ni inte samvetsgrant fördolde den hemlighet jag anförtrott er. När den gamla damen återvände till Tom, uttryckte hennes anlete mera bekymmer och ledsnad, än misstroende, och denne såg med tillfredsställelse, att hans tillgifna och ädelmodiga värdinna ännu behandlade henom med sare.ma aktning som förut. aMin prins, sade hon, ers höghets frukost är färdig, och emedan den tokan, jag begick den oförsigtigheten att föra hit, ännu fortfar i sin obevekliga glömska af all skicklighet, skail jag ha den äran att sjelf betjena er.c cOch aldrig har en prins blifvit betjenad af värdigare och skönare händer,, sade Tom med artighet, i det han tryckte en aktningsfull kyss på ladyns hand. Följande sin värdinna, hvars fåfänga ljuft smickrats af Toms artighet, gick han nu ut i matsalen, der en frukost väntade honom, serverad med lika utsökt omsorg som prakt. Innan Tom tog plats vid bordet ien stor ländstol, klääd med Utrechtskt sammet, ville ladyn gifva honom ännu ett bevis på sin lojala tillgifvenhet. aMin prins,, sade hon, adet kuvert, hvarmed ni är serverad, skall aldrig begagnas af någon annan än er; allt silfver för detta bord tillhör således er, och jag ber er tillåta, att det hädanefter får åtfölja ert bagage. Måhända kan det bli er af någon nytta under det fruktansvärda krig, ni kommer att företaga.n Å Detta var första gången, som ordet krig ljöd i Toms öron. Hittills hade ladyn väl talat om