skulden, då må man återremittera betänkandet. Men:
om man deremot finner sig böra afslå det begärda
anslaget, då må man utan omväg bi alla utlåtandet,
samt med detsamma förekomma, att ej riksdagen,
äfven genom en återremiss af detta utlåtande onö
digtvis förlänges.
Hans Jansson vore visserligen beredd att biträda
Rutbergs mening, derest icke utlåtandet återremit-
terades äfven från de öfriga tre stånden, hyadan så-
ledes den återremiss, Bondeståndet kunde besluta,
ingalunda bidroge till riksdagens förlängning, men
väl innebure en opinionsyttring från detta stånd,
och med detsamma en motvigt mot de åsigter, som
i annan syftning bland de öfriga stånden kunna göra
sig gällande. — Johannes Andersson från Skaraborgs,
Anders Johnsson i Tuna och Gusstaf Pettersson
från Östergöthlands län instämde med Hans Jansson.
Rutbery: aSom vi icke kunna beräkna, hvad A-
deln och Presteståndet i denna friga komma att be-
sluta, men Bondeståndet fritt och sjelfständigt plä-
gar grunda sina beslut på egen öfvertygelse, så vid-
håller jag mitt yrkande — Med Rutberg instämde
Petter Gabrielsson från Kronobergs, Östman från
Westernorrlands län, Per Jönsson från Skåne, Lars
Nilsson från Elekinge och Lindbeck från Halland.
Öfverläggningen var slutad, och utlåtandet åter-
remitterades med 70 röster mot 26, hvilka sistnämnde
voro för bifall.