kända tänkesätt inom Ståndet, Nils Strindlund och
Peter Jönsson i Träslända, lära vara ifrigt syssel-
satta att värfva anhängare för en petition, hvarmed
de tänka ingå till Konungen för att protestera mot
pluralitetens och de trenne öfriga Ståndens beslut i
den omnämnda frågan; och skall bemödandet här-
vid i synnerhet gå ut derpå, att genom förespeglin-
garne om nödvändigheten att hålla Stindet rent från
uppblandning, komma åt några af dem, som till-
hört pluraliteten, för att ställa till ungefär samma
spektakel, som inträffade 1829, då tillställningarne
inom Bondeståndet i fråga om indragnringsmaktens
upphörande, och den stora derpå följande reserva-
tionsfesten gåfvo Ståndets fiender anledning till den
förebråelsen, att Bondeståndet sjelf icke visste hvad
det ville. Det torde väl ej vara att frukta, att en
sådan manöver nu lyckas, först och främst derföre,
att Bondeståndets representanter vid innevarande
Riksdag alldeles icke tyckas hafva fallenhet för att
låta tumma sig, och för det andra, emedan H.M:
Konungen icke kan visa sig så inkonseqvent, att,
sedan han vägrat emottaga en deputation af hela
Bondeståndet, med den enhälligt beslutade adressen,
Hans Maj:t skulle göra afseende på hvad em del af
Ståndet, med Nils Strindlund och Peter Jönsson i
Träslända i spetsen, kan hafva att insinuera emot
ett beslut, fattadt efter fem års mognad öfverty-
gelse, af alla fyra Riksstånden; imedlertid skola vi
för kuriositetens skull söka skaffa oss en del af pe-
titionen och de blifvande underskrifterna, emedan
offentlighet i sådana saker alltid är nyttig och isyn-
nerhet intressant för de hemmavarande. Den, som
hört, huru tonen bland en del högre embetsmän
och förnäme mellan Riksdagarna varit, ett mockera
sig öfver Bondeståndets fordringar oct asigter, och
försäkra, att något afseende derpå ej behöfde göras,
emedan Ståndet bara bestod af en enfaldig allmoge;
den måste äfven önska, att Ståndet måtte vinna all
möjlig kraft och konsistens, och skall derföre också
serskildt af detta skäl lifligt deltaga för den ifråga-
varande sakens utgång.,
Man finner vid denna jemförelse att Svenska
Biets citation efter vanan ljuger.
En mängd hederligt folk, som med någon
större noggrannhet följer tidningspolemiken, har
skandaliserat sig öfver Svenska Biets skamlöshet
att så der oupphörligen beljuga sina motstånda-
res yttranden och att stundom beledsaga detta
med citationstecken samt oriktiga hänvisningar,
på det den läsande, i händelse han skulle ega
det citerade bladet och få lust att anställa en
jemförelse, icke måtte hitta rätt på det anförda
stället. De som gjort denna observation hafva
tillika taxerat de andra tidningarnes underlåten-
het att anmärka dylika Biets afsteg från det åt-
tonde budet, såsom ett fel mot tryckfrihetens
grundsats, att den ene publicisten skall tjena till
kontroll på den andre. För vår del måste vi
likväl svara bärpå, att besagde grundsats, liksom
hvarje annan, i tillämpningen måste modifieras
af det som i hvarje fall är möjligt eller nödigt.
Om vi t. ex. endast skulle tillrättavisat Svenska
Biet för hvarje gång sem det påstått och med
citationstecken likasom sökt verificera, att Af-
tonbladet rekommenderat en liten tids anarki,
som lätt botar sig sjelf, ett uttryck, som icke
ens förekommit i Aftonbladet, utan i en strö-
skrift, mot hvilken flera anmärkningar gjordes i
Aftonbladet, och icke heller i den -ströskriften
rekommenderats — om, säga vi, en tillrät-
tavisning i Aftonbladet skulle följt endast hvarje
gång denna citation blifvit falskt begagnad och
förnyad, oaktadt en gång skedd anmärkning der-
emot å vår sida, så skulle vi få alltför mycket
att göra. Vi hafva således funnit det hvarken
möjligt eller nödigt att påpeka ens alla de vä-
sendtligaste dikterna och förtydningarne i ett
blad, vid hvars sednare uppsättande ett af huf-
vudvilkoren för kontraktet mee dem, som togo
lega derstädes, säges varit antagandet af den
grundsatsen, att ändamålet helgar medlen, och
att denna grundsats isynnerhet skulle tillämpas
mot Aftonbladet, (ehuru man äfven med fördel
sett det användt i de bekanta lögnerna om
Riksdagsmannen Hans Jansson, i utfallen mot
Hr Ekborn och vid många flera tillfällen.) Vi
lemna osagdt, huruvida den omständigheten att
bikupans vise och arbetsbin valdes bland an-
dans män, kunnat gifva en ytterligare fart åt
nämnde rykte; visst är åtminstone, att likasom
man ibland det Ståndet träffar de vördnadsvär-
daste och ädlaste medlemmar i samhället, så har
der äfven i alla tider funnits en och annan,
som företrädesvis utmärkts af jesuitism och be-
gär till förkättring; och att om sjelfva ryktet i
början endast borde betraktas såsom en spådom,
så hafva ett oräkneligt antal artiklar i Biet der-
åt gifvit bekräftelse.
En närmare förklaringsgrund till allt detta
torde för öfrigt kunna lemnas en annan gång,
då vi få tillfälle att taga en allmännare öfver-
skådning af de omständigheter, som skapat ifrå-
gavarande tidning, och af de beståndsdelar, som
deruti ingått; intilldess må det förestående vara
nog sagdt för denna gången.
FL —tt—— Lr i