Men han som varder, han som var och är, Han som har sått i rymden sina solar Och mäter dagarne med dem och spolar Tidsspolan af, Han vare eder när! Han som en gång grundmurade all verlden Och när han murade då hängde han Sitt murarlod på intet och försvann; Tillbedjen bröder! J som sanning lärden, Upp, bedjen för er pilgrim, bedjen, bedjen Att orm ej stinger foten, sten på heden Ej stöter honom, intet vilddjur skär Hans lemmar sönder med de skarpa tänder Och att ej middagssoln, i solens länder, Förbränner honom, fredlig vandringsman. Jag vet det väl — J Herrans hand är han, Men likafullt, J Christne bröder! Beder! På all sin stig han beder ock för eder. Du Gud jag tror på, Du den Gud jag lär, Du sanningens och ljusets ursprungskälla! Gör mina bröder alltid glada här Och en gång i din himmel gör dem sälla! Du vare mig, Du vare allom när Till själ och kropp, till ande och lekamen Styrk du med tro och hopp, led och beskärma. — Amen! T—Tr.