Den 8 demnmes firades i Mönchen prinsessan Theedolindas af Leuchtenberg förmälning med grefve Wilhelm af Waörtemberg. De nygifta skulie ett par dagar. efter bröllopet begifva sig ill Stuttgart. POLEN. Vid Kaliseh kommer att sammandragas en Rysk arme af 80,000 man. Anstalter vidtagas utt derstädes anlägga magasiner för detta antal trupper. ORIENTEN. Mehemed Ali skall nu hafva beslutit att vända hela sin verksamhet ät upphjelpandet af Esypten, hvilket land genom hans förvända administrations-prineiper, 1 stället att vara rikt och blomstrande, hvartill naturen ämnat det, är fattigt och utsuget. En total förändring förestår I den inre förvaltningen. Monopelierna komma att afskaffas, handeln att frigifvas, konskriptionen att mildras, skatterna att nedsättas. En högst betydande landsträcka i provinsen Scharkge kommer att upplåtas åt armeen till odling. Vicekonungen ämnar nemligen anlägga militär-kolonier. Han stod i begrepp, att i slutet af Januari företaga en inspektions-resa i provinserna. Commodore Napier, som ännu vid nyssnämnde tid var qvar i Alexandria och mycket feterades af vice-konungen, hade med honom och hans utrikes minister ständiga konferenser. Capudan Pascha, som förrädiskt förde Storherrns flotta till Alexandria, vågade sig naturligtvis ieke åter med henne till Konstantinopel, utan har stannat qvar i Egypten. Mehemed Ali hade skänkt honom ett vaekert landtgods i granskapet af Kairo, och fortfor att till honom låta utbetala dem sold af 3000 piaster i månaden, som han erhöll gerast efter sin ankomst till Alexandria. Det enda egenteligen märkeliga, som berättas från Konstantinopel, är, att de Ryske och Fransyske sändebuden derstädes lefde i serdeles godt förstånd med hvarandra och förenade sina bemödanden att motverka Engelske ambassadören Lord Ponsonbys utomordentligt stora inflytande hos Porten. Man ville i detta förhållande se ett symptom till möjligheten af den allians emellan Frankrike och Ryssland, hvarom nu en tid så mycket varit taladt och skrifvet. Redschid Pasehas ställning i ministeren skall vara mycket vacklande, och han hade begärt att få gå såsom utomordentligt sändebud till Belin, för att gratulera konung Fredrik Wilhelm till hans uppstigande på thronen, men Sultan hade åtminstone ännu ej velat lyssna till detta förslag. Många fruktade, att intrigerna inom seraljen skulle föranleda till betydande personalombyten inom den högre administrationen, och dessa återverka på det politiska systemet.