kända tänkesätt inom Ståndet, Nils Strindlund och Peter Jönsson i Träslända, lära vara ifrigt sysselsatta att värfva anhängare för en petition, hvarmed de tänka ingå till Konungen för att protestera mot pluralitetens och de trenne öfriga Ståndens beslut i den omnämnda frågan; och skall bemödandet härvid i synnerhet gå ut derpå, att genom förespeglingarne om nödvändigheten att hålla Stindet rent från uppblandning, komma åt några af dem, som tillhört pluraliteten, för att ställa till ungefär samma spektakel, som inträffade 1829, då tillställningarne inom Bondeståndet i fråga om indragnringsmaktens upphörande, och den stora derpå följande reservationsfesten gåfvo Ståndets fiender anledning till den förebråelsen, att Bondeståndet sjelf icke visste hvad det ville. Det torde väl ej vara att frukta, att en sådan manöver nu lyckas, först och främst derföre, att Bondeståndets representanter vid innevarande Riksdag alldeles icke tyckas hafva fallenhet för att låta tumma sig, och för det andra, emedan H.M: Konungen icke kan visa sig så inkonseqvent, att, sedan han vägrat emottaga en deputation af hela Bondeståndet, med den enhälligt beslutade adressen, Hans Maj:t skulle göra afseende på hvad em del af Ståndet, med Nils Strindlund och Peter Jönsson i Träslända i spetsen, kan hafva att insinuera emot ett beslut, fattadt efter fem års mognad öfvertygelse, af alla fyra Riksstånden; imedlertid skola vi för kuriositetens skull söka skaffa oss en del af petitionen och de blifvande underskrifterna, emedan offentlighet i sådana saker alltid är nyttig och isynnerhet intressant för de hemmavarande. Den, som hört, huru tonen bland en del högre embetsmän och förnäme mellan Riksdagarna varit, ett mockera sig öfver Bondeståndets fordringar oct asigter, och försäkra, att något afseende derpå ej behöfde göras, emedan Ståndet bara bestod af en enfaldig allmoge; den måste äfven önska, att Ståndet måtte vinna all möjlig kraft och konsistens, och skall derföre också serskildt af detta skäl lifligt deltaga för den ifrågavarande sakens utgång., Man finner vid denna jemförelse att Svenska Biets citation efter vanan ljuger. En mängd hederligt folk, som med någon större noggrannhet följer tidningspolemiken, har skandaliserat sig öfver Svenska Biets skamlöshet att så der oupphörligen beljuga sina motståndares yttranden och att stundom beledsaga detta med citationstecken samt oriktiga hänvisningar, på det den läsande, i händelse han skulle ega det citerade bladet och få lust att anställa en jemförelse, icke måtte hitta rätt på det anförda stället. De som gjort denna observation hafva tillika taxerat de andra tidningarnes underlåtenhet att anmärka dylika Biets afsteg från det åttonde budet, såsom ett fel mot tryckfrihetens grundsats, att den ene publicisten skall tjena till kontroll på den andre. För vår del måste vi likväl svara bärpå, att besagde grundsats, liksom hvarje annan, i tillämpningen måste modifieras af det som i hvarje fall är möjligt eller nödigt. Om vi t. ex. endast skulle tillrättavisat Svenska Biet för hvarje gång sem det påstått och med citationstecken likasom sökt verificera, att Aftonbladet rekommenderat en liten tids anarki, som lätt botar sig sjelf, ett uttryck, som icke ens förekommit i Aftonbladet, utan i en ströskrift, mot hvilken flera anmärkningar gjordes i Aftonbladet, och icke heller i den -ströskriften rekommenderats — om, säga vi, en tillrättavisning i Aftonbladet skulle följt endast hvarje gång denna citation blifvit falskt begagnad och förnyad, oaktadt en gång skedd anmärkning deremot å vår sida, så skulle vi få alltför mycket att göra. Vi hafva således funnit det hvarken möjligt eller nödigt att påpeka ens alla de väsendtligaste dikterna och förtydningarne i ett blad, vid hvars sednare uppsättande ett af hufvudvilkoren för kontraktet mee dem, som togo lega derstädes, säges varit antagandet af den grundsatsen, att ändamålet helgar medlen, och att denna grundsats isynnerhet skulle tillämpas mot Aftonbladet, (ehuru man äfven med fördel sett det användt i de bekanta lögnerna om Riksdagsmannen Hans Jansson, i utfallen mot Hr Ekborn och vid många flera tillfällen.) Vi lemna osagdt, huruvida den omständigheten att bikupans vise och arbetsbin valdes bland andans män, kunnat gifva en ytterligare fart åt nämnde rykte; visst är åtminstone, att likasom man ibland det Ståndet träffar de vördnadsvärdaste och ädlaste medlemmar i samhället, så har der äfven i alla tider funnits en och annan, som företrädesvis utmärkts af jesuitism och begär till förkättring; och att om sjelfva ryktet i början endast borde betraktas såsom en spådom, så hafva ett oräkneligt antal artiklar i Biet deråt gifvit bekräftelse. En närmare förklaringsgrund till allt detta torde för öfrigt kunna lemnas en annan gång, då vi få tillfälle att taga en allmännare öfverskådning af de omständigheter, som skapat ifrågavarande tidning, och af de beståndsdelar, som deruti ingått; intilldess må det förestående vara nog sagdt för denna gången. FL —tt—— Lr i