tiger med den omstörtning, som derigenom, förr el-
ler sednare, beredes. Man glömmer, att då Talmän-
nen anses vara organer för både regenten och na-
tionens ombud, så eger man också att af dem for-
dra ett noga iakttagande af de båda Statsmakternas
värdighet! Men huru vårdas väl denna värdighet,
då, såsom jag nu visat, Riksdagens vigtigaste fråga
kunnat af de fyra Riksståndens serskilde ordföran-
de behandlas diametralt olika, utan att Talmännen
ens hafva i den officiella ordning som grundlagen
bjuder, gjort ringaste försök att förekomma den e-
mellan dem alla, hvar och en för sig, sålunda upp-
komna söndring?
Det återstår alt visa syftningen med denna söndring,
eller rättare sagdt, den följd, som deraf måste upp-
komma, så framt det medgifves Erkebiskopen, att
oförhindrad af de öfrige Talmännen och Ståndens
Deputerade vid Talmanskonklaven fortfara såsom
han börjat. I skrifvelse till Rikets Ständer har
Kongl. Maj:t, med en verkligen huldrik välvilja,
gifvit ett förklarande, i afseende på Riksdagens fort-
sättning, som tydligen utmärker Kongl. Maj:ts ön-
skan, att förslag till nationalrepresentationens ombild-
ning skall, till vidare grundlagsenlig behandling,
varda antaget. Sedan nu Boandeståndet godkänt
Konstit tionsutskottets betänkande i detta ämne, så
skulle Kong!. Maj:ts ofvannämnde, af millioner un-
dersåtare delade förhoppning icke osannolikt kunna
genom Förstärkta Konstitutionsutskottets omröst
ningsåtgärd uppfyllas, derest icke Hr Erkebiskopen
hade annorlunda beslutat. Något ändamål! med Hr
Erkebiskopens förbigående af den, enligt föredrag-
ningsordningen, honom till framställning åliggande,
ja-procosition på berörde belänkande, måste nöd-
vändigt existera. Och detta ändamål kan, inaturlig
slutföljd af Hr Erkebiskopens handlingssätt, icke vara
något annat, än att afskära all utväg till representa-
tionsförändring, derigenom, att Hr Erkebiskopen nu
beredt sig möjlighet, att utan inkonseqvens vägra pro-
position på antagande af det, till omröstning i För-
stärkt Utskott, afgifvande förslag, som är från Kon-
stitutionsutskottet att till Rikets Ständer införvänta.
Sannt är, att, på sätt jag redan erinrat, ett sådant
Hr Erkebiskopens förfarande är snart sagdt att be-
trakta som ett malum necessarium, hvars restriktiva
verkan är oundviklig, så länge Presteståndet fortfar
att, såsom hitintills, merendels, i hvarje förekom-
mande fall, med acklamation upptaga och godkänna
allt hvad dess ordförande gör och låter, men häraf
följer ingalunda, att de öfrige, genom besagde tänk-
värda förhållande, i deras grundlagsenliga rätt, öfver
all föreställning förnärmade Riksstånden, skola, på
Riksdagens närvarande ståndpunkt, såsom stumma
åskådare afvakta den förestående krisen. Hvad Bor-
gareståndet angår, är åtminstone så mycket större
anledning till den förväntan, att dess Taleman, uti
ny utsättande Talmans-konklav skall, till skingrande
af all ovisshet, äska Hr Erkebiskopens bestämda ut-
låtande, i afseende på dess vidare tillgörande, för
att göra framgången af Konstitutionsutskottets re-
presentationsförslag omöjlig, som Borgareståndets
Talman, nitisk för undanrödjande af onyttiga hinder
mot riksmötets afslutande, icke annat kan än be-
gagna den åt honom anförtrodda makt, att förekom-
ma ett ändamålslöst uppehåll med Riksdagen. Då
nu bindande liknelser äro för handen, att represen-
tationsfrågan, i följd af Hr Erkebiskopens behand-
lingssält, icke, på den grundlagsenliga vägen, eger
någon utsigt till framgång, inser utan tvifvel Bor-
gareståndets Talman, att så snart full visshet härom
erhållits, skäl till Riksdagens fortsättning, utöfver
den af Rikets Ständer föreslagna tid, icke vidare
bör från denna fråga hemtas. Nar härtill kommer
att Talman för Borgareståndet, i saknad af sine
kollegers, de öfrige Talmännens understöd, uti Tal-
mans-konklaven den 4 dennes, förklarat sig vara
sinnad att, i afseende på utsättande dag för riksmö-
tets slut, allena uppvakta H. M. Konungen, så torde
man vara fullt berättigad till den förhoppning, alt
Kongl. Maj:t genom Hr Talman varder upplyst så
väl om Hr Erkebiskopens, på nationalrepresenta-
tions ombildning egande inflytande, och derigenom
uppkomne, efter hvad i närvarande ögonblick synes,
oöfvervirnerliga binder för ombildningens framgång,
som ock rörande fruktlösheten att under sådane om-
ständigheter, med Riksdagen uthärda, på den i Kongl.
Maj:ts sista skrifvelse till Rikets Ständer uppgifne
anledning. Skulle åter, vid den nya Talmans-kon-
klav, som jag härigenom tager mig friheten att, på
grund af nu utvecklade vigtiga sakförhållanden hos
Hr Talmannen äska det resultat uppkomma, at!
samtlige Talmännen förena sig derom, att proposi-
tion å Konstitutionsutskottets afgifvande förslag till
representationsfrågans omröstning i det Förstärkta
Utskottet, icke må, för några i förväg lagda hinder,
af någon bland dem vägras, så förfaller icke allenas!
den anmälan hos Kongl. Maj:t, hvartill, på sät
visadt är, nu för handen varande omständigheter Hi
Talmannen uppmana, utan Hr Talmannen vinne;
äfven den oskattbara tillfredsställelsen, att hafva ge
nom sin åtgärd vindicerat den Rikets Ständers grund
lagsenliga rätt, som nu hotas med en öfverhängandt
fara, och att såmedelst hafva förekommit en kata
strof, hvilken på en gång skulle undergräfva vår:
dyrbaraste konstitutionella rättigheter och beröfv:
oss all utsigt för våra käraste nationella förhopp
ningar!
td
STOCKHOLM den 20 April.
Med Tyska posten erbhöllo vi i dag nyhete
från Paris och London till den 9 och från Ham
Be I. on