(Insändt.) OM HANDTVERKSEMBETENAS PETITION. Efter genomläsande af den skrifvelse Stockholm handtverksembetens åldermän aflemnat till H. M Konungen, och hvilken skrifvelse, med allas dera mamn och yrken, som undertecknat och aflemna densamma, är aftryckt i Aftonbladet för den 13 A pril Nr 23, framställer sig otvunget den frå gan: Horilken eller hvilka hafva kommittera dessa undertecknade Herrar och män, att til Hans Maj:t öfverlemna en sådan petition? Mig ve terligen har aldrig någon framställning härom gjort till vederbörande Embeten och Societeter, åtminsto. ne har aldrig åldermannen för det embete till hvil ket jag hörer, derom till embetet gjort framställning eller ens det minsta samtal i ämnet egt rum, ålder mannen och embetet emellan. Detta är säkerligen et enskildt företag af Hrr Petitionsundertecknare, analeg med Hrr Borgerskapets officerares enskilda anhållar om militärchef, samt Hrr 50 äldstes gåfva af en silf verservis, hvilka både företag gåfvo anledning till s mycket missnöje. Betraktar man vidare, att ett pa af de undertecknade hafva så till sägandes inga em beten att representera, utan snart sagdt endast sin egna värda personer, t. ex. en Guldslagare, en Tenn gjutare, en Stenhuggare, en Pampmakare, i hvilk embeten finnas 4, 2 å 3 personer högst, förlora skrifvelsen ännu mer af sitt värde, och det alfva och sansing, en till Hans Maj:t Konungen, eller on man heldre vill, till Kongl. Maj:t ingifven skrift bö ega. — Utan att ingå i någon kritisk undersöknip om skrifvelsens innehåll och syfte, dertill jag ej ha sid. kanske ej eller förmåga, ville jag endast yttre att min tro och öfvertygelse är den, att hvarje upp lyst och fördomsfri handtverkare önskar, att det nu varande osäkerhetstillståndet en gång måtte upphö -ra, och att en gång en lag måtte utarbetas och an befallas till efterlefnad, som gör slut på nuvarand evisshet och osäkerhet, i så väl tillämpning som ef terlefnad af nuvarande halfgällande eller ogälland lagar rörande handverkerier. Synnerligast är dett nödvändigt, hvad de uppväxande ynglingar beträffa som vilja egna sig till handtverk, på det att de me någon trygghet må kunna motse sin framtid, äfven som hvad det sjelfsvåld beträffar, som existerar blan gesällklassen, att det blir stäfjadt, och hvilket sjelfs våld, under nuvarande förhållanden, aldrig kan bo tes eller motas. Att ibland denne sistnämnda med borgareklass likafullt finnas många aktningsvärd individer, beror på deras eller deras mästares pel sonlighet, ej på institutiomerna. Handbverkare.