I0NCU UCL IHUSKTANKLA ULTYIHIC, SVIN Kal told d en sådan artikel som den närvarande, ingå i el så fuliständig diskussion om ämnet, som det kun de påkalla; vi skole således inskränka oss till nå gra korta anmärkningar. I allmänhet är det icke egentligen hvad En gelsmannen kallar fair play eller rent spel at åberopa auktoriteter der det är fråga om bevis ning. Vi medgifve likväl att de namn, förf. ci terat, äro så respektabla, att man ej kan gå för bi dem. Ja, vi vilja gå än längre och till er viss grad acceptera den omtalta sambhällsindelningen i de tre elementerna: det monarkiska det aristokratiska och demokratiska. Men der emot måste vi anmärka, att författaren alldeles oriktigt fört alla de citerade författarenamner tillhopa, i frågan om hvad de mena med t. ex det aristokratiska elementet, då han ställt Benjamin Constant, Guizot, Cousin och Schlegel pi samma linea med Tocqueville och Chevalier De sistnämnda hafva nemligen bland annat äf. ven upptagit den Amerikanska senaten såsom hörande till det aristokratiska elementet, och likväl måste det medgifvas, att denna, såsom et! element i representationen, hvilar på en helt annan grund än den Engelska aristokratien, enär den förra tillsättes genom val och icke genon börd eller sjelfskrifvenhet. Man menar, med et ord sagdt, stundom två helt olika saker med be greppet aristokrati. För öfrigt skulle, i frå gan om enkammarsystemet, kunna åberopas, så som ej mindre djupsinnige tänkare, någre a dem, hvilka stiftade den första Fransyska konstitulionen, äfvensom att både de fordna En: gelska och Fransyska parlamenterna endast be stodo af en kammare. Vi förstå väl, att Hi Grefve Björnstjerna icke accepterar ett exempel som hemtas från den förra Franska revolutionens tid, och han har äfven ett mäktigt inkas deremot, nemligen att nationalförsamlingens enkammare snart upplöstes i en påföljande anarki. Men härvid tillskrifver man i vår tanka nog orätt den i sig sjelf ypperliga organisationen. hvad som var en följd af andra yttre omständigheter. Först och främst hade nemligen sakerna i Frankrike, redan innan denna konstitution hunnit träda i verket, blifvit ställda så på spetsen, och jäsningen i landet var så förfärlig i följd af inre förräderi och yttre hotande faror, att det säkert hade gått samma väg antingen representationen hade bestått af en celler två kamrar. För det andra vet man, att de första ständerna, eller den s. k. konstituerande församlingen, begingo en olycklig förseelse uti den punkten, när den vid sin upplösning föreskref att ingen af dåvarande ledamöterna skulle få genast åter väljas i den nya nationalförsamlingen Redan denna omständighet gjorde, att i samm: mån farorna voro större, och nya personel kommo in i representationen, så fick i och med detsamma inflytelsen ifrån den jäsande massar härigenom ett spelrum, vida större än som annars varit möjligt. Att åter enkammarsystemel ej kunnat bibehålla sig i Spanien emot det dubbla påtrycket af yttre våld och en usurperande regentfamilj med dess satelliter, är alldeles icke något bevis mot dess ändamålsenlighet, åtminstone måtte det fullt motvägas af den 26-åriga erfarenheten af dess lyckliga verkan i Norge. Vill författaren icke acceptera detta, så måste vi drifva honom in på hans egen terräng och fråga: Hvilka fördelar har då egentligen Engelska folket rönt af sitt tvåkammarsystem? Jo, visserligen, att England såsom politisk makt är en af de största i verlden, och har att visa andra länder ett efterdöme af en ovanlig kraftfallhet i alla riktningar, så vida detta skall vara en följd af öfverhusets ärftlighet, hvilken dock motsäges deraf, att samma energi visar sig hos den Engelska folkstammens blodsförvandter, Nordamerikanerne, som icke hafva någon sådan ärftlighet; men också hvad massan af Engelska nationen beträffar, att intet folk är så tryckt af skatter, intet får betala sina lifsmedel så dyrt, och derföre intet har en så ohygglig mängd af fattiga ech proletärer att försörja som detta. Hvad slutligen beträffar den yttrade farhågan för eganderätten, så återkomma vi der till ungefår detsamma som nyss yttrades om rationalismens fasliga följder: — så länge Hr Grefven ännu ej kunnat uppvisa något land, der man på allvar försökt och kunnat tillämpa upphälvardet af eganderätten, så blir det väl alltid ett onödigt skrämskott. Deremot vilje vi påstå och försvara, att om tillfälliga vådor för eganderätten skulle uppstå i England under några kommande år, så har medelklassen derför endast utt tacka det understöd, som den lemnar åt den. ndliga ech verldsliga aristokratiens obilliga anspråk, att åtnjuta sina sinekurer på mängdens bekostnad eförändrade, och sälja brödet åt arbetaren dubbelt dyrare än det kunde fås, genom rättigheten till import från utlänningen mot en måttlig tullafgift. (Forts. e. a. g.) THEATER OCH MUSIK. — Musikens egentliga säsong i hufvudstaden kan sägas hafva inträdt med Mars månad, och detta inträde var höovst Ivsande i Lördags. medelst dan