dem derbän, att icke längre kumna räknas blan sjelfständiga näringsidkare, och bestrider derföre, ä ven: ur detta skäl, smidets koncentrering inom Bergs lagerna, der skogen redah är betydligen medtager således otillräcklig, för både tackjerns-. och stång jernstillverkning i större skala; samt till godtgöranm det af der: befintliga stora malmtiillgångar, hvilka enligt hvad ofvan är anmärkt; ej kunna förflytta och användas på andra brier, och hvilka, ehuru för sedda med betydliga skogar, hittills begagnade ti! tackjernets förädling, men nu, i brist af. denna ru dimateria, bli alldeles onyttiga öfverlemnade åt för gängelsen, till känbar förlust för hela landet, sam alla dem, bvilka på ett eller annat sätt varit intres serade i: denna rörelse, ett förhållande, som vid dett tillfälle äfven bör tagas i beräkning. — Möjlige skall bäremot anmärkas, att hvad jag nu yttrag or Bergsmännens framtida ställning, ifall förslaget bi falles, såsom främmande för ämnet, är alldeles öfver Södigt; men om resultatet verkligen blir sådånt, ser jag befarar, terde det icke våra erätt, att i tid fä sta vederbörandes uppmärksamhet derpå; hvilket oc skett på grund åf den käfinedom, jäg genom mångirig tjenstebefattning trör mig äga om jern hand:2ringens tillstånd; och detta utan fruktan fö klandar, ätt härtill uppmanas af några enskilda mo tWrer. Af ofvån anförda skäl, och då Utskottets förslag att införa nya Bergsmanssmiden i Bergslagerna, ut em den kränkning i deras lagligä rätt, som drabba alla de på tackjerösfång fråm dessa orter af ålde privilegierade smiden, och den härigenem uppkom mande oreda i vår allmänna, hushållning, nödvändig och i såknad af tackjern skall -bidraga till en be tydlig minskning i stångjernstillverkningen i de hela; söm likväl är vår förnämsta export, hvilker icke af någon annan i värde deremot svarande pro duktion kan ersättas; men hvilken, om jernhandte singen i öfverensstämmelse med våra nu gällande författningar får utvecklas oth fortgå, än vidare kar höjas utöfver dess rärvarande belopp, och förslaget således, i min tanka, rakt metverkår det ändamål LIK söker uppnå, kam jag ej annat än tillstyrka afslag å EkenomiUtskottets nu förevarande betänkande. Men skalle denna min begäran icke vinna Ridd. ech Adelns bifall, anhåller jag i sådan händelse, at eet tillägg vid betänkandet måtte göras, att i den underd. skrifvelsen, som till Kongl. Mej:t kommer att afgå, uttryckligen tillägges, att ieke någon verkställigbet, i anledning af Rikets Ständers begäran må öga rum, förrän efter det slutliga afgörandet a gen väckta frågan om en fri kelhandel, ty först : sammanharg med demna vigtiga fråga kan, utan fare af misstag, Utskettets förslag tagas till slutligt ompröfvande. Fast öfvertygad om den af mig nu begärda försig. tighetsåtgärd, anbåller jag om Hr Baron och Landt. marskalkens propesition bärå, i bändelse mot mit hestridande, Utskottets betänkande skulle godkännas. MMM—HV—NNRERNEREE oo