sack och bevapnad med bössa och yxa Degat sig
Pehr Olofsson i väg. Waäst, som imedlertid med
barnhusgossen August Hillergren tidigt på morgo-
nen gått efter hö, återkom efter Pehr Olofssons;
bortgång, då Märtha för honom berättade att hen-
nes man gått till skogen, der hon förmodade att
han vid Lamtjernen skulle sammanträffa med Pehr
Nilsson, som dagen förut varit hos hennes man och
af honom lånt en bössa, samt dervid fått höra, att
han dagen derpå ämnade sig till skogen, hvarföre.
Märtha ock yttrade sig äga anledning tro, att Pehr
Nilsson då skulle verkställa det länge tilltänkta
mordet, dels emedan ingen af grannarne i byn af-
vetat att de båda gått till skogs, och dels emedan
Pehr Nilsson var försedd med skjutgevär. Wäst
tog äfven då för afgjordt, att Pehr Olofsson skulle
blifva mördad, men då dels Märtha uppmuntrat
Wäst att icke vackla i sitt beslut, dels sjelf önskat
få Pehr Olofsson ur vägen, vidtog han icke någor
åtgärd att förekomma eller afvärja gerningen, utan
qvarblef i Pehr Olofssons hus, liks.m han ingen-
ting afvetat. Tisdagen derpå, den 5 November, på
aftonen, ankom Pehr Nilsson till Pehr Olofsson för
att smida. Wäst tog honom då i enskildt rum e-
mellan 4 ögon och frågade honom, huru det vore
med Pehr Olofsson, hvartill Pehr Nilsson svarade,
vatt han aflifyat Pehr Olofsson, att det gått bra
poch att hans döda kropp åtminstone icke blifvit
liggande på Örfsjö skog. Waäst fick likväl icke af
Pehr Nilsson veta hvar Pehr Olofsson blifvit mör-
dad, huru det tillgått, hvarest eller huru han blif-
vit gömd. Efter detta yttrande hade Pehr Nilsson
hårdt klappat Wäst emellan axlarne och hotat ge
Wäst samma färd om han härom berättade detrin-
gaste. Wäst hade derföre beslutat förtiga mordet
och endast åt Märtha, sedan Pehr Nilsson aflägsnat
sig, anförtrott hans berättelse. Wäst och Märtha
låtsade derefter vänta Pehr Olofsson både den 5
och 6 November och frågade efter honom hos gran-
narne, hvilka de äfven, för afvändande af all miss-
tanka, öfvertalade att eftersöka Pehr Olofsson. På
Märthas tillsägelse anmodade Wäst äfven Pehr
Nilsson att deruti deltaga, för att afvända alla
misstankar, hvilket Pehr Nilsson äfven gjorde. Efter
underrättelsen om mannens död blef Märtha imed-
lertid så ängslig, att hon måste intaga sängen och
icke kunde deltaga i skallgången. Under skallgån-
gen hade Pehr Nilsson sagt Wäst att han bestämdt
skulle förneka all kännedom om mordet, hvilket:
Wäst äfven gjort, likväl under tillkännagifvande för
Pebr Nilsson, att det var mycket påkostande för
honom, serdeles som folket som oftast gjorde Wäst
fråga om Pehr Olofssons försvinnande och jemväl
sökte förmå honom bekänna sitt brottsliga förhål-
lande till Märtha. Då Pebr Nilsson d. 9 Nov.,
efter en ny skallgång, tagit Märtha, som alltjemt
var sängliggande, i hand och med hotande min och
åtbörder sagt henne, att hon skulle neka, samt äf-
ven folket esomoftast haft förhör med henne och!
Wäst, för att förmå dem bekänna sitt olofliga um-
gänge med hvarandra, hvilket de förnekade. hade
Märtha af allt detta blifvit så utmattad, att hon;
slutligen ej mera kunde svara på deras frågor, utan!
bekände tillika med Wäst sitt äktenskapsbrott, !
men förnekade all vetskap om mannens afdagatagande.
