(Insändt.)
OM HANDTVERKSEMBETENAS PETITION.
Efter genomläsande af den skrifvelse Stockholm
handtverksembetens åldermän aflemnat till H. M
Konungen, och hvilken skrifvelse, med allas dera
mamn och yrken, som undertecknat och aflemna
densamma, är aftryckt i Aftonbladet för den 13 A
pril Nr 23, framställer sig otvunget den frå
gan: Horilken eller hvilka hafva kommittera
dessa undertecknade Herrar och män, att til
Hans Maj:t öfverlemna en sådan petition? Mig ve
terligen har aldrig någon framställning härom gjort
till vederbörande Embeten och Societeter, åtminsto.
ne har aldrig åldermannen för det embete till hvil
ket jag hörer, derom till embetet gjort framställning
eller ens det minsta samtal i ämnet egt rum, ålder
mannen och embetet emellan. Detta är säkerligen et
enskildt företag af Hrr Petitionsundertecknare, analeg
med Hrr Borgerskapets officerares enskilda anhållar
om militärchef, samt Hrr 50 äldstes gåfva af en silf
verservis, hvilka både företag gåfvo anledning till s
mycket missnöje. Betraktar man vidare, att ett pa
af de undertecknade hafva så till sägandes inga em
beten att representera, utan snart sagdt endast sin
egna värda personer, t. ex. en Guldslagare, en Tenn
gjutare, en Stenhuggare, en Pampmakare, i hvilk
embeten finnas 4, 2 å 3 personer högst, förlora
skrifvelsen ännu mer af sitt värde, och det alfva
och sansing, en till Hans Maj:t Konungen, eller on
man heldre vill, till Kongl. Maj:t ingifven skrift bö
ega. — Utan att ingå i någon kritisk undersöknip
om skrifvelsens innehåll och syfte, dertill jag ej ha
sid. kanske ej eller förmåga, ville jag endast yttre
att min tro och öfvertygelse är den, att hvarje upp
lyst och fördomsfri handtverkare önskar, att det nu
varande osäkerhetstillståndet en gång måtte upphö
-ra, och att en gång en lag måtte utarbetas och an
befallas till efterlefnad, som gör slut på nuvarand
evisshet och osäkerhet, i så väl tillämpning som ef
terlefnad af nuvarande halfgällande eller ogälland
lagar rörande handverkerier. Synnerligast är dett
nödvändigt, hvad de uppväxande ynglingar beträffa
som vilja egna sig till handtverk, på det att de me
någon trygghet må kunna motse sin framtid, äfven
som hvad det sjelfsvåld beträffar, som existerar blan
gesällklassen, att det blir stäfjadt, och hvilket sjelfs
våld, under nuvarande förhållanden, aldrig kan bo
tes eller motas. Att ibland denne sistnämnda med
borgareklass likafullt finnas många aktningsvärd
individer, beror på deras eller deras mästares pel
sonlighet, ej på institutiomerna. Handbverkare.