väl den besynnerligaste figur, att föreställa e
hög person, som jag i min lefnad någonsin stöt
på. (högt) Denna sals dekoration och den dräg
ni bär, allt säger mig alt jag här befinner mit
på ett vänskapligt område; men innan jag vågaj
tro mig fullt säker derpå, så tillåt mig, min her:
re, att göra en fråga.
Tom. Jag tillåter er det.
Abben. Har jag ännu långt till ett slott, bo
bodt af ett förnämt fruntimmer som heter Lad;
Mitliden ?
Tom. Ni befinner er just nu der.
Abben. Den damen, som nyss gick ut, var så
ledes - - -?
Tom. (afbrytande) Lady Mitiden sjelf.
Abben. (afsides) Det är besynnerligt! (högt
Och skulle ni icke kunna säga mig hvar ja;
möjligen kan råka en al mina vänner, en re
sande som jag, Sir Murray af Brougton?
Tom. (förvånad) Ni känner då Sir Murray
Nå väl, den som ni söker var här i går och ja;
väntar honom.
Abben. (glättigt) Ni känner honom då äfven
Tom. (skämtande) något litet!
Abben, (afsides) I det fallet är jag rädded.
Tom. (afsides) Den karlen är en af mitt folk
Abben. (högt) Nu kan jag bekänna för er
min herre, att jag icke är hvad jag synes; der
drägt, jag bär, är en förklädnad, och ingenting
strider mera mot det presterliga kallet, än jus!
mitt kall.
Tom. Ni är då? ---
Abben. (småleende) Soldat.
Tom. Och i hvilket lands tjenst?
Abben. Skottlands.