. ORIENTEN.
Enligt en telegraf-depeche från Fransyske kon-
suln på Malta, hade Soliman Pascha med en di-
vision af Syriska armeen, 8000 man stark, in-
träffat i Kairo. Ibrahim Pascha närmade sig
Gasa, dit en Egyptisk ångbåt blifvit skickad, för
att taga honom om bord.
Då Turkiska flottan utlopp från Alexandrias
hamn, bogserades den af Egyptiska ångfartyg,
sedan kanonerne först blifvit urlastade, för att lät-
ta passagen. Den bestod af 40 linieskepp, 10
fregatter och 7 mindre krigsfartyg, förande inal-
ies omkring 4600 kanoner. Den skulle eskor-
teras till Marmarizza af 5 Engelska krigsskepp,
och vidare derifrån segla till Konstantinopel, se-
dan den blifvit inspekterad af amiral Stopford.
Då Kapudan Pascha förrädiskt förde henne till
Alexandria, utgjordes besättningen af 135,000 ma-
troser och 7,000 man landttrupper. Desse sed-
nare hade, vid insurrektionens utbrott i Syrien,
blifvit skickade till Ibrahim Paschas förstärkning,
och af matrosserne voro endast 8000 man qvar;
35000 hade dött och resten deserterat.
Det skall vara fråga om att, då nu Palestina
återkommit under Turkiskt välde, ställa Jerusa-
lem, Bethlehem och alla de andra heliga or-
terna under en särskild kristlig förvaltning, obe-
roende af den Turkiska. Underhandlingar här-
om komma att öppnas med Turkiska regeringen.
OSTINDIEN.
Rezenten i Kabul, Dost Mohammed Chan, som
efter den olyckliga träffningen med Engelsmän-
nen vid Parvan lemnade sig i Engelska mini-
sterns i Kabul våld, hade, åtföljd af en Engelsk
officer, blifvit skickad till ett af de Engelska
presideatskapen i Ostindien, der han kom attåt-
njuta en pension. Hans son, Mohammed Assal
Chan, hade äfven underkastat sig Engelsmännen.
En Engelsk befälhafvare öfverste Marshall ha-
de totalt slagit Chanen af Khelat, Nassir Chan.
Till Rangun i Birmaniska riket hade i Okto-
ber Fransyska fregatten Coromandel ankommit
med en diplomat ombord, hvars ärende var att
söka tillvägabringa en handelstraktat emellan
Frankrike och aSolens och Månans broder.
- CHINA. ,
Öfver Calcutta hade man i England tidningar
från Canton och Tschusan, hvilka gingo till med-
let af Oktober. De innehålla ingenting om un-
derhandlingarne med Chineserne, hvilka således
ännu vid den tiden ej måtte ledt till något re-
sultat. Det enda factum, tidningarne omtala,
som tyckes bevisa benägenhet hos Chinesiska re-
geringen att försona sig med Engelsmännen, var
att den bekante guvernören i Canton, Lin, som
beskylles för att hafva varit hufvudorsaken till
trakasserierna med handeln derstädes, af kejsa-
ren blifvit afsatt från sin guvernörspost, Han
hade fått till efterträdare en vid namn Keschen,
hvilken säges vara en grundlärd man af bredden,
som skrifver långa artiklar och memoirer i tid-
ningarne. Hans antecedenser äro just icke myc-
ket lofvande för den friare och lifligare trafik,
hvilken skulle blifva följden af det återställda
goda förståndet emellan Engelsmännen och Chi-
neserne; ty 1839 ingaf han en lång memoir till
kejsaren, hvari han föreslog afbrytande afall ge-
menskap med utlänningar för en tid, och an-
läggandet af en kedja fästningar vid kusten, för
att hindra importen af opium. Då skulle ut-
länningarne, mente han, bli spaka och bönfalla
att få handla med det himmelska riket. Bar-
barerne, lefde dag ut och dag in på nöt- och
fårkött, och förtärde efter måltiderne rabarber
och the för att rensa inelfvorna. De skulle der-
före dö af förstoppning i fall de ej finge handla
med China.
De Engelske trupperne beredde sig att gå i
vinterqvarter på ön Tchusan, der en fästning an-
lades vid staden Tinghae, så att det synes som
om Engelsmännen ämnade behålla ön. Under-
handlisgarne med Chineserne om fångarnes ut-
vexling hade icke ledt till något resultat. Det
sades, att Chineserne ämnade behålla de fångna
Engelsmännen såsom gisslan, till dess Tschusan
blifvit utrymdt.
pra a rt