ne Herrar! korrektivet finnes i den Esprit de Corps
som aldrig borde saknas inom ett Ridderskap. Et
säkert tecken till bristen härå är, att vårt stånd
smädare kunna drifva sitt spel på detta rum, sam
att en af. dem . möjligen får vara dess löntagande
tjensteman.
Uteslut den allt dåligt skyddande tidningsandar
från Riddarhuset, :och Ridd. och Adeln skall åter
taga den. hållning, ståndet bör äga. Denna tidnings
anda kallar man väl tidens, men om tidsandan ha:
orena källor, så borde den aldrig fått insteg på det.
ta rum. Förbjuder oss den så kallade tidsandan
att utom Riddarhuset vara Riddersmän, så är vå
första pligt att åtminstone härinom vara det. Der
det ej kan, hör ej hit, han må gå hädan till der
krets, der hans böjelser finna sympathier. Först
vi rätt vårt kall, som är thronens stöd och den san-
na frihetens försvarare, så kunna vi trotsa partiha-
tet, och fritt må man räkna mig bland antiquite-
terne då jag förklarar, att det ligger fäderneslande
närmare, att vi heldre taga lärdora af de bortgång-
ne bjeltarnes exempel än af nutidens. Ja, J nu-
tidens store! fåfängt mån J kasta smuts på de verk-
ligen stores grifter; historien qvarstår dock omutlig
med sitt vittnesbörd, och om edra namn komma til
efterverlden, skulle säkert ingen afund störa eder
hvila. Vår tids fribytare, som i nationens namn
lofvat oss hennes tacksamhet om vi efterskänka al-
la våra rättigheter, hafva hotat oss med ofärd om
vi ej börsamma deras stentorstämma. Ar det nå-
gon. ärlighet i deras löften? och hvad är tidens er-
känsla? Kastom en blick på brädtaket å vära stör-
sta Konungars och mäns grafvar, och vi bafva prof-
vet. Kunna och vilja de väl uppfylla hvad de lof-
vat? Månne de skola glömma att brandskatta det
stånd, för hvars fall så många smädelseskott blifvit
slösade? Nej, mine Herrar, äran har aldrig gått i
bredd med smädelsen . ... År det någonting för-
färande i deras hotelser? Om vikänna vår bestäm-
melse och enigt följa den, hvad hafva vi då att fruk-
a af denna lilla hop, hvars enda vapen är skända-
res grofhuggne pilar, bestrukna med journalismens
rycksvärta? — de fläcka måhända, men kunna de
åra medleremarne: af detta hus?
Ridd. och Adelns farligaste fiende är dezs egen
splittring. . J, mine Herrar af detta Stånd, som smick-
en eder med massornas gunst, lyssnen till histo-
iens varnande röst; glömmen ej, att Adelsmannen
cke må förlita Sig på mängdens nyekfulla välvilja,
ty är ban rik, så upphör hyllningssorlet, då den ma-
viska klangen af bans guld tystnat. Franska revo-
utions-historien öfverflögar af dylika exempel, och
vår förfranskade Nord lärer ej sakna ämne till en
sådan jemlikhetens koryfe, som en Danton. Hvad
båtade det Franska adeln att den nedlade sina tit-
ar? Hvad vinst skall den Svenska ädlingen draga
af sin popularitets-jagt? Ett föraktadt namn blir
det enda arf, han lemnar sina barn. Är det så vi
skola förvalta det fideikommiss af ära, våra fäders
dygder lemnpat oss? Nej, mine Herrar! vår frid till-
hör det, att vi bjuda spetsen, äfven åt de inre fien-
derna till Sverges lugn, och falla vi än för öfver-
makten, så skola åtminstone icke våra efterkomman-
de anklaga oss för ett fegt öfvergifvande af den för-
ost mot partiernas stormar, som i det monarkiskt
konstitutionella samhällsskicket blifvit oss anvisade.
ÅAnnu ett skäl har jag att icke gilva min röst åt
förevarande förslag, och detta är den pligt jag äger
att ej, utan sken af behof, på tidshjeltarnes blotta
ippmaning, bortskänka den familjs rätt, som blifvit
nig anförtrodd, och härtill kan icke någon tidnings-
errorism tvinga mig, ty jag hatar förtrycket i alla
kepnader, men mest af allt det osvenska tidnings-
krifvare-väldet i liberalismens namn.
Slutligen får jag förklara. att jag icke är uteslu-
ande vän af det stationära. Jag vill äfven framåt,
nen ej på anarkiens äfventyrliga stråt; jag vill framåt
vå en af snillet och den lugna erfarenheten banad
äg, stödd vid sann fosterländskhet. Konstitutions-
Jtskottets förslag har visserligen ett banande syfte,
a, det är sammansatt för tillfället, för att rödja rum
it det politiska ryhetskram, man vill lurendreja in
våra institutioner. Sverge får ej mera vara Sver-
e; Sverges. egenheter få icke mer ligga till grund
ör ombildningarne.
Hela statsbyggnaden måste ner uti den rationella
töpslefven, för att få en amalgamation med de ut-
ändska lärorna, och den ärliga Svenska national-
(arakteren skall göras smidigare under snällpressen.
Jetta partisinnets omstöpningsraseri är dess en
ned mina rent Svenska åsigter, och intill dess en
erkligt Svensk patriotisk andå, fri från allt små-
ine och kast-afund, för oss till ett bättre saker-
as skick, vidblifver jag hvad som är, och anhåller
m proposition till afslag å KonstitutionsUtskottets
etänrkande.