s Hell, ICke en gamg nagon Hay eller ens vik,
så är likväl en fråga: hvar någon sådan på den-
na kust varit till finnandes? Vid den första yt-
liga anblicken tyckes väl en dylik finnas vid
Dniepers och DPniesters mynningar, hvilka, såsom
djupa inskärningar i det fasta landet af Pohlen
och Ryssland, synas erbjuda vilkoren af en be-
qväm stapelort, men vid ett närmare skärskådan-
de försvinner denna fördel. Inloppet i Dniepern
erfordrar för det första andra vindar än på den
stora vägen från Traciska bosforen och mindre
Åsien, samt är för öfrigt igengrundadt genom
sandbankar; i Dniester åter inkommer man ge-
nom tvenne öppningar af obetydligt djup i Li-
man, och dennes utlopp är likaledes tillspärradt
genom en sandbank, som måste undvikas mer
delst en anlagd sidokanal. Båda strömmarne haf-
va det gemensamt, att befolkningen på deras
stränder synes vara utan anlag elier böjelse för
sjöfarlen; Dniester-Limans Kajuks utan styre äro
äonu uslare fiskarebåtar än Dnieperns Baidaks
med deras kolossala styren;j de öfriga Dniester-
fartygen äro färjor elier pråmar utan segel och
Chersons kustfarare hafva ett nästan fabelaktigt
rykte som usle sjömän. De ofta öfversvämma-
de Plawnas eller dalarne med der2s ofantli-
ga hvasskogar, tyckas snarare hafva bestämt det-
ta kärrland till en hembyggd för vargar, Or-
mar och otaliga foglar än för menniskor. Här
var således icke mycket att göra, och de äldre
der liggande städerna Ovidiopols, Akjermans och
Chersons ringhet, bevisar således bäst det lyck-
iiga valet af Odessas läge. Ryssarne hafva blott
obetydligt bidragit till dess befolkning och för-
kofran. Hvad de ditföra, kommer mäst på axeln
och Tschumakerne förtjena årligen derpå fyra
millioner Rubel, men de anseddaste handelshu-
sen i staden, Cortazzi, Rodokanaki, Stiegliz och
Ralle m. fl. äro Greker, Jtalienare och Tyskar,
de 800 fartyg, som härifrån befraktas, äro till
hälften Italienska, seglande under Osterikiska
och Sardinska flaggor; af den andra hälften äro
knapt 40 till 30 Ryska eller snarare Grekiska
Staden bär stämpeln af en brokig blandning
af nationaliteter, hvaribland den Ryska schate-
ringen kanhända icke ens är den starkaste. På
gatorna träffar man en verklig Europeisk poly-
Iglott jemte ett icke obetydligt tillskott af ÅAsia-
tiska mönster. Ryska språket, behörigen späe-
kadt med utländska fraser, så att man t. ex
hör en Tschumak icke sällan på en gång nyttja
skymforden: ecco, skälm, canaille, är bjelpsprå-
ket vid beröringen med de lägre klasserna; Ita-
lienskan är tungomålet på börsen och inom det
högre köpmansståndet samt Fransyskan den för-
näma verldens, isynnerhet den talrika här bo-
satta Polska adelns. De mingfaldiga industri-
grenarne äro ännu temligen fördelda efier mna-
tionella kategorier. De stora värdshusen, der
den resande likväl ej må vänta något annat är
rum med sängställen och måhända madrasser,
men der han sjelf måste söria för sängkläder
och uppassning, och hvilkas innehafvare icke äro
några kunniga värdar, utan köpmän, afskedade
officerare, kapitalister, som hvarken hålla kypa-
re eller uppassare, utan blott en faktor eller
skaffare, och utarrenderat mathållvingen åt trak-
törer — dessa värdshus erinra om Galizien och
Polskt ursprung. Bland sjelfva traktörerne fin-
nas många landsmanskap: de bäste äro Franska
eller Halienska viktualiehandlare; lägre i rang
stå de Tyska, Grekiska, Ryska och Pulgariska
värdshusen. I thekittelns behandling äro stor-
ryssarne mästare. De dela med Grekerne fisk-
handeln och med lill-ryssarne slagtareyrket. En
hufvudartikel i detta yrke utgör fläsket, som,
insaltadt, ingnidet med lök och beströdt med
kummin, inpackadt i oxmagar, hittransporteras
från Podolien och Ukrän, samt uteslulaude är
förbehållet lill-ryssarne, bvilka allena hafva smak
derför. Framför de jemförelsevis aplitligat an-
ordnade slagtarbodarne ser man ofta ekipager
stanna och herrar och damer, isynnerhet Gre-
ker, göra inköp af sitt bebof; et skålpund godt
oxkölt kostar bär en groschen och till och med
ännu mindre. Lika billiga äro priserna på fisk-
torget, der man ser vagn vid vagum lastad med
Dnicster-kräftor och tunna vid tunna med in-
saltad makrill från Pontus — Skumbria — och
alla dessa vattnets läckerheter, hvilka äfven kun-
na fägna den fattiges bord. Man bade hitloe-
kat några fiskare från Malta, men hvilka för det
mesta återvändt dit, emedan de dels icke trif-
des i det främmande landet, cch dels vida öf
verträffades al Ryssarne i konsten att bereda
kaviar. På brödbakning hafva tre nationer lagt
sig: Tyskarne på det fina hvetibiödets, Greker-
ne på beredningen af Bulki, ett slags syradt.
rågbröd, under det Italienarne inrättat fabriker
för skorpor och makaroni, hvaraf de afsätta icke
obetydligt i det inre af landet. Viktualietorget
förses af Tyska och Bulgariska bönder; der ser
man ofantliga förråder af gurkor, meloner, ar-
buser, paradis-äpplen, rettikor och framför allt
lök, som, hackad och stekt i fiott, är en Rysk
favoriträtt. Grekerne hålla en egen bazar, der
de uppslå tält, i hvilka men ständigt finner fär-
ska grönsaker och frukt från Byzanzs trädgår-
dar, och i jordvåningen i husen på gatans ena
sida ser man bodar med Icevantiska frukter,
kryddor, droguer, sockerbakelser, Italienska nöt-
ter, Johannisbröd och andra läckerheter, hVar-
efter Ryssarne äro snåla som barn, och i husen
midt emot höst elavanta tAhkhalohadar. BHVaIl ee
: