bd 2VIv ÄR ARV Ar RA Af ast fANR MAS Fr fen LR -
en enda säker method, och den är, i min tanka, att,
efter den konstitutionella monarkiens theori, strängt
jakttegen, förålara ew grundlagsvidrigt casu: emot
76 R. F. icke hafva kunnat inträffa, helst H. Majt
icke sjelf uppgifvit sig hafva iklädt riket någon gäld, )
ej eller någon i lega ordning tillkommen regerings-
handling blifvit förevisad, hvilken för staten medför!
förbindande kraft, uten böra vi fastheldre förm da, )
att Hans Maj:t Konungen, såsom både till person-
lighet och tillgångar alltför upphöjd öfver behofvet
af några bundratusen Rdr, täcktes nådigst finna, det
den ifrågavarande brist, som kan hafva uppstått i
ett till dess disposition, utan all kontroll, öfverlem-
nadt anslag, icke är af egenskap, att den bör af Rik-
sens Ständer med allmänna medel fyllas.
Herr Edenhjelms, Gillis, anförande:
aStatsutskottet har med sådan likgiltighet yttråt
sig om nationens skyldighet, att godtgöra den ifrä-
gavarande bristen i Kabinettskassan, att det åtmin-
stone väckt min förundran, att ett mål, af en sådan
betydenhet, kunnat på ett så bekymmerslöst sätt be-
handlas. Utskottet hade bordt kunnat inse, att en
sådan skuld, om den till och med blifvit gjord emot
föreskrifne former, den likvisst blifvit tid efter an-
nan åsamkad för lardets sannskyldiga nytta, som vill
säga för handelns skyddande och för bibehållandet i
af vänskapligt förhållande med utrikes makter.
Hade Statsutskottet icke föreslagit den obilliga in-
dragning å de förut gjorde anslagen till Minister-j.
kassan, så hade skulden, utan uppseende och utan.
obehagliga bedömande af förenämnde makters diplo-
mater, så småningom blifvit liqviderad.
Om Utskottet handlat på detta sätt, för att hos
nationer nedsätta Konungens Rådgifvares anseende,
så har Utskottet deruti handlat oriktigt, men ännu
värre är det, att H. M. Konungen derigenom för-
ersakas onödiga bekymmer, hvarifrån han på äldre
dagar bordt varit befriad, i följd af hans stora för-!
tjenster, synnerligast dem han visade menskligheten
under tyska frihetskriget, då han med detsamma
upphöjde vårt fädernesland från en upplöst, till en
sjelfständig stat.
Enligt 43 Regeringsformen, så är det Konun-
gens rätt att förklara krig, när han finner en sådan
tgärd vara behöflig. Jag hemställer derföre till
hvar och en med känsla för sanning och rätt, men
i synnerhet till Eder. mine Herrar, som äro Svea
Rikes Adlingar och Riddersmän, om det icke vidi
ett dylikt tillfälle är vår ovilkorliga pligt, att icke
allenast offra lif och blod, utan äfven sin egendom
för rikets försvar, heder och sjelfständighet, och det
till och med om kriget blifvit orättvisligen förkla-
rtadt eller icke.
Endast sammandragningen af en större arme, utan
att användas för annat än att visa, att den är färdig
möta den fiende, som hotar rikets säkerhet, skulle
kosta millioner riksdaler och således ofantligt myc-
ket mer, än den lumpna summa, som varit i fråga,
för att amortera det nu ifrågavarande kapitalet, som
troligen blifvit användt för att bibehålla fred ochi
lugn inom landet.
Jag har förut ommämnt de förbindelser, svenska
folket står hos Konungen, och ehuru J, mine Her-
rar, kävder den ganska väl förut, så anser jag mig
dock böra påminna Er åren 4809, 4810 och 1811,
då förhållandet i landet nästan var beständiga upp-;
Tor, och en af Rikets högste embetsmän, under ut-
öfningen af sin tjenst, blef på det grymmaste sätt
på öppen gata mördad, på den tidens varande oro-
stiftares uppmaning, af en förvillad folkbop, och det
under myndighetens ögon, utan att något hinder
gjordes, för att freda den olycklige, eller betydliga
bestraffningar följde för det begångna brottet. Ri-
kets finanser voro vid samma tid i ett lika förfallet
tillstånd, som lagarnes helgd voro glömde. Fiereaf
armåeens befäl, i likhet med hvad förhållandet var.
med mig, återkommo vid samma tid från fransk och
rysk fångenskap och kunde ieke utfå mer än hälf-
ten af de under fångenskapen inbesparade, obetyd-
liga lönerne, i följd af, som det tillkännagafs, brist
af medel i Statskassan, men som lofvades skullej
återgäldas, när statens tillgångar det medgaf hvil-
ket dock icke inträffat och icke eller fordrats, eme-
dan jag förmodar, att mine Kamrater, i likhet med
mig, gerna gjorde denna uppoffring för det kara,
fast då illa betryckta fäderneslandet.
I dessa så väl som i andra hänseenden eländiga
belägenhet var Svea rike, då vår nuvarande Konung
började deltaga i riksstyrelsen, och huru olika äro
icke de nuvarande förhållandena. Norge, som den
tiden var fiendtligt sinnadt mot Sverge, är der-
emot nu så nära förenadt dermed, att vi åtmin-
stone anse dess invånare som våra bröder. Hvilka
betydliga arbeten till rikets stora gagn hafva icke
blifvit gjorda! Huru många fabriker och andra nyt-
tiga inrättningar hafva icke blifvit satte i verksam-
het, och hvilket land kan väl jemföra sin financiella
ställning med Sverge. som i sin bank har så myc-
ket penningar, att Riksens Ständer tyngas af be-
kymmer, hvartill de skola användas.
Äfven nationalandan, om den skulle bedömas efter
vissa åsigter och yttranden inom Representationen,
synes betydligt hafva förändrats sedan år 1809. Man!
Var kanske då för mycket fredsinnad och gick till
det yttersta, för att erbålla fred. Men nu deremot
synes förhållandet belt annorlunda, då folkets Re-
Presentanter icke längre hafva velat fortfara med:
de vanliga kostnaderne för dylikt ändamål, utan ij
stället till och med trotsa de mäktigaste stater, utan
att tro sig behöfva sätta sig i annat försvarstill-
stånd, än att genom gymnastiska öfningar sätta sina
senor och muskler i ett smidigare tillstånd.
Riket har, efter min öfvertygelse, omöjligen kunnat
komma i ett så fördelaktigt fredstillstånd, som det
närvarande, om H. M. Konungen icke genom sitt
snille och för 0ss okända bevekelsemedel så bandlat,
att Sverge under 26 års tid, utan kostsamma ar-
meers underhåll, njutit ett ostördt lugn, hvilken för-
del synes hafva blifvit förglömd utaf en del af Re-
Presentationen, men tacksamt erkännes af folkmäng-
den, synnerligast af gränsalmogen, som ännu på-
minner sig sina fordna lidanden och med liflig vörd-
nad prisar Carl Johans namn. Likasom svenska
folket i allmänhet i kommande tider skall göra.
Jag yrkar derföre, att den ifrågavarande Kabinetts-
kassa-bristen, på ett eller annat sätt, ovilkorligen
blir liqviderad af staten, och anhåller således vörd-
sammast om proposition på återremiss af betänkan-
det, och att detta milt anförande måtte få åtfölja.
TU. Ihre unNftfecs APCh anmälla att han från