BLANDADE ÄMNEN,
EN RESA TILL STOCKHOLM.
I.
En morgon i Maj månad dånade den vanliga
signalen till afresa från ångfartyget genom den
lilla staden och påskyndade mina steg ned till
kajen, der jag, efter att åter hafva sagt farväl
till de vänner som följt mig, gick om bord, fö
att resa till Stockholm. Morgonen var ruskig.
En tjock dimma ombhöljde stränderne, och Wet-
tern, mörk i hågen, grälade och brummade,
som en gammal kolerisk krigsman. Detregnade,
och däcket var slipprigt och otrefligt. Jag gick
derföre ned i den mig anvisade hytt, ej litet
nyflken att få veta, hvem jag hade den äran att
hafva till contubernal. Jag inträdde, och se —
der satt just på den soffa, hvarest jag ämnat slå
mig ned, en af dessa varelser, dem Dahlgren be-
skrifver i bombasins-spensar med perlemoknap-
par, och hvilka pläga läsa Orthenbergska famil-
lens lidande; jag skulle vilja komplettera attri-
buterna med ett dussin souvenir-ringar och ett
högst aimabelt virkadt fräs. Denna qvinliga men-
tor var omgifven af ett emballage af askar, kny-
ten och paqueter. På sin venstra arm bar hon,
i stället för egiden, en väldig pirat med ett bro-
kigt broderi, föreställande en jägare med ett kop-
pel bundar. Men det värsta af allt var dock en viss
olidlig konseqvens i hennes blickar, som en gång
för alla tagit plats i taket, just som den förhexade
olycklige Saladin !), då han stod den hela långa
natt och såg på stjernorna. Och då hon slutli-
sen, utan att vända ögonen från taket, efter en
qvarts tystnad, frågade läspande: eparlez vous
frangais?, då var det slut med allt hopp om ett
drägligt ressällskap. Non Madamep, svarade jag
och vände mig suckande mot väggen, der likväl
snart den valmokransade guden närmade sig, till-
slöt mina ögonlock, och befriade mig både från
att tala franska med den obekanta och från
smärtan öfver skiljsmessan ifrån mina vänner.
Efter en vederqvickande blund gick jag att taga
passagerarne på däck i ögonsigte. Här var tem-
ligen lifligt. Passagerare-personalen utgjordes af
några dryga Grossörer från B., tvänne små näp-
na mamseller från W-., derifrån mamsellen med
ögonen var, hvilken på sin stora pirat bordt ha
den i dubbelt afseende signifikanta devisen: Uden
Misvisning,, — fem å sex personer af la haute
volee, som igenkändes derpå att de hölle kam-
marspisning, och ännu några andra småstadsboar,
hvilka med mig helt modest räknade sig till
c:olket,. Våra ungherrar bestodo af diverse yng-
lingar i grå hattar och långrockar, som man i
Danmark skulle hafva kallat Pebersvender,. Vi
hade äfvenledes en Sergeant, som såg något
moquant ut, med ett par vackra långa engelska
ögon och sådant hår som
aJohn Andersson my Jo John x
Han tycktes icke vara nöjd, hade satt sig med
ryggen mot vinden och insvepte sig i sin kappa,
hvars krage stod upprätt och lemnade blott be-
mälde långa ögon godt spelrum.
Några Skottar voro äfven med i laget, hvilka
under sitt fjortondagars vistande i Sverige would
have seen all that is remarkable in that
eountry ). No Gentlemen! sade jag med en
viss förtrytelse, ,surely, it is too short a time
for that purpose ). Men de logo blott som jag
tyckte rätt skälmaktigt åt min invändning. Al
deras kort, som jag sedermera erhöll, förnam
jag, att de voro Engineers eller Ingenieurs Me-
caniciens från något Institut i Manchester. För
:) En personage i Oelenschlägers: Aladdin.
:) Hvem känner ej denna vackra Irländska Ballad
som den förtjusande Madame Anna Bisbop sjöng
i Sverige?
Kunde hafva sett allt som är märkvärdigt i det
Porse h är
äkerligen, go herrar, det för kort tid för
detta ändamål.