0 ST CH 2 BB, AR DRA SOBVEA VER
ställigbet, i anledning af Rikets Ständers begära
må ägg rum, förrän efter det slutliga afgörandet
gen väckta frågan om en fri kelhbandel, ty först
sammanharg med denmna vigtiga fråga kan, utan fa
af misstag, Utskettets förslag tagas till slutligt or
pröfvande.
Fast öfvertygad om den af mig nu begärda försi
tighetsåtzärd, anbåller jag om Hr Baron och Lanc
marskalkens propesition bärå, i bändelse mot m
hestridande, Utskottets betänkande skulle godkännas
—— TORNE
Kammarjunkaren Ekrenhoffs skriftliga anföran
Represenlationsfrågan.
Då jag pu ytterligare uppträder i denna fråga
det med stärkt öfvertygelse att en förändring i Ri
derskapet och Adelns representation är under den
tidpunkt på det högsta vådlig för konungamakte
bestånd och Sveriges politiska sjelfständighet. 418
års Konstitutions- och StatsUtskotts förfaranden rät
visa denna min fruktan:
Enär det nu föredragna betänkandet är patrioti
mens verk, så borde jag visserligen ej se annat de
uti än fäderneslandets väl. Men den för hvar
Svenskt bjerta så dyrbara hedersbenämningen p
triot, förlorar genom missbruken i tillämpningen de
ädla betydelse. Ett trotsigt språk inför Konunge
ett plänlöst skriande på reform, ett högljudt föra!
tande af alla minnen, som gifvit Sverige aktnir
hos främmande nationer, äro kännetecken på en wi
tids patriot. Ett sådant vanhelgande af hvad: sö
bör heligt hållas, gifver mig rätt. till misstroend
och jag beklagar att så mången god: Svensk låt
skenet förleda sig till antagande af nypatrioternes fä
ger. Svenska adelns förtjenster till fäderneslandi
söker man med äfsigt dölja, ty ärligt framställc
skulle de måhända kunna motverka det hat m4
Ståndet man. vill ingifva nationen. Sveriges me
frejdade namn nedåsölar man, på det de ej må fö
taga den glans man vill gifva den råa kraften, hva
al friketens män hafva behof, för att i liberalismer
bojor lägga det kära folket. Det är i sanning krär
kande för ett Svenskt sinne att höra, det pätriote
nes förnämsta organer sätta i främsta rummet af al
frisione och sjelfständighet dem, som aldrig gått e
egen bana, utan i alla tider tagit ledning af de
förstkommande som förstått att innästla sig i dere
förtroende. Hvad Sverige skördat af en sådan ma:
sornas ledning har alltid berott på ledarens indiv
duella karakter och fosterländska sinne, och till hva
vår tids inflytelserika män föra dem, kommer fran
tiden att utvisa.
KoanstitutionsUtskottets förslag hotar oss med e
representation af denna omyndiga beskaffenhet. Boi
den må -hädahefter som hittills deltaga i Svensi
folkets :representerande, hans urgamla rätt härtill
för mig helig; men icke må han glömma, att ade
af ålder har samma rätt, ej helier må :hans blot
förnuft, huru sundt det än kan vara, vexa den mi
sjelfmyndiga bildningen öfver hufvudet. I sin e
kelhet, ökonstlad och oförvillad, är Svenska bonde
aktningsvärd, men den höga flygt en servil courtois
gifver honor , sätter honom i en falsk ställnir
till sig sjelf, der: det vördnadsbjudande försvinna
tillika med hans redbarhet. Det land der äregirij
heten är råhetens drifkraft, är nära att förlora si
sjelfständighet och det är derhän de frie under de
arartade patriotismens baner föra det gamla Sverig
Det ligger någonting hemskt uti detta. gyckelsp
med fäderneslandets välgång. Har den slöja af lå;
smicker man medpatriotiskt nit kåstat öfver bor
dens brister, till den grad Tördunklat hans bättre v
tande, att ban icke ens ånar det han löper fara a
blifva ett verktyg för några partigängares ärelystn
planer.
Gerna hade jag biträdt det förslag, som afså
Ridderskapet och Adelns representerande genom v:
inom sig, så vida vi hade en oppesition, som me
sans uppfyllde sin bestämmelse, och som vore s
mycket konservativ att hon icke uppenbart sökt
intränga på konuhgamaktens område. Oppositic
nens hufvudrsän tyckas mig se allt för mycket få
derneslandets väl fästadt vid deras egna iPrsonlig
heter. Utan att underkänna de flestes redliga afsig
ter, vågar jag dock tro, tiden tilltrots, att en Svens
Konung, hvars egen störhet är oskiljaktig från Sve
riges väl, har ett sannare intresse i sitt lands lyck:
än de ephemeriska storheterna, som dagens vinc
kast framslunga på den politiska skådebanan. D
ofelbarheten icke blifvit någon dödligs lott, så ä
det sannerligen väl, att om misstag göras, dessas an
val icke måtte blifva mångväldets. Våra grundlags
stiftare hafva insett detta, och vår enda räddning frå
kannstöperiet, är: en kraftig tillämpning af. gfundla
gens bud: allenastyrandet. Alla koncessioneri den
na del motsätter jag mig, wy de gifva ny fart: å
ränksmideriet . . - ja, de skola i hvarje frihetsKjelt
framkalla en småtyrann. !
Under sådana förhållanden, anser jag Sveriges: vi
fordra, att Adeln ännu bibehålles vid den störst
återhållaride kräft, som naturligen ligger i dess sjel
skrifvenhet Mär har väl invändt häremot — oc
jag medger ejbutan skäl — att Vi kunna få blan
055 Personer, somi göra huset föga heder; men, mi