Grefven hade önskat, att StatsUtskottet utredt, hvil-
ken eller hvilka de Embetsmän varit, som handhaft
Kabinettskassans räkning, och på grund af hvilka
authorisationer de, tillgångarne öfverskridande, u-
tomordentliga utgifterna egt rum; äfvensom om ge-
nom den nuvarande Utrikes ministern några andra
garantier för Kassans skulder blifvit afgifne, än
de hvilka finnas tecknade å de såkallade Filen-
ska Obligationerna? Årliga Revisioner å Kabi-
nettskassans förvaltning hade ju varit af Kongl.
Maj:t förordnade och verkställde genom Statsrådets
ledamöter. Berättelserna häröfver hade bordt af Stats-
Utskottet infordras; och Ständerne fått veta, hvilka de
Statsråds ledamöter varit, som vid olika tidpunkter
egt uppdraget att verkställa Kabinettskassans gransk-
ning.
Vidare: om, huru, och på kvad sätt, statsyver-
ket skulle kuuna, till följd af transaktioner emellan
Chefen för Kolonial Departementet och Chefen för
Utrikes Departementet, innefattade uti en och sam-
ma person, juridiskt tillförbindas någon betalnings-
skyldighet; — hvarvid 76 Reg. Formen bordt tje-
na Utskottet till ledning.
Uti motivet, som egentligen säges i betänkandet
hafva grundlagt afstyrkandet, kunde Grefven ej ij
allo instämma, att endast en ringa del, eller snart
sagdt den minsta af Kabinettskassans skuldförhållan-
den är föremål för pröfning af Riks-Rätten, Den-
na fpomning omfattar utom dess blott sjelfva det ju-
ridfska ansvaret, men irgalunda hvad som här må-
ste vara hufvudfrågan, nemligen Statens betalnings-!
skyldighet. ;
Tal. finner sig icke kunna komma till en sådan
stutsats, som i följd af en alldeles egen logik, ut-
talats i somliga reservationer, nemligen: att den kän- !
da skulden äfven måste erkännas, derföre att Stats-
Utskottet kommit i tillfälle att uppgifva beloppet af
bristen, och det måste ske, såvida icke rikets värdighet,
kredit och trygghet skall äfventyras. Ått en fordran
blifver betalnings-gild blott derföre, att beloppet upp-
gifves, vore ej förenligt med grefvens slutförmåga.
Den, som är mera än jag invigd i hemligheterna sa-
de han, må, om han kan, försvara den satsen att
Rikets värdighet, kredit, trygghet äfventyras, om
Kolonial Departementet och borgesmännen för dess!
upptagna lån icke blifva af Svenska och Norrska
Kabinettskassan honorerade, äfven om räkningar
kunna uppgöras, som utvisa, att Departementets lån
blifvit använde till försträckningar för Kabinettskas-
san, på annan väg än Grundlagen föreskrifver. aFör
min del vidblifver jag den tro, att om Svenska Stats-
verket skulle förlora sin akredit hos det så kalla-
de Kolonial Departementet, blefyve förlusten ej serde-:
les stor; och aRikets värdighet iakttages, som mig
synes, alldrabäst, när ett fritt folks representanter
visa sig nogräknade om helgden af sina grund-
lagar. Hvad atryggheten beträffar, så torde
mig ursäktas den mening, att denna trygghet ic-
ke kan befrämjas annorlunda än genom en sam-
manjemkning af missförhållanderna statsmakterna
emellan; men som en sådan kommer åtminstone
aldrig han att föreslå, att af folkets medel anslå
400,000 Rdr årligen, för att dermed i all underdå-
nighet, utan utredning, utan anmärkning och utan
vilkor, sopa igen de omisskänneligaste spåren efter
den förvaltningsgren, som af alla torde varit mest
vållande till den obelåtenhet och till det allminna
missnöje, hvilket nu visar sig vara det tydligast i ögo-
nen fallande resultatet af den sist förflutna 30-åriga
administrationen.
Han nödgades bekänna, att han icke fann det rin-
gaste samband emellan Utrikes Departementets för-
valtning och den ifrågavarande kassabristen, för hvil-
ken ingen om sitt och Rikets anseende ömtålig
man hädanefter lärer vilja ikläda sig den konstitu-
tionella ansvarigheten, eller dermed taga något slags
befattning. Det är ju af StatsUtskottet fullkomligt
utredt, att de af Svenska Statsverket för Minist:T-
staten anslagna medel,, jemte det ifrån Norge lem-
nade bidrag äro fullkomligt tillräckliga för de i
Staten bestämda löner åt de diplomatiska agenterna,
ech att medel för extra utgifter dervid äfven äro
tagna i beräkning. Hvad är det då, som förbinder
en Svensk Statsminister att åtaga sig en skuld, som
ej är Rikets? eller är verkligen skulden af Konun-
gen eller af någon Minister, å Konungens vägnar,
såsom Statens skuld förskrifven? Grefven trodde
sådant icke vara möjligt. Men för hvem månde då
dessa antydda vådor vara uppdukade? och i hvad
äfventyr står Statens trygghet, om Statsministern för
utrikes ärenderna en gång skulle upphöra att vångla
med Kabinetts-kassans medel, genom transaktioner,
som äro alldeles främmande för de af Rikets Stän-
der fastställda Riksstater? Han kunde icke fatta
det.
Grefven kunde, i följd af allt detta, aldrig komma
att obetingadt tillstyrka 400,000 Rdr årligt anslag
för betalandet af vederbörandes skulder; men om
han finge erfara några af Regeringen verkligt med-
gifna eftergifter, något Regeringens afseende å Na-
tionens billiga fordringar och större samhällsbehof,
så skulle äfven han kunna tillstyrka uppoffringar,
såvida de kunde leda till återställande af försvunnen
öfverensstämmelse emellan styrelse och folk. Ingen
redlig medborgare lärer förneka, att detta är nöd-
vändigt för deras gemensamma väl. Men att yrka,
att Nationen skall göra ständiga uppoffringar å sin
sida, under det ingenting göres å Styrelsens att upp-
fylla dess önskningar, detta ansåg Grefven oförenligt
med representantens pligt.
STOCKHOLM den 1 Mars.