na; och den förlust, recetten skulle halva Nhdit! genom inträffad hofsorg eller en allmän kalamitet, choleram, ersattes al staten hvardera gången med 40,000 Rdr. Slutligen, oaktadt Konungens ! förhöjda anslag och recettens ökade belopp, har; Regeringen likväl derjemte disponerat af statsmedlen der ena summan efter den andra, tillj betäckande af theaterns ständigt ökade balans, och slutligen för detta ändamål anvisat icke min-:; dre än 80,500 Riksdaler, hvilken anvisning för: närvarande utgör en af de talrika anmärknings-: punkterna mot Konungens rådgifvare. :Hvad: theatern undfått, kan hon följaktligen sägas baf-: va undfått af statens medel, och icke egentligen: af Konungens enskilda, såsom kontrasignanten: af den Kongl. skrifvelsen uppgifver. Man bör; dessutom ihågkomma, att ingen nödvändighet. existerar för Konungen att befatta sig med theatern och allt det obehag en sådan befattning: kan medföra; att upphörandet med detta bestyr! skulle vara en välgerning för allmänheten, för! konsten, litteraturen och theaterns egna sujetI ter, och att sådant måhända längesedan skulle! skett, om ej, såsom hvar man vet, tvenne kra-! schanerade herrar i många år sprungit omkring; och predikat deremot, förespeglande de hiskeliga ! vådorna för allmänna lugnet och ordningen, i! fall Konungen uppkörde att hafva theatern under sin serskilda vård eller om enskilde finge: anlägga tiheatrar i hufvudstaden. Nationen, af hvilken man begär tillskott åt theatern, har således full rätt att efterfråga huru den förvaltats. Denna fråga lemnar då det; svar, att förvaltningen just är skulden till all det onda, det trassel och den brist, hvaröfver i det klagas. Man ser enskilda theatrar styras af sina föreståndare, hvilkas tid dessutom är upptagen af deras skådespelarekall, och äfven desse måste hafva alldeles samma detaljer, som den Kongliga, ja ännu flera, emedan resor, korrespondens, effekters utoch inpackning m. m.,j äfven tarfva sin tid och sin omsorg. De hafva för allt detta ingen enda tjensteman. Kongl. tiheatern deremot har, eller har haft en skara af förste direktör, två departementschefer, kamererare, sekreterare, kontrollör, magazinsföreståndare, kostymordonatör, mästare af alla, slag och en liten armeaf vaktmästare, machineriarbetare, och himlen vet allt hvad de heta. En förståndigt ordnad administration skulle hjelpa sig med en direktör, men en man vuxen sin plats, biträdd af en regissör och en kamererare samt rådförande sig för de artistiska detaljerna med en verklig konstnär; de nuvarande embetsmannabestyren med magazinerna kunde uppdragas åt ett par fruntimmer, till hvilkas yrke kläders vård hörer. Härigenom allena skulle hela det nu förlorade statsanslaget kunna insparas. Derjemte är det ett erkändt faktum, att en liten reform inom machineriet och ett annat upplysningssystem skulle inbespara måhända hälften af hvad som nu utgår för dessa båda utgiltsposter. Vid tillfällen, då changement för öppen ridå äger rum för aftonen, borde ej mer än 5 eller 4 arbetare behöfvas, och nu användas dertill mer än 20, hvilket antal vid vissa större pjeser ökas ända till 400. Man betänke blott en arbetskraft af 4100 man för att röra några pappersskärmar och tygstycken! Kostymeringen ådagalägger ett likadant slöseri. Vid ingen theater i verlden är man så onödigtvis, så i tid och otid grann, som vid den Kongl. Svenska, och utan beräkning på afståndets och ljusskenets illusion, användas härvid de finaste och dyraste tyger, om hvilkas pris åskådaren icke har en aning. Theaterns bibliotheker bära äfven vittne om en lika beskaffad hushållning. Många af de manuskripter der förvaras, hafva kostat hundradetals eller tusentals riksdaler, utar att åt theatern inbringa en skilling. Härmed tillgår sålunda: det faller en direktör in att gifva en pjes, hvars författande eller öfversättande då beställes af en gynnad i litteratör eller icke-litteratör, och musiken för-! skrifves utifrån. Arbetet betalas, men ett nytt I infall gör, att det ej kommer att hegagnas. I mMusikbibliotheket finnes således en mängd par-! titurer, på hvilka man kanhända aldrig en gång löst upp omslaget, och litterära reliker multna! i boksamlingar, om hvilka verlden aldrig hört : talas. Den tillämnade operan Björn Jernsida lär ensam hafva kostat i författareoch tonsättarearfvoden 4000 Rdr, utom hvad de påbörjai de dekorationerna och kostymerna medtagit. : l i RA .. —RI RM MMFMM—— Hvarje afgående direktör har lemnat sin efter-, trädare elt dylikt arf, som icke gjort dem rikare. Rättvisan fordrar likväl att medge, det thea-: tern, såsom en ersättning för dessa förluster i I stort, stundom sökt en ersättning i smått, och ! således af en litteratör, som hon uppdragit att z åt sig öfversälla en musikpjes, fordrat en sum-1 ma af några riksdaler, dem han blef theater I4 kassan skyldig för nöjet af detta besvär. Sar HH ken låter något otrolig, vi medge det, och torde derföre höra närmare förklaras, såsom ett bidrag till den Kongl. teaterns och dess förvaltnings historia. I det nya reglementet står nem-: ligen föreskrifvet, att på öfversättarens arfvode!! bör afdragas kostnaden för partituret, hvilket, ; man anmärke det noga, theatern åt sig inför-! skrifvit, och Med hvars större eller mindre kost-!t nad han icke efter all sund logik borde ha nå-1 got att skaffa. Denna kostnad skulle möjligt1 vis kunna öfverstiga hela arfvodet, och uppdra-lt vet sålunda hl; om heslämd fär a fxe Sfvarcäfao