ten i rocken, och fördenskull hedrar hon an-
dra tidningsredaktioner med namnet Dagfluga,
och kallar dem med salig Excellens Mörner
atidningsskrifvaren, hvaraf man kan se, att de
döda excellersernai Biet tala genom de lefvandes
mun.
Men, för att nu slutligen säga ett ord i huf-
vudsaken, hvarföre är det, som man tager så
illa vid sig öfver ett försök att beräkna opinio-.
nernas styrka inom Vällofliga Borgareståndet?
Har det icke under de tjugo sednare åren efter
det nya statsskickets införande varit något van-:
ligt och alldagligt att se representanternas inom :!
alla Stånden politiska karakter framdragen. Hur
oändligt mycket skref icke salig Argus på sin
tid om Riddarhuset, om den grefven och den
friherren, som öfvergifvit det argusiska majestätet
och drefvo understucken oppositionn, om den usig
såkallande riddarhus-oppositionen, hvarvid moti-
verna ingalunda sparades? När har någonsin
Bondeståndet fått beklaga sig öfver, att man kal-
kulerat dess pluralitet. Hafva icke Hans Jans-
son med flera fått uppbära de svåraste tillmälen
i sjelfva excellensbladet, för det de åristat till-
höra en bestämd opinion, och när har någonsin
Strindlund och flere å andra sidan beklagat sig
för det de både i de afria och de uofrian tid-
ningarne, bådeide storan och de asmåv blifvit fram-
ställde såsom de förres antagonister? När har man
någonsin dragit i betänkande att notera och kungöra
ledamöternes i det högvördiga ståndet bestämda o-
piniouer? Ellerär det möjligt, att någon ännu skul-
le göra sig den föreställningen, att representanterne
å den ena sidan skulle äga ett slags majestätshe-
lighet, som fritog dem ifrån publicitetens kon-
troll, medan de, som tillhöra den andra si-
dan, voro skyldige att tåligt underkasta sig ej
blott denna kontroll, utan äfven öknamn och
förtydning af sina motiver? Allmänheten for-
drar likväl lika öppenhet i det fallet af alla,
och dess anspråk är alltför billigt, för att icke
uppfyllas. Inför allmänheten äro de tre öfri-
ga stånden äfven så väl fria Riksstånd, som
Borgareståndet, hvilket af Biet fått den ståtliga be-
nämningen ett fritt Riksstånds, och vi kunna icke
föreställa oss, att ens sjelfva prohibitisterna ) eller
skråvännerne inom nämnde stånd skulle förvexla
friheten med vissa afriheter och dit hänföra äfven
den, att undandraga sig offentligheten. Oförklarligt
- blir derföre alltid orsaken till harmen i excel-
lensernas blad, om den icke får sökas i föreställ-
ningen, att man under hemlighetens slöja skulle
hafva bättre hand med det stånd, i hvilken den .
afgörande rösten i de nu ventilerade stora pen-
ningfrågorne är att söka. Biets ack och ve öf-
ver anmärkningen, att äfven dess opinion har
sina vänner bland det vällofl. ståndets represen-
tanter, ger presumtion om ett dylikt motiv.
Ty i allmänhet, hvem tviflar väl på nyttan
deraf, att representanternas handlingssätt offent-
liggöres? Detta är nödvändigt både för kom-
mittenterne och representanterne. De förre må-
ste väl ega tillfälle att pröfva, om de kunna fort-
fara med sitt förtroende, och böra äfven un-
der riksdagen kommunieera sig med den repre-
sentant de utvalt. För de sednare är det vid
många tillfällen af vigt att kunna beräkna, till
hvilken af representanterne de kunna sätta för-
troende. Huru nödvändigt är icke detta vid
mäktige m. m., för att ej nämna de många an-
Utskottsval, val till elektorer, revisorer, full-
dra fall, då representanternas samverkan beror
på ömsesidigt förtroende. — I förbigående må
här anmärkas, att vid dylika tillfällen hvarken
kommittenten eller representantem äro belåtne
j
;
der Guds dom. Ett sådant svar är blott en und-
4
med det svaret, att man i hvarje fall röstar ef-
ter sin öfvertygelse, och för öfrigt ställer sig un-
flykt, hvars offentliggörande likväl alltid har den
förmånen att man deraf slutar, att den, som ger .
det, antingen saknar politisk öfvertygelse, eller
ock vill förhemliga den för att fiska i grumligt
säga hvad han tänker, hvilket äfven är mindre
rekommenderande för en offentlig person.
vatten, eller ock saknar mod att offentligt ut- I
q
Att offentlighet skulle äga rum, var ock grund- E
lagstiftarens mening, och sjelfva Riddarhusets i
förmän, en v. Hartmansdorff m. fl, hafva ifrigt
sörjt derför, att deras yttrande måtte komma s
-
under allmänhetens ögon. Detta är dock vid de
aldra flesta fall omöjligt, emedan diskussionerna:
i fyra stånd oeh sex utskott äro allför vidlyftiga, för
att någonsin blifva genomlästa. Vore voteringarne
vid riksdagen öppna, så lemnade de den beqvämaste
utvägen att gifva allmänheten kunskap om repre-
sentanternes opinion öfver hvarje fråga serskildt,
och summeringen af vota skulle då genast anvisa
honom sin tillbörliga sida i Ståndet. Då skulle
ingen representant kunna bravera allmänna upp-
märksamheten med tomma fraser, att han pföl-
jer sin öfvertygelse,, att han icke erkänner nå-
gon domare På jorden, utan står under vår Her-
res omedelbara jurisdiktion, m. m. dylikt, som
we
tv mv HH AA mm PA
t
af vissa ledamöter inom ett visst Stånd blifvit !z
till deras kommittenters efterrättelse utsagdt —
man begär nemligen icke af representanten be-
sked om hvad han följer, utan om hvad han
beslutar, d, v. s. huru han voterar. Men ställ-
ningen är för närvarande icke så öppen, och
uppmärksamheten på representationens förhand-
) En af Borgareståndets utmärktare ledamöter
kallade sig sjelf vid ett tillfälle prohibitist : men
(
1
Å
S
l
I
j