ALT UMTS MATTIAS TA OAU UlgvViest ef 2AVISGLelen
det jemte Biskoparna och vissa dignitärer ut-
nämnde af Konungen; en åsigt, den författaren,
som bekant är, stödjer på den omständigheten,
att Adeln här i landet ännu, enligt hvad han
vill statistiskt bevisa, eger en lika om ej större
förmögenhet relatift till den öfriga folkmäng-
dens, än i sjelfva England.
Då det nyssnämnda större arbetet om repre-
sentationen redan upplefvat två upplagor, och
dess innehåll således redan är tillräckligt spridt
och bekant i landet, behöfve vi icke upptaga
något vidare utrymme med att redogöra för det-
samma; och då, oaktadt det sålunda redan en
längre tid varit bekant, bufvudideen deri, eller
den om den öfre kammarens bildning, icke vun-
nit understöd inom någon fraktion vid Riksda-
gen eller framkommit bland de många modifi-
kationer, som man ifrån serskilda håll föreslagit
vid Utskottets betänkande, så tyckes detta visa,
att en representationsreform, hvari bördens rät-
tigheter skulle ingå såsom ett hufvudelement,
numera saknar så allt stöd i opinionen, om icke
möjligen hos en och annan af den rikare Adeln
sjelf, att det, ifrån den sidan betraktadt, icke be-
höfver ytterligare widlyftigt omröras. Men an-
norlunda är förhållandet med den negativa de-
len, om vi så få kalla den, af den nu ifrågava-
rande brochyren, eller den, hvari Grefven sys-
selsätter sig med Utskottets argumenter. De in-
kast han emot dem framställer skola, i anseende
till hans åberopande dels af egen erfarenhet ut-
af Englands parlamentariska förhållanden, dels
af andra skriftställares auktoritet, naturligen om-
fattas med begärlighet hos alla dem, som an-
tingen af farhåga eller intresse äro obenägne att
grunda en representation endast på valprincipen
eller att upphäfva Ståndsfördelningen, äfven om
de i det positiva icke instämma med Grefven;
och från denna synpunkt hafva vi trott, att en
kort redogörelse för brochyrens innehåll jemte
några anmärkningar vid en del af satserna just
nu kan vara på sitt ställe.
Innan vi gå vidare måste vi likväl i förbi-
gående erkänna den förbindelse, hvari det: all-
männa står till Grefveuv, icke blebt för den om-
sorg han egnat åt forskningar i detta ämne i
det hela, utan ock serdeles för den öppenhet,
hvarmed han uttalat sin tanka om det härva-
rande representationssättet, då han icke blott
underrältar läsaren, att han under en län-
gre tid, medan han såsom föredragande i kom-
mandomål var ledamot af konseljen, alltid yr-
kat på en representationsreform, utan äfven uti in-
ledningen, pag. 2,uttrycker den minnesvärda å-
sigten, att hans erfarenhet om Englands parla-
mentariska förhandlingar ech den insigt han
derigenom vunnit, huru en lagstiftande försam-
ling bör vara sammansatt, ledt honom till den
abedröfliga öfvertygelsen, att Sverige går förlo-
radt såsom sjelfständig stat, om det fortfar än-
nu några decennier med sitt nuvarande re-
presenlalionssätte: en åsigt, hvilken också de-
lades utan undantag af alla, som yttrade sig i
ämnet under konfeienserna på Riddarhuset, och
hvilken äfven denna Riksdag sjelf och dess lång-
samma, fastän ytterligt austrängda arbeten icke
kunnat jäfva.
Vi gå härefter omedelbart till sjelfva hufvud-
saken.
Grefven förklarar först KonstitutionsUtskottet
sin erkänsla, bland annat derför, att det från-
gått ståndsfördelningen och ståndsvalen; nen
grundval, säger han, på hvilken efter min
öfvertygelse intet ändamålsenligt, intet lifgif-
vande, intet uppfriskande eller mot tidens an-
da svarande, möjligen kan byggas,; samt vi-
dare, för det Utskottet utarbetat en vallag.
Den första hufvudsakliga anmärkningen mot
Vtskottet innefattas åter deri, att Utskottet, e-
huru det säger sig utgålt från rationella prin-
ciper och anfört ganska rationella grunder för
tvåkammarsystemet och direkta val, likväl till-
styrkt ett af Enkammare- och indirekta val.
Hvad det sednare beträffar, vilje vi icke afgöra,
huruvida ej Grefven anfört en god bevisning
för sin sats. Han antager nemligen, att skälet,
hvarföre man förkastat de direkta valen, bland
annat varit den befarade svårigheten af buller och
skandalösa uppträden; men upplyser tillika, att
man i England uppfunnit ett sätt att låta valen gå
ganska lugnt tillväga, nemligen att en längre tid af
ett par dagar utsättes för valförrättningen, un-
der hvilken tid de valberättigade kunna, hvil-
ken stund på dagen som helst komma och af-
lemna sin röst inför en dertill utsedd kommit-
ts, äfvensom att långa resor för de valberätti-
gade undvikas derigenom, att valförrättningar-
na hållas på flera ställen. Hvad tvåkammar-
systemet åter beträffar, så har ju Utskottet
verkligen föreslagit representationens skiljande
i tvenne afdelningar, fastän dessa icke äro så-
dana, Grefven vill hafva dem, d. v.s. ursprung
na från så olika grund, att de blefve absoiut
karaktersskilda och komme att stå såsom mot-
ståndskrafter mot hvarandra. En annan an-
märkning är, att Utskottet ej gjort nog afseende
på förmögenheten vid röstberäkningen; — man
vet att andra förebrått Utskottet att hafva gjort
för mycket afseende derpå.
Här måste vi något vidröra en allmän sats,
hvari, efter vår tanka, ligger ett missförstånd.
Rationalismen torde, säger Författaren, i sitt
pura skick för öfrigt vara lika farlig att til-
lämpa i samhällsläran som i religions- och se-