Tom (med ögonen fästade på Abben, afsides).
Den der unge narren har stora tankar om sig
sjelf. Jag är nyfiken att se hur långt hans sjelf-
förtroende kan gå. (Högt) Som kaptensgraden
ännu icke är nog för er äregirighet, hoppas ni
kanske bli öfverste?
Abben. Ändå bättre!
Tom. Annu högre, nå, general kanhända?
Abben. Andå bättre!
Tom. Såå, till exempel? — — — Det är i
sanning något för starkt, och jag tycker, att för
så högt flygande anspråk, har ni ännu för litet
skägg på hakan! — — — Nå, lät oss höra:
Hvad vill ni då bli? Svara!
Abben. Kan ni inte gissa det?
Tom. Nej, min själ jag det kan.
(Ny tystnad.)
Abbån i sin ordning syntes nu något förvir-
rad, liksom fruktade han att han gått för långt
i sin fritalighet. Han återtog slutligen med
köld och värdighet: Ni torde tillåta mig, min
herre, att ingenting vidare tillägga; emedan Di
icke förstår halfva ord, så vill jag afbida Sir
Murrays återkomst innan jag säger något mer.
(Forts. följer.)
— Jr