0 ST CH 2 BB, AR DRA SOBVEA VER ställigbet, i anledning af Rikets Ständers begära må ägg rum, förrän efter det slutliga afgörandet gen väckta frågan om en fri kelhbandel, ty först sammanharg med denmna vigtiga fråga kan, utan fa af misstag, Utskettets förslag tagas till slutligt or pröfvande. Fast öfvertygad om den af mig nu begärda försi tighetsåtzärd, anbåller jag om Hr Baron och Lanc marskalkens propesition bärå, i bändelse mot m hestridande, Utskottets betänkande skulle godkännas —— TORNE Kammarjunkaren Ekrenhoffs skriftliga anföran Represenlationsfrågan. Då jag pu ytterligare uppträder i denna fråga det med stärkt öfvertygelse att en förändring i Ri derskapet och Adelns representation är under den tidpunkt på det högsta vådlig för konungamakte bestånd och Sveriges politiska sjelfständighet. 418 års Konstitutionsoch StatsUtskotts förfaranden rät visa denna min fruktan: Enär det nu föredragna betänkandet är patrioti mens verk, så borde jag visserligen ej se annat de uti än fäderneslandets väl. Men den för hvar Svenskt bjerta så dyrbara hedersbenämningen p triot, förlorar genom missbruken i tillämpningen de ädla betydelse. Ett trotsigt språk inför Konunge ett plänlöst skriande på reform, ett högljudt föra! tande af alla minnen, som gifvit Sverige aktnir hos främmande nationer, äro kännetecken på en wi tids patriot. Ett sådant vanhelgande af hvad: sö bör heligt hållas, gifver mig rätt. till misstroend och jag beklagar att så mången god: Svensk låt skenet förleda sig till antagande af nypatrioternes fä ger. Svenska adelns förtjenster till fäderneslandi söker man med äfsigt dölja, ty ärligt framställc skulle de måhända kunna motverka det hat m4 Ståndet man. vill ingifva nationen. Sveriges me frejdade namn nedåsölar man, på det de ej må fö taga den glans man vill gifva den råa kraften, hva al friketens män hafva behof, för att i liberalismer bojor lägga det kära folket. Det är i sanning krär kande för ett Svenskt sinne att höra, det pätriote nes förnämsta organer sätta i främsta rummet af al frisione och sjelfständighet dem, som aldrig gått e egen bana, utan i alla tider tagit ledning af de förstkommande som förstått att innästla sig i dere förtroende. Hvad Sverige skördat af en sådan ma: sornas ledning har alltid berott på ledarens indiv duella karakter och fosterländska sinne, och till hva vår tids inflytelserika män föra dem, kommer fran tiden att utvisa. KoanstitutionsUtskottets förslag hotar oss med e representation af denna omyndiga beskaffenhet. Boi den må -hädahefter som hittills deltaga i Svensi folkets :representerande, hans urgamla rätt härtill för mig helig; men icke må han glömma, att ade af ålder har samma rätt, ej helier må :hans blot förnuft, huru sundt det än kan vara, vexa den mi sjelfmyndiga bildningen öfver hufvudet. I sin e kelhet, ökonstlad och oförvillad, är Svenska bonde aktningsvärd, men den höga flygt en servil courtois gifver honor , sätter honom i en falsk ställnir till sig sjelf, der: det vördnadsbjudande försvinna tillika med hans redbarhet. Det land der äregirij heten är råhetens drifkraft, är nära att förlora si sjelfständighet och det är derhän de frie under de arartade patriotismens baner föra det gamla Sverig Det ligger någonting hemskt uti detta. gyckelsp med fäderneslandets välgång. Har den slöja af lå; smicker man medpatriotiskt nit kåstat öfver bor dens brister, till den grad Tördunklat hans bättre v tande, att ban icke ens ånar det han löper fara a blifva ett verktyg för några partigängares ärelystn planer. Gerna hade jag biträdt det förslag, som afså Ridderskapet och Adelns representerande genom v: inom sig, så vida vi hade en oppesition, som me sans uppfyllde sin bestämmelse, och som vore s mycket konservativ att hon icke uppenbart sökt intränga på konuhgamaktens område. Oppositic nens hufvudrsän tyckas mig se allt för mycket få derneslandets väl fästadt vid deras egna iPrsonlig heter. Utan att underkänna de flestes redliga afsig ter, vågar jag dock tro, tiden tilltrots, att en Svens Konung, hvars egen störhet är oskiljaktig från Sve riges väl, har ett sannare intresse i sitt lands lyck: än de ephemeriska storheterna, som dagens vinc kast framslunga på den politiska skådebanan. D ofelbarheten icke blifvit någon dödligs lott, så ä det sannerligen väl, att om misstag göras, dessas an val icke måtte blifva mångväldets. Våra grundlags stiftare hafva insett detta, och vår enda räddning frå kannstöperiet, är: en kraftig tillämpning af. gfundla gens bud: allenastyrandet. Alla koncessioneri den na del motsätter jag mig, wy de gifva ny fart: å ränksmideriet . . ja, de skola i hvarje frihetsKjelt framkalla en småtyrann. ! Under sådana förhållanden, anser jag Sveriges: vi fordra, att Adeln ännu bibehålles vid den störst återhållaride kräft, som naturligen ligger i dess sjel skrifvenhet Mär har väl invändt häremot — oc jag medger ejbutan skäl — att Vi kunna få blan 055 Personer, somi göra huset föga heder; men, mi