stämdt påsta, att under närvarande, ofvan uppgilne;
förhållanden, och ur dessa synpunkter betraktad, var:
just denna utnämning ett groft misstag, eller rättare
— ty misstas är icke det, som sker med berådt;
mod och öfverläggning — det eklatantaste bevis på
hvilken princip man följer. Vi råka händelsevis att
känna litet för mycket af det inre af Götheborgs-
Stations historia under de sednare åren, för att med
godt samvete kunna anse den, som derstädes under
dessa år varit Chef, såsom passsande till någor
Chefsplats, och något Misisters ämne skall troligen
Tit. F. sjelf medgifva icke är allom gifvet att vara.
— Principen sålunda gifven vid den första utnäm-
ningen, kan något bedömande af Tit Kreugers ie-
ke komma ifråga. ty den följde af sig sjelf, och äf-
ven om han varit den förste, som kommit i åtanka,
tro vi gerna den allmänna rösten, som tycktes til-
lägga honom sådane förtjenster, att något prejudice-
rande måhända icke bordt ifrågasättas. Men vid
hans utnämnande företer sig en annan märkvärdig-
het. Den 22 Februari stadfäster Kongl. Maj:t en
ny reglering, hvari stadgas, att flottan skall äga fem
Amiraler; och den 44 Mars eller föga mer än fjor-
ton dagar derefter, utnämner man redan den sjette!
Att något behof af en ny Amiral- -post under dessa
14 dagar skolat yppa sig, kunna vi icke fatta; an-
tingen måste således regleringen varit felaktig och
föga välbetänkt eller öfverlagd, eller också, hvad vi
hålla för troligare, den skedda Amirals utnämningen
utöfver stat öfverflödig, och öfver ett dylikt reglc-
rand känner förvåningen inga gränser.
Äfven vid denna punkt, eller principen för befor-
dringarne, är det möjligt, att Ministerns åsigter ic-
ke förmått göra sig gällande; men måhända har han
dock, genom att vid föregående tillfällen hafva, som
som man säger, sin hand med i åldersprincipens
etablerande, sjelf något litet bundit denna hand.
Imedlertid är nu prejudikatet gifvet, och under sam-
me Ministers styrelse kar numera icke någon annan
princip komma ifråga, utan den mest skriande o-
rättvisa emot hvar och en, som då skulle blifva pre-
judicerad.
Najaden har härvid endast talt om Amirals-
utnämningarna, förmodligen emedan de derpå
följande till Kaptener och Kommendör-Kaptener
då ännu icke voro kända i Carlskrona. Men
om tidningen trott sig kunna tadla den ancien-
nitets-grundsats, som man följt med Amiralernes
tillsättande, torde hon få medgifva, att mar gjort
så mycket mindre afseende derpå för de öfriga
graderna. Af Kaptenerne hafva endast två, Hrr
Stålhane och Törnqvist, blifvit förbigångne, man
kan ej gissa till af hvad skäl, om icke att just
dessa båda torde kunna uppvisa den vackraste
meritlista af alla deras kamrater; men med Hrr
Cojet och Klint hafva sprången varit verkliga
saltomortaler. Den förre har nemligen öfver-
hoppat icke mindre än trettio och den sednare
trettioen af sina äldre kamrater. Nu är det väl
sannt, att Regeringen icke är bunden vid tjen-
steåren, så snart fråga är att nämna någon till
mer än kaptensgrad i armeen och Premierlöjtnant
— eller som det numera heter: Kaptenlöjtnant
— iflottan. Men Reg. har sjelf i sitt reglemen-
te bundit sig vid löftet, att derefter endast gö-
ra afseende på aförtjenst och skicklighet. Man
frågar då med något skäl: hade de utnämnde
verkeligen en så öfvervägande förtjenst framför
30 förbigångne, att hon rättfärdigar desse sist-
nämndes tillbakasättande? Anmärkningsvärdt nog
finnes bland desse tio personer beklädda med
Svärds-orden, hvilken de utnämnde icke äga.
Således är denna orden antingen ej bevis på och
en belöning för skieklighet och förtjenst, eller
hafva de, tvärt emot detta officiella intyg derpå,
blifvit — prejudicerade. - Kaptenlöjtnants-graden
har således icke mindre än trettio personer,
män, grånade i tjensten, hvilka ej duga till att
föra ett större fartyg eller en bataljon kanon-
jollar? Det måste då stå ganska illa till inom
flottan? Men om det icke det gör — och vi
äro högst benägne att antaga denna sednare sup-
position — om förtjente Officerare se yngre
kamrater, kanske mindre eller åtminstone icke
mer berättigade än de, rycka ifrån sig lönen för
sina mödor och sin skicklighet, hvad anledning
hafva de då att vinnlägga sig om någon sådan?
Vi känna icke Hrr Cojets och Klints öfverlägs-
na förtjenster; vi veta om dem endast, att de
äro amiralsöner, och att således sjelfva grannla-
genheten bordt afhålla den föredragande Amira-
len från att företrädesvis befordra dem, i fall
deras anspråk icke vore klara som dagen, för
att undgå misstankan för partiskhet; vi känna
om Hr Klint ingenting, mer än att han lärer
komma att öfvertaga redaktionen af sin aflidne
faders kartverk, och om Hr Cojet, att han va-
rit gynnad af tre serskilda befattningar, med
hvilka arfvodet är förbundet; att han såsom infor-
mations-officer åtrjutit förmåner, som ej förun-
nats någon af samma befattnings förre innehaf-
vare och att han en gång förde ett kronans far-
tyg skonerten Experiment, hvarmed han hade det
missödet, att ej hitta in till Carlskrona, dit han
skulle segla för att annoncera H. K. H. Kron-
Prinsens ankomst, utan han sjelf anlände några