(Insändt.)
pEn uti främmande land vistande Svensk, för hvar:
återflyttning till hembygden, bland andra orsakei
den äfven i Sverge gällande lagen, om erläggandet a
den så kallade tiondepenningen, ännu lägger hinder
kar derigenom blifvit ledd på en tanke, som har
här till offentlig granskning framställer, helst då för
dylika förslag en så passande tidpunkt, som Rikets:
Ständers sammanträde, äfven nu är inne. Då de
nemligen icke kan bestridas, att vår skilsmessa frår
detta lifvet är att anse såsom en öfverflyttning til
ett annat land, så frågas, om en dylik lag, med me-
ra billighet, kunde stadgas för hvarje dödsfall på
det att denna tiondedel af den aflidnes qvarlåtenskap
endast användes till förmån för de verkligt behöf-
vande i samhället. Att ingen obillighet häruti vore,
eller svårighet vid kontroll och uppbörd möter, tor-
de medgifvas, hvarföre, för utförandet, inga andra
hinder än brist på menniskokärlek och sann patrio-
ism kunna uppstå. Roms vida strängare åker-lagar
ägde samma ändamål, och dessa beröfvade redan
den lefvande hvad som bär endast affordras den dö-
de. Den här föreslagna procentens storlek vill ins.
visst icke påstå vara den rättaste; insändaren har
ndast velat leda uppmärksamheten på ett länge sökt
ich mycket nödvändigt medel att, utan någon orätt-
visa eller serdeles svårighet, jemna de missförhållan-
den, som på fosterlandets både lycka, ära och styrka
äga ett så stort inflytande.
Red. tager sig friheten fästa Ins:s uppmärksamhet
derpå, att en afgift af samma sort, som han före-
slagit, redan utgår under namn af Sterbhusafgift m. m.;
men redovisningen af denna afgift synes ej vara ser-
deles uppmuntrande för en tillökning. I alla fall
Mlefve sådana afgifter tunga nog, och borde väl en-
last utgå i progression efter förmögenhetens belopp.
SRS