Men ni hör ju inte på mig, invände Tom, som slutligen ej kunde undgå att bli varse han: tankspriddhet. Ah jo, jag hör er.n I detta ögonblick skallade en pipas ljud frår heden och upprepades af bergens echo. Der främmande steg hastigt upp, närmade sig till fönstret, genom hvilket Tom såg honom luta sig utåt, förmodligen för att taga närmare kännedom om dalens musikant. Han hvisslade nu hel långsamt en melodi, hvarunder pipan tystnade men då hvisslarens sista ton förklingat öfver heden, började pipan åter och upprepade samm: melodi i samma tempo. aNu får jag höra något nytt! ropade främlin. gen, utan att komma ihåg att Tom var närva rande, och frågade genom fönstret spelmannen som närmat sig till detsamma, på gaöliska språ ket: Nå väl, kommer han? har ni sett honom? Jag har ingenting sett,, svarade på samm: språk en röst, som Tom icke igenkände. Jaj bar hela dagen gått af och an på kusten, som n befallt; men icke kunnat upptäcka något sege ute på hafvet., Tom hade icke förstått frågan, men han kun de gissa att svaret icke varit tillfredsställande di han såg främlingen hastigt tillsluta fönstret oci slå sig för pannan, ropande i ett slags förtviflan eSe så, nu är företaget helt och hållet förfe. ladt — — Nu först råkade hans blick fall: rakt på Toms ansigte och betrakta det. Till föl je af denna granskning förändrade hans egen fy sionomi efter hand sitt uttryck. Först röjde den ett slags förvåning, såsom en person, hvilker i tankarna söker sammanställa åtskilliga föremål