Hr Krigsrådet frågar, om verkligen någon osed öfvas i länets uppbördsförvaltning. MHärpå måste man, oaktadt allt hvad Hr Krigsrådet anfört, nödvändigt svara ja, såvida det är en osed, som Kammarrätten och Kongl. Maj:t funnit vara stridande emot författningarnas tydliga föreskrift, och vid ansvar förbjudit Länsstyrelsen att förnya; såvida det är en osed, att framställa könskningar, och aråd att resignera, till underhafvande, om de vilja begagna sin lagliga rätt att balansera utestående uppbördsmedel, t. ex. sådana, som stå i en konkursmassa och ej kunna utbekommas förr, -än dom fallit, eller att med sitt embetsmannainflytande tvinga uppbördsmännen till förskotter af egna och lånta medel (se Tit, Liedholms, Wickboms och Brants intyg), hvarigenom uppbördsmännen nödgats vidkännas förluster; samt ändtligen, såvida det är en osed, att befordra och tillåta förskotters uttagande af Kronans medel, för alt begagnas till ett onödigt betäckande af bristerna. Hr Landegren må deducera fram och tillbaka huru långt som heldst, så kan han ändå icke komma ifrån, att detta sistnämnda är en ej blott af lag otillåten, utan äfven moraliskt högst fördömlig utväg, och frågan., om någon osed dermed föröfvats, blir således, framhållen bredvid Kongl. Maj:ts dom, en fråga, hvilken endast kan väcka den djupaste förvåning hos en embetsman, som ej kan vara likgiltig för grannlagenhet och sanning. Ungefärligen af samma slag är äfven det öfriga. Medan magistraten i Jönköping i sin und. besvärsskrift andrager, att det redovisningssätt, som Herr Ribbing öfverklagat, öfvats i 40 års tid och ännu längre, enligt Hrr Wickboms, Brandts och Callerströms intyg, frågar likväl Hr Landegren, huruvida restantier, hemligen eller offentligen, på befallning balanceras till mindre än verkliga beloppet?!! Han kan ej neka att kronans ränteri verkligen blifvit debiteradt för en uppbördssumma, till högre belopp än det emottagit, så vida man ej räknar hvad den sjell förskjutit, men frågar likväl ännu, em länsstyrelsen söker förespegla ett välstånd som ej finnes. Man må nu söka kalla motivet hvad som heldst. så blir det åtminstone att förespegla något som ej finnes. Och så vida erfarenheten visat, att en del personer emot invändningarne om brist och tryckande skatter hos allmogen framhbålli eu restfri uppbörd såsom motbevis, och det sedan befinnes, att restfriheten tillkommit genom en tillkonstlad åtgärd, enär rester verkligen funnits utestående hos de skattskyldige, så är de! äfven bevisadt, att detta något utgör just hvac Herr Ribbing anförde i silt yttrande på Riddar. huset,