Sundh-tskollegium utlät sig, aatt Johannes Mat:s-
son, hvars sjukdom fallandesot haft en förstörande
inverkan på själsförmögenheterna, icke alltid är mäk-;
tig sitt förnufts fria bruk och alltså icke eger för-
måga att inse och bedöma följderna af sitt hand
lingssätt.
Häradsrätten fann, på grund deraf, missgerningen
icke kunna Johannes tillräknas eller ansvar derför
ega rum, men förordnade, att han skulle öfverlem-
nas åt vederbörande, så att han ej måtte bli vådlig
för allmänna säkerheten.
Svea Hofrätt anmärkte, att Sundhetskollegii utlå-
tande icke innefattade bestämdt yttrande, huruvida
Johannes Mattsson före eller vid gerningens begåen-
de varit vansinnig, och begärde derföre nytt utlå-
tande, då Sundhetskollegium svarade: aatt Kollegium
icke ansåg sig kunna eller böra i vidsträcktare måt-
to än som skett yttra sig uti frågan, emedan den,
hvilken, liksom Johannes Mattsson, lider af en pe-
riodisk sinnessvaghet, endast vid anfallen deraf är
till sitt förstånd rubbad, men deremellan kunde för-
hålla sig förnuftsenligt; dock att sluta af alla vid det
grofva brottets föröfvande förefallne omständigheter,
var det Kollegii öfvertygelse, att Johannes Mattsson
då för tillfället icke varit vid sina sinnens rätta bruk.
Hofrätten har hufvudsakligen stannat uti samma
beslut som Häradsrätten.