Men ni hör ju inte på mig, invände Tom,
som slutligen ej kunde undgå att bli varse han:
tankspriddhet.
Ah jo, jag hör er.n
I detta ögonblick skallade en pipas ljud frår
heden och upprepades af bergens echo. Der
främmande steg hastigt upp, närmade sig till fön-
stret, genom hvilket Tom såg honom luta sig
utåt, förmodligen för att taga närmare kännedom
om dalens musikant. Han hvisslade nu hel
långsamt en melodi, hvarunder pipan tystnade
men då hvisslarens sista ton förklingat öfver he-
den, började pipan åter och upprepade samm:
melodi i samma tempo.
aNu får jag höra något nytt! ropade främlin.
gen, utan att komma ihåg att Tom var närva
rande, och frågade genom fönstret spelmannen
som närmat sig till detsamma, på gaöliska språ
ket: Nå väl, kommer han? har ni sett honom?
Jag har ingenting sett,, svarade på samm:
språk en röst, som Tom icke igenkände. Jaj
bar hela dagen gått af och an på kusten, som n
befallt; men icke kunnat upptäcka något sege
ute på hafvet.,
Tom hade icke förstått frågan, men han kun
de gissa att svaret icke varit tillfredsställande di
han såg främlingen hastigt tillsluta fönstret oci
slå sig för pannan, ropande i ett slags förtviflan
eSe så, nu är företaget helt och hållet förfe.
ladt — — Nu först råkade hans blick fall:
rakt på Toms ansigte och betrakta det. Till föl
je af denna granskning förändrade hans egen fy
sionomi efter hand sitt uttryck. Först röjde
den ett slags förvåning, såsom en person, hvilker
i tankarna söker sammanställa åtskilliga föremål