framställde åtskilliga skäl, hvarföre de ville hafva
betänkandet i klump afslaget. Friherre Leyon-
hufvud (Presidenten) upptog och vederlade dessa
skäl ganska kraftigt. Kammarjunkaren Liljen-
stolpe instämde med Friherre Ludvig Boye i dess
förkastelsedom öfver Utskottets opus. Herr L.
Hjerta sökte upptaga de serskilda Talarnes ar-
gumenter emet riktningen af KonstitutionsUt-
skottets betänkande, serdeles Hrr Lagerbjelms,
Rosenblads, Lefrens, Friherre Boves och Hr von
Hartmansdorffs, hvilket åter gaf Hr Lefren an-
ledning till en skarp kritik på Hr Hjertas anfö-
rande, serdeles med afseende på allmogens för-
hållande till statens historiska lif.
— Utgången af representationsfrågan hos Pre-
steståndet i Lördags afton blef sådan, som vi i
den korta redogörelsen i den dagens blad för för-
middagens diskussion antydde såsom sannolik,
nemligen: att KonstitutionsUtskottets betänkande
AM 83 afslogs. Detta resultat vanns af den Bi-
skopliga sidan genom votering, som utföll med
35 röster emot 16, hvilka sednare yrkade åter-
remiss. Professor Getjer var den ende Talare,
som egentligen försvarade KonstitutionsUtskottets
förslag, och han gjorde det i ett tal, som säkerli-
gen i en för nyttiga reformer mera disponerad
församling än majoriteten af det Högvördiga
Ståndet, ej skulle förfelat sin verkan på öfverty-
gelserne. Nu hade det i hufvudsaken ingen an-
nan effekt, än att bära ett förnyadt vittnesbörd
om den frejdade Talarens fosterländska sinne
och djupa blick i vår historia. Han började
med att uttrycka sin farhåga, att man skulle sö-
ka vända formfrågan derhän, att hufvudsaken
blefve undanskjuten. Talaren hade ingalunda yr-
kat valrättens utsträckning för att bryta sönder
representationsfrågan. Han lemnade åt andra
att begagna detta vapen. Att nu afslå betän-
kandet ansåg han otillbörligt. TYvenne vigtiga
principer, som ivnefattades i det förevarande be-
tänkandet, nermligen den af allmänna val och re-
presentalionens fördelning på tvenne kamrar ha-
de redan i grundlagsenlig väg genom omröstning
i Förstärkt KonstitutionsUtskott blifvit Rikets
Ständers beslut, och måste således hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag. Om
sjelfva saken hade Talaren föga att tillägga till
hvad han förut vid andra tillfällen derom ytt-
rat. Han hade vågat återföra representationsrät-
ten till personligheten, såsom den enda rälta
grunden. Sedan denna grund vore antagen, kun-
de man medgilva modifikationer, hvilket äfven
vore Talarens mening att göra. Oaktadt all den
radikalism, man förebrått honom i denna fråga,
så trodde han dock på en monarkisk framtid för
Sverige. Han stödde denna tro på familjens
vexande vigt, hvilken allt mer och mer i sam-
hällsförhållanderne visade sig såsom räddande.
Han trodde på en konungamakt. till sin styrka
grundad på folkets rätt och som icke beböfde
stöd af kaster och privilegier. Af vår historia
hade Talaren trott sig finna dessa stöd hafva
varit mera skadliga än gagneliga för konunga-
makten. Han behöfde ej återkalla i Ståndets
minne alla de brytningar, som Sveriges repre-
sentation, så organiserad som den nu är, åsett,
tillåtit och beferdrat. Förhållandet vore, att
Sveriges närvarande styrelse bestod i Ständernas
styrelse under Riksdagarne och Konungens der-
emellan. Detta ginge till en brytning, om ej
reform mellankomme. Det största factum i Skan-
dinavisk historia i nyare tider vore Sveriges och
Norriges förening under en spira. Det återstod
nu att gifva fullständighet åt detta factum, deri-
genom att de båda folkens institutioner närma-
des hvarandra. Detta skulle icke hafva till följd
någon amalgamation, utan ett fosterbrödralag för
upprätthållande af Nordens frihet.
(Slutet följer.)
— Vi redogjorde i Lördags som hastigast för
utgången af diskussionen i Borgareståndet öfver
Konst.Utsk. memorial M 85. Utom de då nämn-
de talarne, yttrade sig till bifall för betänkan-
det Hr IWFestlinger, uti ett skriftligt anförande, och
Hr Ekholm, som upptog till besvarande åtskilliga
insinuationer, som blifvit framställda emot För-
stärkta KonstitutionsUtskottet, och förenade sig
med Hr Schartau i de anmärkningar han gjort
mot åtskilliga S. och ville utsträcka dessa än-
nu längre; men i händelse något hinder skulle
möta inom Ståndet för dessa förändringar, an-
såg han sig böra rösta för bifall af betänkandet.
Med honom instämde Hr Berglund.
Hr Lagergren vidrörde först representations-
frågans behandling då den första gången var
före i ståndet, samt fann det vara ett eget öde
som rådt öfver denna fråga, då, oaktadt den sto-
ra pluraliteten som varit emot Utskottets första
förslag inom de 3:ne stånden, detta likväl segråt
vid omröstningen i Förstärkt Utskott; nu pro-
testerade han emot denna utgång, och förklara-
BORTRE TO I RS RA NA RR EO ARNE SE SE SD
SL a TA 5 a