förestående faror, om stora händelser, men utar att bestämdt yttra något om dessa farors och hän delsers beskaffenhet. Tom kände nu mer än nå gonsin begäret efter några bestämda upplysnin gar, och var mycket ledsen öfver att den främ mande, hvilken syntes just rätte mannen att gif. va honom sådana, så länge uteblef. Under af vaktan på dessa officiella upplysningar, tog Ton således det parti att söka utforska ladyn, mer med undandöljande af den verkliga afsigten mer sina frågor. Ordet krig hade förskräckt honom ty kans borgerliga naturs fredliga instinkt råka de här i strid med hans högmods ingifvelser sEn Konungs befattning, tänkte han, ehar såle des äfven sina svårigheter. Ni tror dån, sade han högt till ladyn, at det krig, som jag kommer att börja, kan medför: stora faror ? Met vet ni bättre en jag, och Sir Murray a Brougton har säkerligen icke förtegat de svårig heter, som ni torde komma att möta. i Denna gång var Tom nära att komprometter: sig genom en fråga till ladyn, om hvem der person var som hon nämnt; men lyckligtvis räd dade honom en stråle af klokhet från denna Oo försigtighet. Han förmodade nemligen att Så Murray af Brougton nödvändigt måste vara han ledsagare föregående afton, och han nöjde sig så ledes med att svara temmeligen riktigt: Hvilka än de svårigheter må Vara, Som vy bafva att öfvervinna, hoppas jag besegra dem med Guds bistånd och deras, som intressera sig för min sak.y Lady Mitliden, som stod på något afstånd frår