de, att det Förstärkta Utskottet derigenom varit en orsak till alit det uppskof och den brist på framgång den så allmänt efterlängtade representationsreformen skulle röna. Hr L. talade äfven mycket om fördelarne i andra länder af en ärftlig andra kammare och förenade sig till slut med Hr Halling i begäran om afslag. Hr Halling gjorde ett utfall mot ett yttrande af Hr Lagergren mot Utskottet, men tilltygade sjelf Utskottet rätt illa; Hr Foenander yttrade sig för bifall af betänkandet ; likaså Hrr Kjellberg, Brinck och Petre, hvilken sednare replikerade åtskilligt af hvad Hrr Lagergren och Halling anfört. Hr Gråå yttrade sig mycket skarpt mot Utskottet, och afslog betänkandet; Hr Scharteu underrättade om att Bondeståndet på förmiddagen antagit detsamma och fästade uppmärksamheten på att, om äfven Borgareståndet afslog det, vore likväl en möjlighet att det kunde gå igenom i Förstärkta Utskottet; han beklagade att icke Hr Halling och flere utmärkte ledamöter af Ståndet, i stället för den förkastelsedom de uttalat öfver detta betänkande i dess helhet, uppställt kontraförslag mot de anmärkta felaktigheterna; han ville derföre sjelf försöka detta och framställde derefter förslag till några förändringar i de 3 första SS. Hr Norin kunde icke bifalla betänkandet och beklagade, att man till sina kommittenter måste hemföra så litet tillfredsställande resultater af denna riksdag. Hr Halling ansåg det tillkomma KonstitutionsUtskottet att skrifva grundlagar, ej stånden, och tilltrodde sig icke äga förmåga alt göra några rättelser, hvarföre han ämnade afhålla sig derifrån. Hr Lagergren yttrade att Bondeståndet äfven antagit det betänkande, som upphäfver 114 Regeringsformen, som handlar om ståndens privilegier, och yttrade sig om allt det goda denna dilla paragrafo innehåller för Borgareståndet, men upplystes af en annan Tal. om att denna uppgift var ett misstag. — Då diskussionen var slutad framställde Hr Talmannen proposition på bifall, hvilken besvarades med blandade ja och nej; votering begärdes och Hr Talmannen föreslog till kontraproposition cannorlunda beslutar. Hr Lagergren begärde nu votering öfver kontraproposition, och efter någon diskussion härom, voterades mellan Hr Schartaus amendement och afslag, då, med 27 röster mot 22, afslag antogs till kontraproposition. Vid slutlig votering mellan bifall och afslag vann det sednare med 29 röster emot 49. Under diskussionen förekom dessutom åtskilligt om på förhand vidtagna arrangemanger,, som Hr Lagergren fann, sig föranlåten att upptaga till besvarande. Åtskilliga reservanter anmälte sig emot beslutet. — I afvaktan på en närmare redogörelse för Bondeståndets diskussion i representationsfrågan upptages här antalet af de ledamöter, som yttrade sig emot detsamma: Nils Strindlund från Westernorrlands Län; Pehr Jönsson i Träslända, Jönköpings dito; G. B. Appelqvist, Blekinge dito; Pehr Jönsson, Christianstads dito; Måns Jössesson, dito dito; Sone Persson, Malmöhus dito; Lars Bengtsson, dito dito; Lars Nilsson från Blekinge; Lars Pettersson dito; Anders Brisman, Skaraborgs dito; Johannes Christoffersson, Kronobergs dito; Petter Persson i Slätthult, Jönköpings dito; Anders Andersson i Fogelsrum, Östergöthland; Sven Isaksson, Calmare; Per Persson dito; Pehr Jonsson, Oland; Lars Larsson, Elfsborgs; Per Burge, Gottland; Christen Persson, dito; Niklas Jönsson, Christianstads; Erik Marmeån, Upsala; Olof Persson, Stockholms; Matts Eriksson, dito; Stephan Andersson dito; Olof Hansson, Westerås; J. O. Dahlberg, Westernorrlands; Sven Jonsson, Jemtland; Erik Nilsson dito; Olof Olofsson, Westerbotten. — —it— — — Det kan löna mödan att serskildt anteckna de skiljaktiga åsigter, som Riksståndens talemän tillkännagifvit, angående grundlagligheten af KonstitutionsUtskottets beslut i represenlationsfrågan. Hr Erkebiskopen förklarade nemligen, att han funne sig förhindrad att framställa proposition på bifall af Bet., emedan detsamma skulle, (i anseende till den serskilda klausulen om valen