åraga, om annexoch mensalhemman kunde användas till Komministersboställen; men som det öfriga Presterskapets lönevilkor derigenom skulle minskas och det beror på serskild undersökning, i hvad mån sådant kar medgifvas, äfvensom huruvida de ifrågavarande hemmanen i öfrigt äro eller kunna blifva för det uppgifna ändamålet disponibla, får Utskottet tillstyrka Rikets Ständer: att anhålla, det täckes Kongl. Maj:t låta undersöka förhållandet, samt derefter, och sedan vederbörande blifvit hörda, vid nästa Riksdag afgifva nådig proposition em den åtgärd, Kongl. Maj:t kar anse omständigheterna för det uppgifna ändamålet påkalla. Äfven tillstyrker Utskottet Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t anhålla om nådig föreskrift, att de bidrag till Pastors-adjunkters aflöning, som Församlingarnes invånare af välvilja lemna, icke måga genom offer i kyrkan utgöras, utan på annat lämpligt sätt insamlas. — — — HM 140, angående stångjernssmidet ech der den gröfre jernhandteringen, samt kolhandeln. Utskottet föreslår följande stadganden, rörande jernförädlingen i riket: 4:0 Oader de första 5 åren, beräknade från ach med 1841 till och med 4846, ) medgifves full och obegränsad vågföringsrätt för allt det stångoch manufakturjern, som kan tillverkas vid nu tillåtne härdar, anlagde utom de egentliga tackjerns-bergslagerna, nämligen: Wester-bergslagen, Norbergs, Philipstads, Nora, Lindes, Ramsbergs, Hjulsjö, Nys Eopparbetgs, Hellefors, Grythylts, Carlskoga och Leke-beroslagem; äfvensom för nu tillåtne härdar inom berörde Bergslag, som äre grundade på egna, från ortens bergsbruksrörelse afskilda skogstillgångar; Db) vid tackjernshytta, der tackjernsblåsningen under åren från och med 48534 till och med 4840 uppgått till minst 2,500 Sk:pd årligen, må begagnas en härd med oinskränkt smidesrätt; dock med vilkor, att hyttelaget afsäger sig den för tackjernsblåsningens bedrifrande beviljade friheten från rotering och vissa andra hemmans besvär; c) nya stångjernshärdar få, med oinskränkt smidesrätt, anläggas utom ofvannämnda tackjerns-bergslag; men icke inom ett afstånd af 2 mil från förut privilegieradt stångjernsbruk; 9:0 Under derpå följande 8 åren, från och mid 48246 till och med 4850 a) erhåller hvarje svensk mean rättighet att, utom ofvannämnde tackjernsbergslag, fritt och utan andra vilkor, än styrkt eganderätt till byggnadsplats, iakttagamde af lagarne om vattendämsel, samt uppgift till vederbörande embetsmyndighet, anlägga, förändra eller utvidga jernbruk, samt derifrån vågföra allt det stångeller manufakturjern, som möjligen kan af honom tillverkas; b) inom ofvannämnda bergslager beviljas oinskränkt smidesrätt för alla existerande verkstäder, äfven då de äro förenade med tackjernshytter, så vida hytteegarne afsäga sig de ofvannämnde, i och för tackjernsblåsningen beviljade friheterne; 3:0 Efier är 4850 medgifves äfven, inom de ofvannämnde bergslagen, fri rättighet till anläggning af jernbruk, på enahanda sätt, som under de föregående 35 åren blifvit för landslagen bestämd; dock att, då sådan anläggning förenas med tackjernshytta, hyttelaget afstår från bergmansfriheterne. Oaktadt hvad Utskottet vidare tillstyrkt, att, i afseende på kolhandels frigifvande, den en del hemman, eller så kallade koldistrikt, påbördade skyldigbeten, att leverera kol till vissa bruk, måtte uppkäfvas, då den icke grundar sig på öfverenskommelse, eller annars i laglig ordning tillkommen förbindelse; men som Utskottets redan afgifne yttrande fullkomligt öfverensstämmer med hvad sålunda blifvit yrkadt, får Utskottet endast detsamma åberopa. Då Rikets Ständers vid sista Riksdagen hos Kongl. Maj:t gjorda framställning, om ändring af författmingarne, rörande mutsedlar oeh jord-eganderätten till grufvor, allt hittills icke medfört annan åtgärd, än att Bergskollegii utlåtande deröfver blifvit inforåradt, utan att det ännu lärer vara afgifvet, och olägenheter i flere afseenden visa sig, såsem följder af efullständiga föreskrifter i detta ämne, får Utskottet, i anledning af hvad härom ytterligare blifvit yrkadt, och med ändring af hvad dess förra betänkande innehåller, tillstyrka, att Rikets Ständer ytterligare hos Kongl. Maj:t göra framställning om demna angelägenhet, och anhålla, att Kongl. Maj:t täckes deråt egna nådig uppmärksamhet. Flera reservationer hafva blifvit anförde. Lagoch EkomomiUtskottens utlåtande M 56, engående laga försvar, lösdrifveri, inrättande af frivilliga och tvångs-arbetsbus, m. m. Utskotten erkänna försvars-författningarnes olämplighet, men anse ämnet ömtåligt. De hemställa alltså: att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att de nu gällande författningarne emot lösdrifveri och försvarslöshet måtte varda öfversedda och, i enlighet med vissa grunder, omarbetade; samt de öfrige förordningar, såsom Tjenstebjons-stadgan, m. fl., hvilka med dem äga gemenskap, sedermera rättade till öfverensstämmelse med de sålunda omarbetade förslagen; att uti den nya Stadga, som, i afseende på lösdrifveriet och försvarslösheten, kan varda utfärdad, bufvudsaklig skilnad måste göras emellan det slag af försvarslöshet, som uppkommer emot personens uppsåt och utan hans eget förvållande; det, som uppkommer utam personens uppsåt, men genom hans eget förvållande, och det, som är en följd af personens både uppsåt och förvållande, och att härvid äfven fästes uppmärksamhet å, huruvida den försvarslöse, genom en föregående brottslig vandel, sjelf gifvit Staten anledning att af honom för framtiden fordra större garantier eller icke; att, i fråga om de nu omnämnda slag af försvarslösa, hvilka torde kur