på bordets andra ända höjde två dammiga butel-
jer sina långa, smala halsar, och hvilkas etiket-
ter antydde deras Fransyska härkomst. Tom ha-
de aldrig varit på ett sädant kalas; han gjorde
heder åt allt hvad hans värd bjöd honom, isyn-
nerhet åt vinet, hvilket han fann vida öfverläg-
set det öl som master Cromby för öfrigt blott i
sparsamma portioner tillmätte honom. Främlin-
lingen deremot smakade på nästan ingenting, u-
tan sköt stundom på stolen, som om hans o-
roliga sinne ej fördragit att kroppen ensamt hvi
lade.
År ni stum, unge man? sade han ändtliger
till Tom, koch kan ni inte berätta mig någon hi-
storia, er egen till exempel?
Tom hade hittills haft allt för mycket skäl att
vara belåten med sin värds förhållande för att
kunna neka honom ett så litet nöje; för öfrigt
började Bordeaux-vinet sätta honom i godt lyn-
ne och hans tunga rörde sig lätt och obehin-
dradt. Han lät således icke bedja sig andra gån
gen om att förtälja sin lefnadshistoria, utan at
förbigå omständigheterna med hans härkomst
den uppfostran master Cromby gifvit honom oet
huru han kommit på ett infall att gifva sig ut
för att uppsöka sina obekanta föräldrar, som hel!
säkert måste vara förnämt folk. Under det Tom
berättade allt detta hörde den främmande knapp:
på honom och att döma efter hans oroligt rör-
liga anletsdrag, kunde man tro, att han ej för-
nam annat än ett oredigt. ljud utan betydelse
Detta ljud var för öfrigt allt hvad han tyckte:
vilja åstadkomma, ty då Tom någon gång tyst
nade, sade han med liflighet: fortfar, min gosse
ortfar.n