Wäst flyttade genast, på grennarnes tillsägelse, från
Märtha. En dag påföljande vecka hade Pehr Nils-
son för Märtha berättat, att han den 4 Nov. uti
skogen sammanstött med Pehr Olofsson och följt
honom till södra sidan af Flodahlen öfver Ofsjö sko-
gen och, under det Pehr Olofsson stannat och lagt
ifrån sig bördan på marken, för att uppställa ett
fogelgiller, tagit upp bössan och med sen;.skjutit
ehr Olofsson, så att han genast nedfallit död,
hvarefter Pehr Nilsson nedkastat bössan bredvid
liket och gått sin väg. Några dagar före höstetin-
get hade Pehr Nilsson besökt Wäst, för att för-
mana honom, hvilken då redan blifvit stämd, att
ingenting bekänna om mordet. Wäst uppgaf, att
ban på hösten efter mordet gifvit Pehr Nilsson en!
rock, såsom bevis på sin tacksamhet. i
Wäst sade inför domstolen, att han efter mordet;
hyst hoppet att få gifta sig med Märtha, men se-;
dan hade funnit omöjligheten deraf och bittert;
ångrat, att han genom Pehr Nilssons öfvertalande
varit ett redskap till Pehr Olofssons ohyggliga död.
Wäst och Märtha blefvo nu i häkte inmanade.
Utom det hastiga afvikandet från orten förekom-
mo äfven några vittnesmål, som gåfvo anledning
till misstanka emot Pehr Nilsson. Om hans vi-
stelseort hade man fått så mycken upplysning, att
att han i slutet af Februari uppehållit sig i Sunds-:
vall och der utgifvit sig för yngste sonen till Nils
Person den yngre i Ofsjö, samt vid afvikandet
hvarken innehaft pass eller prestbevis. Pehr Nils-
son blef enligt domstolens förordnande allmänneli-
gen efterlyst, och sedan ertappad på Bohlsta bruk.
Pehr Olofsson efterlystes uti tingslagets och flere
angränsande socknars kyrkor, men kunde icke å-
terfinnas hyarken lefvande eller död, ej eller något
a de saker han medfört hemifrån.
Den 4 sistlidne Juli inställdes Pehr Nilsson vid
Häradsrätten. Denne, 33 år gammal, nekade att
hafva mördat Pehr Olofsson, eller på något sätt)
deltagit deruti, eller varit legd dertvill eler vid-
tald derom, hvarken af Mi iriha, Wäst eller någon
annan, utan förklarade deras angifvelse falsk och
diktad. Han kunde icke frångå, att han d. 3 Nov.
fått låna bössan ef Pehr Olofsson, men uppgaf att
han af andra hört sägas, att Pehr Olofsson morgo-
nen derpå skulle begifva sig till skogen; liksom:
han icke eller kunde neka till att. han d. 4 Nov.
varit åt skogen, och derifrån återkommit i skym-
ningen, men sade att han varit åt helt annat håll
än der Pehr Olofsson brukade uppehålla sig. Se-:
den d. 3 Nov. hade han aldrig sett Pehr Olofsson.
För öfrigt nekade han till allt hvad Wäst och
Märtha uppgifvit om honom, men ville likväl er-
inra sig att Väst cn dag hösten 1857 kommit till
Pehr Nilsson i fibodarne, der de då varit allena,
och, under det de förtärt det bränvin Wäst med-
fört, omtalat att han vore ledsen på Pehr Olofsson
och gerna önskade hans död, men Wäst hade icke
nämnt orsaken derti!l eler yttrat något om mord
eller föreslagit, att Pehr Nilsson skulle göra det.
Rocken sade han sig hafva köpt af Wäåst och ännu
icke betalt Och matyarorna hade han af Märtha
fått för arbete. Sin skyndsamma afresa från orten
förklarade han Så, a han i slutet af Januari för!