till Hrr Lageryren och Pe:re, om icke det nu vore: id på, att de upphörde med sin ömsesidig kurtis. Hr ,Graprnotiesser hördes icke rätt, men yttrade sig, såsom Ref. tyckte, äfven för en nedsättning. Hr Layeryren sökte ytterligare utveckla behöfligheten af hela det af Utskottet tillstyrkta anslaget. Pionierernes antal utgjorde, om Tal. ej misstog sig, 400 stycken. Tal. hade hört af någon med sakkännedom, att med en proportionsvis icke betydlig förhöjning ett dubbelt så stort antal skulle kunna underhållas. Tal. anförde, såsom ett skäl mer, att bifalla detta anslag, att det blifvit prisadt såsom en välgerning af Regeringen, att, då en ovanlig hungersnöd inträffade i Westergöthland, Regeringen hade af lilla kreditivet anvisat medel, för att vid Carlsborgs fästning förskaffa arbetsförtienst åt det fattiga folket. Hr Kjelib.rg: En nedsättning i anslaget borde ganska väl kunna göras. Räkenskaperna öfver arbetena vid Carlsborg hade blifvit förde så oordentligt, att deraf ingen riktig kännedom öfver kostnaden kunde inhemtas. Det vore måhända ingen inom! Ståndet obekant, huru Kassören dagligen uppfört: 60 å 70 arbetare mera, än som verkligen användes; : Tal. påminde äfven om katastrofen med samme Kas-! sör, då detta underslef blef upptäckt. I Hr Limnelius ansåg, att ju förr arbetet kunde. blifva färdigt, desto bättre och mindre kostsamt skulle det vara. Vi ligga nu så nära Ryssen, att Stockholm lätt kunde öfverrumplas; då vore det väl att hafva Carlsborg att ta sin tillflykt till. Då man ville förknappa anslagen, så såg det ut, som om . man snart ville åvägabringa en ny Riksdag. Kostnaderna häraf vore stora. Om man vid 4786 ärs Riksdag beviljat de anslag, Gustaf III önskade, skulle man förekommit ett krig, som kostade sju gånger så mycket; man förespeglada vådliga följder af det indragningsoch besparingssystem man nu följde. Det vore icke omöjligt, att den östra grannen kunde komma och lära vissa att krypa till fota. I Hr Petre. Man kunde ej påstå, att representationen visat njugghet i afseende på anslag för allmänna arbeten. Önskade att, då frågan var om en lugn öfverläggning, en värd Tal. icke ville uppskrämma Ständet med förespeglingar om faror från östra grannen. En annan Tal. hade uppgifvit pionierernas antal 400 man; detta bevisade bäst, att anslaget vore för stort; det vore enormt att 200 pionierer skulle årligen taga 50,000 Rdr Bko i anspråk för sitt underhåll. Ansåg förnämsta skälet, hvarföre Regeringen af lilla kreditivet en gång anslagit medel för arbetena vid Carlsborgs fästning, hafva varit, att den då önskade dessa arbeten fortskyndade; Tal. hemståällde nu om icke 33,333 Rdr 46 sk. Bko om året skulle kunna anses tillräckligt, då man icke ville medgifva det tillstyrkta anslagets nedsättande till hälften. Hr Hallin. Rikets Ständer hade redan beviljat ett förskott af 46,000 Rdr Bko på det blifvande anslaget till Carlsborg; man hade således gifvit på hand på detta anslag. Hvad Carlsborgs fästning angick, hade Tal. alltid ansett den som ett testamente från företrädare, som man icke kände huruvida testamentstagarne ville bevaka. Han kände alt Stats-, Lagoch EkonomiUtskotten uti ett betänkande föreslagit, att såsom vilkor skulle föreskrifvas, att vid allmänna arbeten i första rummet fångar och a:betslöse fattige skulle användas; att från samma Utskott skulle inkomma förslag till en underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t om arbetskompaniers inrättande; han visste äfven, att om alla fångar, som redan funnes, skulle användas, skulle det medtaga alla anslag för allmänna arbeten. Tillstyrkte således bifall till det af Utskottet tillstyrkta anslaget. Hr Ekho m önskade äfven bifall till denna summa. Hr facereren. Hr P-tre hade försökt att nedsätta Regeringens handlingssätt under hungersnöden i Westergöthland ifrån en faderlig omvårdnad till något annpat. Sådant vore ej ovanligt från det hållet. Samme Tal. hade ansett anslaget såsom 0fantligt för 400 pionierers underhåll, men icke tagit i beräkning, att af samma anslag skulle utgå medel till befäls, ingeniörers, och andra arbetares aflöning, äfvensom för I materialiers anskaffande. m. m. Hr Petre svarade härpå. att han hade ingalunda frånkänt Regeringen välvilliga afsigter, men ansåg den dominerande afsigten i afseende på Carlsborg bafva varit. att fortskynda fästningsarbetet. Tal. vore lika villig som skyldig att efterkomma en 1edamots önskan, att kurtisen måtte taga en ända mellan honom och Hr fag raren, men han kunde icke alltid efterkomma sådant, då Hr L. med en viss pathos sökte anspela på orena motiver för Tal:s yttranden. Hemställde till Hr fallima och dem. som varit af lika tanka med honom, att Ståndet måtte uttrycka, det pionierkorpsens sysselsättning vore förnämsta afsigten med detta anslag, men ej fästningens fullbordande, och påminde om, att äfven på 8:de hufvudtiteln medel för allmänna arbetsfånars underhåll voro anvisade. Afven Hrr Lanycevbere och Basge talade till bifall för Utskottets tillstyrkande i denna punkt. Sedan någre talare ännu yttrat sig och deribland Hr Petr ytterligare fästat uppmärksamheten på hvad han sist anförde om de medel, som på 8:de hufvudtiteln voro anvisade, bifölls genom votering, den Hr Pitre beg gärde, Utskottets tillstyrkande 30,000 Rdr Bko om året, i fyra år, med 31 röster emot 21, som voro för den lägre summan Hr Petre föreslagit. Hr Petre reserverade sig mot detta beslut och tackade dem, som voterat med honom, samt ar.förde, att han ansett de å motsidan anförda skäl så svaga, att han icke kunnat underlåta begära voteringen. vTA CHOO TM den 17 Mars.