Men han som varder, han som var och är,
Han som har sått i rymden sina solar
Och mäter dagarne med dem och spolar
Tidsspolan af, Han vare eder när!
Han som en gång grundmurade all verlden
Och när han murade då hängde han
Sitt murarlod på intet och försvann;
Tillbedjen bröder! J som sanning lärden,
Upp, bedjen för er pilgrim, bedjen, bedjen
Att orm ej stinger foten, sten på heden
Ej stöter honom, intet vilddjur skär
Hans lemmar sönder med de skarpa tänder
Och att ej middagssoln, i solens länder,
Förbränner honom, fredlig vandringsman.
Jag vet det väl — J Herrans hand är han,
Men likafullt, J Christne bröder! Beder!
På all sin stig han beder ock för eder.
Du Gud jag tror på, Du den Gud jag lär,
Du sanningens och ljusets ursprungskälla!
Gör mina bröder alltid glada här
Och en gång i din himmel gör dem sälla!
Du vare mig, Du vare allom när
Till själ och kropp, till ande och lekamen
Styrk du med tro och hopp, led och beskärma. —
Amen!
T—Tr.