-anmärkning, som med raltlvisa torde kunna go- i
ras, är, att Filibert den yngres roll egentligen
erfordrar äfven en yngre skådespelare, än Hr
Roselli, som redan är närmare fyratiotalet. I
alla fall synes det icke utan, att några kabaler
äro med i-spelet, för att hindra hans engageran-
de, ty hans spel var i alla fall mer än oklan-
derligt, och vi kunne ej instämma med en Re-
ferent i Dagligt Allehanda, som rent af tillstyr-
ker Teaterdirektionen, att icke vidare låta ho-
nom försöka sig. — Hr Sevelin sågs med sam-
ma nöje, som alltid tillförene, och är ännu
alltid samma kusin Pastoreau.
— Mamsell Högqvist lärer i dag åtta dagar
till få sin recett och dervid komma att upptaga
Jungfrun af Orleans, i hvilken hon förut visat
sig med utmärkt framgång.
Huruledes man mot sin vilja kan blifea Sexman,
utan att bo i socknen eller der vara skatt-
skrifven.
Regeriugen har under den 30 November sistl.
år afgjort en sådan fråga, som är nog egen för
att förtjena refereras. Resolutionen derom är
undertecknad aCarl Johan,, oeh kontrasignerad
af Statsrådet S. Grubbe: Förhållandet är i
korthet följande:
I Bränkyrka församling blef vid soekenstämma d,
29 Maj 1839 till Sexman vald en person, som är
husegare, bosatt. och skattskrifven i Stockholms stad,
men på arrende innehafver en mindre lägenhet inom
nämnde församling, Hr Majoren v. M. Beslutet, o-
aktadt det angick person, och således enligt 8 9 af
Kongl. Förordn. den 26 Februari 4817, angående
sockenstämmor och kyrkoråd, borde agenom proto-
kollsutdrag meddelas den, som detsamma angår,
samt äfven einnehålla föreskrift om sättet till besvärs
anförande;, blef endast tillkännagifvet genom upp-
läsning från predikstolen i Bränkyrka den 2 påföljde
Juni; oeh som det således icke blef den valde be-
kant, kunde han icke iakttaga den stadgade tiden för
besvärs anaoförande, som nämnde förordning stadgar,
utan förklarade han, då saken blef honom känd, en-
dast att han, såsom ej för sin person tillhörande för-
samlingen eller derinom boende, icke kunde fullgöra
uppdraget. .
Kyrkoherden, som egentligen synes af personliga
skäl genomdrifvit hela den ovanliga proceduren och
genom ett afsteg ifrån lagens föreskrift betagit den
valde utvägen, att i behörig tid söka rättelse deri,
ingick derefter till Konungens Befallningshafvande
med begäran, att den valde skulle vid vite åläggas
att förrätta sexmans-tjensten; och den valde förkla-
rade sig deröfver. Om af misstag, eller af förgätenhet
utaf stadgandet i 9 af ofvannämnde förordning,
då sockenstämmobeslut rörer person, eller, som det
af förklaringen synes, egentligen i den öfvertygelsen,
att ingen utom en församling boende och skattskrif-
ven person någonsin kan åläggas ett dylikt kommu-
nalbestyr iom densamma, åberopade den valde blott
denna författning i allmänhet och 4 isynnerhet,
(denna angår endast rösträttigheten i sockenstämma)
samt trodde sig derigenom tillräckligt hafva ådagalagt
valets obehörighet. Men Konungens Befallningshaf-
vande i Stockholms län, som synes icke hafva ansett sig
böra taga i betraktande, huruvida formen var laglig
för det beslut, hvars efterföljd man uppmanar honom
att med viten framtvinga, utan endast om ett sådant
(nb. oaktadt det oriktiga sättet för tillkännagifvan-
det) blifvit, såsom han kallar det, elaga kraftvun-
net, ålade den valde, autan afseende å hvad rö:
rande det gjorda valets behörighet invändt blif-
vit, att vid vite: antingen sjelf eller genom an-
nan pålitlig person, dock å eget ansvar, de tillj
sexmansbefattningen hörande göromål ordentligen (?)
fullgöra. Det kan man säga var tydliga ord; och
att Hr Statsrådet Grubbe äfven så ansett saken, kan
man finna deraf, att oaktadt den valde, i de under-!
dåniga besvär han öfver Konungens Befallningshaf-
vandes utslag anfört, fullständigare åberopade 4817
års förordning, samt rättade citationen af 4 i stäl-
let för 9 8, hvarigenom han visade, att Konungens
Befallningshafvande icke resolverat öfver den om-
ständigheten, att valet aldrig blifvit honom på be-
hörigt sätt kommuniceradt, är genom den ofvan om-
nämnde Kongl. resolutionen förklaradt: att som den-
valde icke vid skriftvexlingen i målet hos Lands-
höfdingen gjort någon anmärkning åsyftande klander
af sättet för delgifvandet till honom af ifrågaväran-
de sockenstämmobeslut, medelst detsammas uppläs-
ning från predikstolen i Brännkyrka församling, och
följaktligen Landshöfdingen icke kommit i tillfälle
att deröfver i laga ordning resolvera, utan först i
de underdåniga besvären ensådan anmärkning fram-
ställt; alltså finner Kongl. Maj:t -omförmälda an-
märkning icke kunna till omedelbar pröfning hos sig
i nåder upptagas. Utan att låta den anmälda lag-i
stridigheten i formen föranleda till en återförvisning
af målet, hvilket i rättsväg alltid anses nödigt, dåS
någon blifvit genom dylika formfel någon rättegångs- S
förmån betagen, förklaras vidare i den Kongl. reso-!
lutionen: att fördenskull Landshöfdingens; uppå
uraktlåtenheten att sockenstämmobeslutet öfverklaga 1
grundade utslag, bör faststallas. a
Häraf ser man, att om Hrr Pastorer i landsorten,
vilja förse sig med sexmän från hufvudstaden, går
det ganska bra, blott de 4:0 låta församlingarne väl- :
ja på sådana, som der bo och äro skattskrifna; och :
2:0 endast tillkännagifva valet genom uppläsning på I.
predikstolen, som dessa icke kan få inom besvärsti-,
en Aa af; hvarigenom de kunna bereda valet laga s
ÄT .
Men: säger man : Landshöfdingarne äro ju så nå-
diga, att tillåta de utom församlingen och till och.
med utom länet boende valde sexmännen, genom l(
andre, ehuru på eget ansvar, förrätta tjensten. En l;
verkligen dyrbar nåd, ty för det första får man: väll;
ingen, som utan ersättning åtager sig besväret; för
det andra är uppbörd dermed förenad, som ökar an-:;
s
S
V
svarets vigt; för det tredje; ser man ju, att icke en-
dast en Landshöfding kan vid högt vite ålägga en
1 annat län boende person, att göra sexmanstjenst,
utan äfven att göra den ordentligte, och att såle-
des vitet gäller. äfven för det obetydligaste fel itjen-
mör tr r