ne Herrar! korrektivet finnes i den Esprit de Corps som aldrig borde saknas inom ett Ridderskap. Et säkert tecken till bristen härå är, att vårt stånd smädare kunna drifva sitt spel på detta rum, sam att en af. dem . möjligen får vara dess löntagande tjensteman. Uteslut den allt dåligt skyddande tidningsandar från Riddarhuset, :och Ridd. och Adeln skall åter taga den. hållning, ståndet bör äga. Denna tidnings anda kallar man väl tidens, men om tidsandan ha: orena källor, så borde den aldrig fått insteg på det. ta rum. Förbjuder oss den så kallade tidsandan att utom Riddarhuset vara Riddersmän, så är vå första pligt att åtminstone härinom vara det. Der det ej kan, hör ej hit, han må gå hädan till der krets, der hans böjelser finna sympathier. Först vi rätt vårt kall, som är thronens stöd och den sanna frihetens försvarare, så kunna vi trotsa partihatet, och fritt må man räkna mig bland antiquiteterne då jag förklarar, att det ligger fäderneslande närmare, att vi heldre taga lärdora af de bortgångne bjeltarnes exempel än af nutidens. Ja, J nutidens store! fåfängt mån J kasta smuts på de verkligen stores grifter; historien qvarstår dock omutlig med sitt vittnesbörd, och om edra namn komma til efterverlden, skulle säkert ingen afund störa eder hvila. Vår tids fribytare, som i nationens namn lofvat oss hennes tacksamhet om vi efterskänka alla våra rättigheter, hafva hotat oss med ofärd om vi ej börsamma deras stentorstämma. Ar det någon. ärlighet i deras löften? och hvad är tidens erkänsla? Kastom en blick på brädtaket å vära största Konungars och mäns grafvar, och vi bafva profvet. Kunna och vilja de väl uppfylla hvad de lofvat? Månne de skola glömma att brandskatta det stånd, för hvars fall så många smädelseskott blifvit slösade? Nej, mine Herrar, äran har aldrig gått i bredd med smädelsen . ... År det någonting förfärande i deras hotelser? Om vikänna vår bestämmelse och enigt följa den, hvad hafva vi då att fruka af denna lilla hop, hvars enda vapen är skändares grofhuggne pilar, bestrukna med journalismens rycksvärta? — de fläcka måhända, men kunna de åra medleremarne: af detta hus? Ridd. och Adelns farligaste fiende är dezs egen splittring. . J, mine Herrar af detta Stånd, som smicken eder med massornas gunst, lyssnen till histoiens varnande röst; glömmen ej, att Adelsmannen cke må förlita Sig på mängdens nyekfulla välvilja, ty är ban rik, så upphör hyllningssorlet, då den maviska klangen af bans guld tystnat. Franska revoutions-historien öfverflögar af dylika exempel, och vår förfranskade Nord lärer ej sakna ämne till en sådan jemlikhetens koryfe, som en Danton. Hvad båtade det Franska adeln att den nedlade sina titar? Hvad vinst skall den Svenska ädlingen draga af sin popularitets-jagt? Ett föraktadt namn blir det enda arf, han lemnar sina barn. Är det så vi skola förvalta det fideikommiss af ära, våra fäders dygder lemnpat oss? Nej, mine Herrar! vår frid tillhör det, att vi bjuda spetsen, äfven åt de inre fienderna till Sverges lugn, och falla vi än för öfvermakten, så skola åtminstone icke våra efterkommande anklaga oss för ett fegt öfvergifvande af den förost mot partiernas stormar, som i det monarkiskt konstitutionella samhällsskicket blifvit oss anvisade. ÅAnnu ett skäl har jag att icke gilva min röst åt förevarande förslag, och detta är den pligt jag äger att ej, utan sken af behof, på tidshjeltarnes blotta ippmaning, bortskänka den familjs rätt, som blifvit nig anförtrodd, och härtill kan icke någon tidningserrorism tvinga mig, ty jag hatar förtrycket i alla kepnader, men mest af allt det osvenska tidningskrifvare-väldet i liberalismens namn. Slutligen får jag förklara. att jag icke är utesluande vän af det stationära. Jag vill äfven framåt, nen ej på anarkiens äfventyrliga stråt; jag vill framåt vå en af snillet och den lugna erfarenheten banad äg, stödd vid sann fosterländskhet. KonstitutionsJtskottets förslag har visserligen ett banande syfte, a, det är sammansatt för tillfället, för att rödja rum it det politiska ryhetskram, man vill lurendreja in våra institutioner. Sverge får ej mera vara Svere; Sverges. egenheter få icke mer ligga till grund ör ombildningarne. Hela statsbyggnaden måste ner uti den rationella töpslefven, för att få en amalgamation med de utändska lärorna, och den ärliga Svenska national(arakteren skall göras smidigare under snällpressen. Jetta partisinnets omstöpningsraseri är dess en ned mina rent Svenska åsigter, och intill dess en erkligt Svensk patriotisk andå, fri från allt småine och kast-afund, för oss till ett bättre sakeras skick, vidblifver jag hvad som är, och anhåller m proposition till afslag å KonstitutionsUtskottets etänrkande.