na; och den förlust, recetten skulle halva Nhdit!
genom inträffad hofsorg eller en allmän kalami-
tet, choleram, ersattes al staten hvardera gången
med 40,000 Rdr. Slutligen, oaktadt Konungens !
förhöjda anslag och recettens ökade belopp, har;
Regeringen likväl derjemte disponerat af stats-
medlen der ena summan efter den andra, tillj
betäckande af theaterns ständigt ökade balans,
och slutligen för detta ändamål anvisat icke min-:;
dre än 80,500 Riksdaler, hvilken anvisning för:
närvarande utgör en af de talrika anmärknings-:
punkterna mot Konungens rådgifvare. :Hvad:
theatern undfått, kan hon följaktligen sägas baf-:
va undfått af statens medel, och icke egentligen:
af Konungens enskilda, såsom kontrasignanten:
af den Kongl. skrifvelsen uppgifver. Man bör;
dessutom ihågkomma, att ingen nödvändighet.
existerar för Konungen att befatta sig med thea-
tern och allt det obehag en sådan befattning:
kan medföra; att upphörandet med detta bestyr!
skulle vara en välgerning för allmänheten, för!
konsten, litteraturen och theaterns egna sujet-
I
ter, och att sådant måhända längesedan skulle!
skett, om ej, såsom hvar man vet, tvenne kra-!
schanerade herrar i många år sprungit omkring;
och predikat deremot, förespeglande de hiskeliga !
vådorna för allmänna lugnet och ordningen, i!
fall Konungen uppkörde att hafva theatern un-
der sin serskilda vård eller om enskilde finge:
anlägga tiheatrar i hufvudstaden.
Nationen, af hvilken man begär tillskott åt
theatern, har således full rätt att efterfråga hu-
ru den förvaltats. Denna fråga lemnar då det;
svar, att förvaltningen just är skulden till all
det onda, det trassel och den brist, hvaröfver i
det klagas. Man ser enskilda theatrar styras
af sina föreståndare, hvilkas tid dessutom är upp-
tagen af deras skådespelarekall, och äfven desse
måste hafva alldeles samma detaljer, som den
Kongliga, ja ännu flera, emedan resor, korre-
spondens, effekters ut- och inpackning m. m.,j
äfven tarfva sin tid och sin omsorg. De hafva
för allt detta ingen enda tjensteman. Kongl.
tiheatern deremot har, eller har haft en skara af
förste direktör, två departementschefer, kame-
rerare, sekreterare, kontrollör, magazinsförestån-
dare, kostymordonatör, mästare af alla, slag och
en liten armeaf vaktmästare, machineriarbetare,
och himlen vet allt hvad de heta. En förstån-
digt ordnad administration skulle hjelpa sig med
en direktör, men en man vuxen sin plats, bi-
trädd af en regissör och en kamererare samt
rådförande sig för de artistiska detaljerna med
en verklig konstnär; de nuvarande embetsman-
nabestyren med magazinerna kunde uppdragas
åt ett par fruntimmer, till hvilkas yrke kläders
vård hörer. Härigenom allena skulle hela det
nu förlorade statsanslaget kunna insparas. Der-
jemte är det ett erkändt faktum, att en liten
reform inom machineriet och ett annat upplys-
ningssystem skulle inbespara måhända hälften af
hvad som nu utgår för dessa båda utgiltsposter.
Vid tillfällen, då changement för öppen ridå äger
rum för aftonen, borde ej mer än 5 eller 4 arbeta-
re behöfvas, och nu användas dertill mer än 20,
hvilket antal vid vissa större pjeser ökas ända
till 400. Man betänke blott en arbetskraft af
4100 man för att röra några pappersskärmar och
tygstycken! Kostymeringen ådagalägger ett lika-
dant slöseri. Vid ingen theater i verlden är
man så onödigtvis, så i tid och otid grann, som
vid den Kongl. Svenska, och utan beräkning på
afståndets och ljusskenets illusion, användas
härvid de finaste och dyraste tyger, om hvilkas
pris åskådaren icke har en aning. Theaterns
bibliotheker bära äfven vittne om en lika be-
skaffad hushållning. Många af de manuskripter
der förvaras, hafva kostat hundradetals eller tu-
sentals riksdaler, utar att åt theatern inbringa
en skilling. Härmed tillgår sålunda: det faller
en direktör in att gifva en pjes, hvars författan-
de eller öfversättande då beställes af en gynnad i
litteratör eller icke-litteratör, och musiken för-!
skrifves utifrån. Arbetet betalas, men ett nytt I
infall gör, att det ej kommer att hegagnas. I
mMusikbibliotheket finnes således en mängd par-!
titurer, på hvilka man kanhända aldrig en gång
löst upp omslaget, och litterära reliker multna!
i boksamlingar, om hvilka verlden aldrig hört :
talas. Den tillämnade operan Björn Jernsida
lär ensam hafva kostat i författare- och tonsät-
tarearfvoden 4000 Rdr, utom hvad de påbörja- i
de dekorationerna och kostymerna medtagit. :
l
i
- RA
..
—- RI RM MMFMM——
Hvarje afgående direktör har lemnat sin efter-,
trädare elt dylikt arf, som icke gjort dem rika-
re. Rättvisan fordrar likväl att medge, det thea-:
tern, såsom en ersättning för dessa förluster i I
stort, stundom sökt en ersättning i smått, och !
således af en litteratör, som hon uppdragit att z
åt sig öfversälla en musikpjes, fordrat en sum-1
ma af några riksdaler, dem han blef theater I4
kassan skyldig för nöjet af detta besvär. Sar
HH
ken låter något otrolig, vi medge det, och tor-
de derföre höra närmare förklaras, såsom ett bi-
drag till den Kongl. teaterns och dess förvalt-
nings historia. I det nya reglementet står nem-:
ligen föreskrifvet, att på öfversättarens arfvode!!
bör afdragas kostnaden för partituret, hvilket, ;
man anmärke det noga, theatern åt sig inför-!
skrifvit, och Med hvars större eller mindre kost-!t
nad han icke efter all sund logik borde ha nå-1
got att skaffa. Denna kostnad skulle möjligt- 1
vis kunna öfverstiga hela arfvodet, och uppdra-lt
vet sålunda hl; om heslämd fär a fxe Sfvarcäfao