ella CIPZISECT TIUTIITIATNS SCUGRLIIVIN 55 PEN
appgift ssknar all grund. För det man varnat
mot att på en gång experimentera i allt för
stor skala, måtte man ej kunna sägas fördöma
jelfva straffsystemet; åtminstone har detta al-
rig varit vår mening.
- Utdrag af ett bref från Westmanland. Ibland
de intressantaste tilldragelser, som på lange passerat
här i denoa provins, kan räknas en fest, nyligen
firad på Ramnäs Bruk, på dess Egares, Hr Öfversten
Peter Rcinhold Tersmedens nittionde födelsedag. Till
denna högtid hade infunnit sig en samling, ej min-
dre af Hr Öfverstens slägtingar, än några af pos-
sessionaterna i orten deromkring, och alla deltogo
lika lifict i glädjen, att se den allmänt vördade och
städse för sin redlighet och karaktersfasthet utmärkte
mannen ännu med nästan oförminskad kraft och
helsa ibland sig. Vid middagstiden afsjöngos föl-
jande verser, hvilka, med tillåtelse, lemnas åt of-
entligheten, då de troligen med nöje skola läsas af
den gamle Patriarkens talrika bekanta och vänner,
fven på andra orter.
Till Eerr Öfverste P. R. Tersmeden, då han
fyllde sitt 90:e år.
Hvad hjertat älskar vill det gerna ega,
Det fruktar härjarn, som med lia går.
Stor är vår fröjd, att än en gång få säga,
En dag som denna: Ädle! Du är vår!
Väl dagen bleknat och sig sänkt i vester
Och drifvan lagt sig för den Gamles dörr,
Och sglädjen af de sköna ungdomsfester
Ej sitter högljudd här till bords, sem förr.
Väl redan långt på aftonen är lidet
Och sällan vandrarn går så sent till sängs,
Och skuggan redan öfver strecket skridit,
Der dagen vanligen ej mera längs;
Och fridsamt sofva de i modersfamnen,
Som t0oro barn på samma tid, som Du.
De refvat seglen och gått in i hamnen,
Då Du på hafvet kosan styr ännu;
Dock solen än med all sitt guld förgyller
Din afton, som en sabbaths, lugn och klar.
Och huru många tiotal Du fyller,
Har Du dock helsa, kraft-r ännu qvar.
Två goda Englar vid Din sida vaka:
Och dessa Enpglar äro Tro och Hopp!
De stödja Dig, och glad Du ser tillbaka
På taflor, som Ditt minne rullar opp.
De taflor tekna, uti färgprakt, rika
Törsvunna skiften af Din lefnads dar,
Då med en tro och dygd, som aldrig svika,
Du än Din sköld för fosterlandet bar;
Och från den tid, då krigarns svärd Du sänkte —
— det gifs en ära, skönare än bans —
Din ädla verksamhet Din bembygd skänkte,
Och band kring hvita hår en eklöfskrans.
Hvar späd plantering var Dig kärt att skydda,
Du klädde hedarne med skördars guld,
Och l:rde enkans barn i torftig hydda,
Att ofvan stjernor bor en Fader huld.
Och uti templet, der Din själ, från qvalmen
Af stoftets verld, sin bön så ofta sändt,
Hvar gång, s-m orgeln rörs, till andaktspsalmen,
Dess toner klinga som Ditt monument.
Dröj hos oss Du, och lyssna glad till dånet
Af Dina forsars fall och bamrars slag, I
Och njut en ostörd ro, tills Gifvarn lånet
Begär tillbaka, enligt Ödets lag.
Och sist, när månen silfverskenet sprider
En qvällstund på Din tysta hvilostad,
Och der en röst om öfverståndna strider
Så sakta hviskar uti trädens blad,
Då tacksambeten mången gång skall stanna
Och med välsignelse skall minnas der,
Och den Dig känt, Dig saknande besanna:
Han var den ädlaste, som sofver här!
C TT I om