aLofvar ni att rätta er efter min vilja ?, frågade Tom. aJag lofvar det, svarade Ketty. Ett fåfängt löfte, och som Ketty ej kunde hålla. Hon fick nemligen lust att kasta ännu en blick på Tom och nu försvann ånyo hela hennes allvar: Ni är objelplig, Ketty, återtog Tom förtretad; cär det så ni håller ert löfte? OmM man än sätter mig i fängelsen, svarade flickan under ett förnyadt skratt, ckan jag ändå inte ta er för någon höghet. Tom kallade nu Lady Mitliden tillbaka och sade: aFlickan är bestämdt fånig; min vilja är derföre, att man inspärrar henne tills vidare.n Damen förde nu den oförbätterliga in i ettlitet rum, som nyttjades till handkammare, och instängde henne der. Statsfången fann sig imedlertid derstädes icke illa, ty en halftimma efter hennes arrestering hörde man henne ännu skratta allt hvad hennes lungor förmådde. Lady Mitlidens fasta tro hade icke skakats genom denna igenkänningsscen, utan hon teg för gifvet, att det oförklarligaste misstag förorsakat den oiyckliga förargelse, hvartill hon varit vittpe Detta hennes orubbliga förtroende rättfärdigades i öfrigt genom Sir Murrays bestämda försäkran, som sagt henne föregående afton, i det han föreställde henne den improviserade högländaren, som han hade i sällskap: Här är den person, som vi i fjorton dagar väntat; men jag vill endast underrätta er, att prinsen ännu någon tid önskar iakttaga det strängaste inkognito och ni skulle göra honom en verklig otjenst, om