aLofvar ni att rätta er efter min vilja ?, frå-
gade Tom.
aJag lofvar det, svarade Ketty.
Ett fåfängt löfte, och som Ketty ej kunde
hålla. Hon fick nemligen lust att kasta ännu
en blick på Tom och nu försvann ånyo hela hen-
nes allvar:
Ni är objelplig, Ketty, återtog Tom förtretad;
cär det så ni håller ert löfte?
OmM man än sätter mig i fängelsen, svarade
flickan under ett förnyadt skratt, ckan jag ändå
inte ta er för någon höghet.
Tom kallade nu Lady Mitliden tillbaka och
sade: aFlickan är bestämdt fånig; min vilja är
derföre, att man inspärrar henne tills vidare.n
Damen förde nu den oförbätterliga in i ettli-
tet rum, som nyttjades till handkammare, och
instängde henne der. Statsfången fann sig imed-
lertid derstädes icke illa, ty en halftimma efter
hennes arrestering hörde man henne ännu skratta
allt hvad hennes lungor förmådde.
Lady Mitlidens fasta tro hade icke skakats ge-
nom denna igenkänningsscen, utan hon teg för
gifvet, att det oförklarligaste misstag förorsakat
den oiyckliga förargelse, hvartill hon varit vitt-
pe Detta hennes orubbliga förtroende rättfär-
digades i öfrigt genom Sir Murrays bestämda för-
säkran, som sagt henne föregående afton, i det
han föreställde henne den improviserade höglän-
daren, som han hade i sällskap: Här är den
person, som vi i fjorton dagar väntat; men jag
vill endast underrätta er, att prinsen ännu nå-
gon tid önskar iakttaga det strängaste inkognito
och ni skulle göra honom en verklig otjenst, om