itt: ackord äro fullkomligt olagliga; mer det måste
ck å andra sidan medgifvas, att, om de under en
ängre tidföljd fortgått och vunnit häfd; samt tjen-
sternas innehafvare således egt fullkomlig änled-
Ning förvänta, att vid afgång återfå, hvad de i ac-
kord utgifvit, det innebure en obillighet och ett
vårt lidande för nyssnämnde personer, om dylik
;rsättning dem beröfvades, och derföre sådane åt-
särder böra vidtagas, hvarigenom missbruket kan:
undänrödjas utan att enskilde underkastas opåräk-
nade kännbara förluster.s Det finnes således en
ag som förbjuder: tjensteatkorder; men det oaktadt
ser mån genom fingret med dem; ja, skickligheten
öch: förtjensten kan icke hinna till sådane platser,
emedan den är fattig, eller icke vill begå ifrågava-
rande olaglighet, då .deremot den mindre duglighe-
tensbefordras dertill; enär den har tillfälle att be-
tala; ackordet. Sådant allt-är tvert emot gällande
författningar ; och en besynnerlig grundsats är det
I sanning, att staten, för att skaffa respekt åt sina