Herr Fåhreus vore kanhända att beklaga, om konservatismen kunde lyckas att vinna förtroende för uppfinningen; men fråga kan man väl, om någon ännu under seklernas lopp fallit på en ursäkt, som varit så litet trodd, både af dem som framförde den och som afhörde den? De konservative hoppas ändå, som man finner, att historien skall upprepas, och föreställa sig förmodligen, att den i alla fall är agod nog för bönder,, som talesättet lyder; men i denna tanka ligger det allra största sjelfbedrägeriet. Skulle allmogen i någon afläigsen landsort vara så inskränkt, att talesättet der kunde ega tillämpning, i närvarande fall, så kan man vara förvissad att Riksdagsbönderna draga försorg om töcknets skingrande, och att de få ibland dem, som kunde vilja låna sig åt motsatsen, finna klokast attändra språk så snart de komma hem. Men när sanningen på sådant sätt en gång hunnit fram, månne det hjelper sedan att andra talat annat, och framför allt: månne det kommer att hjelpa talarne sjelfva?