—OsLMmMm———— Robert; ei affär nödsakar mig att lemna er en stund. Jag bör begifva mig till denna bal .... men jag skall komma tillbaka .... lofva mig.... — Jag lofvar, att jag skall vinna mitt vad! inföll sir Southwel .... Ni kan såsom min historiograf uppföra det er till minnes. När jaktsällskapet får veta, att jag tagit ewt bad, för att kunna uppfylla ett erbudet vad -.--— Som sir Rook vägrar att besvara, och som han ej lärer gå in på; ty se, han går sin väg! återtog sir Robert. — Låt honom gå, så långt vägen bär, om han så vill; jag behöfver: honom icke. Se det vackra hafvet! huru herrligt det häfver sina vågor! — Sådant det nuär, skulle det minsann vältra om med er likasom en lös. sten, invände sir Robert: Se här, läs Morning Chronicle, min bästa commodore; det skall afkyla edra idter. När sir Robert såg, att kapten Rook aflägsnat sig med sina vänner, och de båda kadetterna, sökte ham med ögonen kring salen efter doktor Bernard; men denne hade redan dragit sig undan. Sir Robert, i det han lemnade värdshuset, hade haft den försigtigheten att tillsluta salens dörrar. Han hade lemnat kyparne, som voro sysselsatte i ett annat rum, underrättelse om förhållandet. Derpå, hade han, af längtan. att gifva lady Southwel underrättelse om hennes mans oförmodade ankomst och att på samma gång låta henne veta hans nya anordningar, gifvit sig af till det för balen utsedda stället. Commodoren, som Du blifvit ensam med ilere, till hälften tömda buteljer, andades imedlertid den friska hafsvind, som i hvarje ögonblick hotade att utsläcka den enda salslampan. -Förkastande läsningen af: Morning Chronicle, hade han af denna tidning helt vårdslöst gjort ett bloss, hvarmed han tände på sin pipa. Med hufvudet stödt mot sina båda händer, betraktade han hafvet, med utseendet