—OsLMmMm————
Robert; ei affär nödsakar mig att lemna er en
stund. Jag bör begifva mig till denna bal ....
men jag skall komma tillbaka .... lofva mig....
— Jag lofvar, att jag skall vinna mitt vad! in-
föll sir Southwel .... Ni kan såsom min historio-
graf uppföra det er till minnes. När jaktsällskapet
får veta, att jag tagit ewt bad, för att kunna upp-
fylla ett erbudet vad -.---
— Som sir Rook vägrar att besvara, och som
han ej lärer gå in på; ty se, han går sin väg! å-
tertog sir Robert.
— Låt honom gå, så långt vägen bär, om han så
vill; jag behöfver: honom icke. Se det vackra haf-
vet! huru herrligt det häfver sina vågor!
— Sådant det nuär, skulle det minsann vältra
om med er likasom en lös. sten, invände sir Robert:
Se här, läs Morning Chronicle, min bästa commo-
dore; det skall afkyla edra idter.
När sir Robert såg, att kapten Rook aflägsnat
sig med sina vänner, och de båda kadetterna, sökte
ham med ögonen kring salen efter doktor Bernard;
men denne hade redan dragit sig undan.
Sir Robert, i det han lemnade värdshuset, hade
haft den försigtigheten att tillsluta salens dörrar.
Han hade lemnat kyparne, som voro sysselsatte i
ett annat rum, underrättelse om förhållandet. Der-
på, hade han, af längtan. att gifva lady Southwel
underrättelse om hennes mans oförmodade ankomst
och att på samma gång låta henne veta hans nya
anordningar, gifvit sig af till det för balen utsedda
stället.
Commodoren, som Du blifvit ensam med ilere,
till hälften tömda buteljer, andades imedlertid den
friska hafsvind, som i hvarje ögonblick hotade att
utsläcka den enda salslampan. -Förkastande läs-
ningen af: Morning Chronicle, hade han af denna
tidning helt vårdslöst gjort ett bloss, hvarmed han
tände på sin pipa. Med hufvudet stödt mot sina
båda händer, betraktade han hafvet, med utseendet