tionsråtten, elt stegs, nviuket icke NnoOrts Ogmas all:
någon bland medelklassen här i landet, ja icke
ens af någon fraktion inom hela tidningspres-:
sen.
Förmodligen är grefve Björnstjerna icke okun-
nig om den starka ton, som på de sednare åren
utaf många inflytelserika röster i England och
icke -blott bland de s. k. Kartisterna, utan just
ifrån medelklassen, höjt sig emot Engelska Ofver-
huset, eller emot Lordernas sjelfskrifna repre-
sentationsrätt på grund af börd, likasom beslutet
om det ärftliga pärskapets afskaffande i Frankrike
visade, hvad medelklassen der tänker. Uti in-
gendera af dessa länder lärer likväl denna klass
kunna misstänkas, att vilja borttaga arfsrätten
till egendom. Huru kan Hr Grefven då emot!
dessa erfarenhetsbevis påstå det vara fullt 10-
giskt, att, om de ärftliga bördsrättigheterna upp-;
häfvas, det nästa steget skall blifva borttagandet
af arfsrätten till förmögenhet?
Om vi härigenom lyckats visajyatt Hr Grefvens
argumentation till förmån för bördsprivilegierna
icke håller streck, så följer dernäst att undersöka,
om hans förslag, att Konungen skulle utnämna
en del af ledamöterna i den öfre Kammaren, hvi-
lar på en fastare grundval.
Efter allt det begrepp man hittills gjort sig om
ena representation, såsom dels en lagstiftande, dels
ea skattebeviljande församling, så måste menin-
gen vara, att dess ledamöter, antingen de re-
presentera en egen betydligare förmögenhet, så-
som lorderna i England, eller hafva uppdrag
af andra, likväl alltid anses tala å folkets väg-
nar, bevaka dess rättigheter, och låta höra dess
röst inför thronen. Att Konungen då skall ut-
nämna en del af dessa ledamöter, innefattar en
absolut motsägelse emot nyssnämnda grundlags-!
begrepp. Konungen har, för att göra sina åsig-
ter, sin vilja och sitt styrelsesystem gällande,
tillräckligt utrymme uti den makt han eger, att
utnämna högre och lägre embetsmän, samt do-
mare, och uti det högsta befälet öfver armåen,
genom hvilket allt han kan sägas ega hela sta-j
tens fysiska makt och förvaltningens ledtrådar
koncentrerade i sin hand. Så vida man nu an-
tager behofvet af ett moraliskt inflytande ifrån
folkets sida, till modererande eller någon gång
till en motvigt emot möjliga missbruk af denna
ofantliga makt, samt till kontroll på dess utöf-
ning, så måste det innebära ett oting, att Ko-
nungen sjelf skulle till en del utse de personer,
af hvilka denna kontroll och detta moraliska in-
flytande borde utöfvas. Det Kongl. prerogati-
vet, att afgifva propositioner och att endast ge-
nom sin sanktion göra Representationens beslut
om lagförändringar gällande, är dessutom till-
räckligt betryggande för konungamaktens andel
i lagstiftningen. — För att nu ifrån dessa serskil-
da, mera abstrakta satser öfvergå till frågan om :
den . representation, som för Sverge är lämpli-
gast, så miste svaret derpå hufvudsakligen be-l
stämmas af det ändamål, som åsyftas med en
sådan inrättning, under serskildt afseende på
våra inre förhållanden. Vi betvifla då icke,
det ju Hr Grefve Björnstjerna, lika med oss,
skall erkänna, att, medan det politiska grund-
fördraget emellan regering och folk, eller sjelfva
regeringsformen, å ena sidan lemnar åt regenten
en tillräckligt vidsträckt makt och rörelsekraft,
för att kunna sätta styrelsens vilja i utöfning,l
men å den andra jemväl åt representationen för-
varat tillfället, att åtminstone i penningefrågor
kunna utöfva all nödig motvigt och kontroll på l
styrelsen; medan denna grundlag ursprungligen
tillförsäkrat nationen en så vidstäckt yttrande-
rätt, och offentligheten ett så fullständigt till-
träde till styrelsens handlingar, som man i all-
mänhet kan önska sig; medan Svergo härigenom
eger, enligt grundlagens anda och bestämmelse,
öfverhufvud en lika stor politisk frihet, som
andra länder i Europa; så lärer deremot intet
folk, med något slags konstitution eller repre-
sentativ författning, i socialt afseende, d. v. s.
i samhällsklassernas och individernas förhållan-
den sinsemellan eller i följd afserskilda undan-
tagslagar, befinna sig i et sådant rättslöshetstill-
stånd, som det svenska. Mången skall kanske
förundra sig öfver detta yttrande och icke rätt
förstå hvad vi mena dermed; men vi äre öfver-
tygade, att detta icke är fallet med Grefve Björn-
stjerna. Han har en längre tid lefvat i Eng-
land, och der haft tillfälle att se, hvad indivi-:
dens rättigheter der gälla, jemfördt med förhål-
landet härstädes; han känner, att man der skulle
förvåna sig lika mycket, om någon föresloge in-
förandet af våra lösdrifveriförfattningar, obe-
stämda arbetsskyldigheter eller en tjenstehjons-:
stadga med husaga o. m. d., som mången ännu
här skulle förundra sig öfver, huru man kan
vara utan sådana; och vi äre således öfverty-
gade, att Herr Grefven, som känner allt det-
ta och mycket mera, nogsamt begriper Oss.
Det är just olyckan i vår samhällsorganisation,
att nästan hvarje steg framåt i detta sociala till-.
stånd, hvilket dock utgör det första vilkoret för
all annan förkofran, är omöjligt, så länge den
närvarande rättslösheten fasthålles af den de-
len utaf de politiska formerna, som ligga i vår
stånds-representation. Besinner man detta no-
ga, så skall hvar och en, som vill ärligt tänka
och utsäga sin mening, äfven nödgas medgifva,
att den representation, som Sverge behöfver, på
det alla lagliga intressen och anspråk må komma i
anv Aha fo oo et oo ee 2 2 amn aR Arm dd