I0NCU UCL IHUSKTANKLA ULTYIHIC, SVIN Kal told d
en sådan artikel som den närvarande, ingå i el
så fuliständig diskussion om ämnet, som det kun
de påkalla; vi skole således inskränka oss till nå
gra korta anmärkningar.
I allmänhet är det icke egentligen hvad En
gelsmannen kallar fair play eller rent spel at
åberopa auktoriteter der det är fråga om bevis
ning. Vi medgifve likväl att de namn, förf. ci
terat, äro så respektabla, att man ej kan gå för
bi dem. Ja, vi vilja gå än längre och till er
viss grad acceptera den omtalta sambhällsindel-
ningen i de tre elementerna: det monarkiska
det aristokratiska och demokratiska. Men der
emot måste vi anmärka, att författaren allde-
les oriktigt fört alla de citerade författarenamner
tillhopa, i frågan om hvad de mena med t. ex
det aristokratiska elementet, då han ställt Ben-
jamin Constant, Guizot, Cousin och Schlegel pi
samma linea med Tocqueville och Chevalier
De sistnämnda hafva nemligen bland annat äf.
ven upptagit den Amerikanska senaten såsom
hörande till det aristokratiska elementet, och lik-
väl måste det medgifvas, att denna, såsom et!
element i representationen, hvilar på en helt an-
nan grund än den Engelska aristokratien, enär
den förra tillsättes genom val och icke genon
börd eller sjelfskrifvenhet. Man menar, med et
ord sagdt, stundom två helt olika saker med be
greppet aristokrati. För öfrigt skulle, i frå
gan om enkammarsystemet, kunna åberopas, så
som ej mindre djupsinnige tänkare, någre a
dem, hvilka stiftade den första Fransyska kon-
stitulionen, äfvensom att både de fordna En:
gelska och Fransyska parlamenterna endast be
stodo af en kammare. Vi förstå väl, att Hi
Grefve Björnstjerna icke accepterar ett exempel
som hemtas från den förra Franska revolutio-
nens tid, och han har äfven ett mäktigt inkas
deremot, nemligen att nationalförsamlingens en-
kammare snart upplöstes i en påföljande anarki.
Men härvid tillskrifver man i vår tanka nog
orätt den i sig sjelf ypperliga organisationen.
hvad som var en följd af andra yttre omstän-
digheter. Först och främst hade nemligen sa-
kerna i Frankrike, redan innan denna konsti-
tution hunnit träda i verket, blifvit ställda så
på spetsen, och jäsningen i landet var så för-
färlig i följd af inre förräderi och yttre hotan-
de faror, att det säkert hade gått samma väg
antingen representationen hade bestått af en cel-
ler två kamrar. För det andra vet man, att de
första ständerna, eller den s. k. konstituerande för-
samlingen, begingo en olycklig förseelse uti den
punkten, när den vid sin upplösning föreskref
att ingen af dåvarande ledamöterna skulle få ge-
nast åter väljas i den nya nationalförsamlingen
Redan denna omständighet gjorde, att i samm:
mån farorna voro större, och nya personel
kommo in i representationen, så fick i och med
detsamma inflytelsen ifrån den jäsande massar
härigenom ett spelrum, vida större än som an-
nars varit möjligt. Att åter enkammarsystemel
ej kunnat bibehålla sig i Spanien emot det dubb-
la påtrycket af yttre våld och en usurperande
regentfamilj med dess satelliter, är alldeles icke
något bevis mot dess ändamålsenlighet, åtmin-
stone måtte det fullt motvägas af den 26-åriga
erfarenheten af dess lyckliga verkan i Norge.
Vill författaren icke acceptera detta, så måste
vi drifva honom in på hans egen terräng och
fråga: Hvilka fördelar har då egentligen Engel-
ska folket rönt af sitt tvåkammarsystem? Jo,
visserligen, att England såsom politisk makt är
en af de största i verlden, och har att visa an-
dra länder ett efterdöme af en ovanlig kraft-
fallhet i alla riktningar, så vida detta skall va-
ra en följd af öfverhusets ärftlighet, hvilken
dock motsäges deraf, att samma energi visar sig
hos den Engelska folkstammens blodsförvandter,
Nordamerikanerne, som icke hafva någon sådan
ärftlighet; men också hvad massan af Engelska
nationen beträffar, att intet folk är så tryckt af
skatter, intet får betala sina lifsmedel så dyrt,
och derföre intet har en så ohygglig mängd af
fattiga ech proletärer att försörja som detta.
Hvad slutligen beträffar den yttrade farhågan
för eganderätten, så återkomma vi der till un-
gefår detsamma som nyss yttrades om rationa-
lismens fasliga följder: — så länge Hr Grefven
ännu ej kunnat uppvisa något land, der man
på allvar försökt och kunnat tillämpa upphäl-
vardet af eganderätten, så blir det väl alltid ett
onödigt skrämskott. Deremot vilje vi påstå och
försvara, att om tillfälliga vådor för eganderät-
ten skulle uppstå i England under några kom-
mande år, så har medelklassen derför endast
utt tacka det understöd, som den lemnar åt den.
ndliga ech verldsliga aristokratiens obilliga an-
språk, att åtnjuta sina sinekurer på mängdens
bekostnad eförändrade, och sälja brödet åt ar-
betaren dubbelt dyrare än det kunde fås, ge-
nom rättigheten till import från utlänningen
mot en måttlig tullafgift. (Forts. e. a. g.)
THEATER OCH MUSIK.
— Musikens egentliga säsong i hufvudstaden
kan sägas hafva inträdt med Mars månad, och detta
inträde var höovst Ivsande i Lördags. medelst dan