(Insändt.) Hvarföre duger icke Askelöf till någonting — annat? Aftonbladet har utdelat en pisksmäll, hvilken Svenska Minerva tacksammeligen qvitterat, och dervid trotsat spefogeln att göra reda för wwvarför askelö icke duger til nåsgonting? (se Aftenbladet för den 235 och Svenska Minerva för den 28 sistlidne Januari.) För den händelse att Aftonbladet, af ctt eller annat skäl, kunde finna sig förhindradt att gifva anledning till ett utbyte af opinioner å en så ömtålig fråga; vill en insändare härmed försöka ett utkast till svaromål å den temligen egenkära uppmaningen. Då Svenska Minerva redan tagit sak å bak, som man säger, så tror Insändaren sig icke förfara indiseret, då han nu vänder sig direkt till det enda askelöf, som under denna oblida årstid förmår vegetera; nemligen Tidningsredaktören Hr Askelöf. insändaren har icke äran af Hr Askelöfs personiiga bekantskap, men känner så mycket närmare Svenska Minerva, hvilken således inför Insändarens omdöme måste företräda Hr Askelöfs person, eiler — med andra ord — förblifva det sannskylldiga askelöfvet. Insändaren bör härvid likväl icke lemna anmärkt, att han hört omtalas Hr Askelöf såsom en man af snille och kunskaper, och, så vidt Insän.darer förmår döma, är han äfven mängden af publigister öfverlägsen i stilistisk förmåga — och Insändaren, som studerat ett par årgångar af Hr Askelöfs tidning, har dervid med förvåning tänkt: aså mycket sämre för honom Men — bort med alla personligheter! — Nu till sjelfva askelöfvet; — kvarJör duger icke detta löf till någonting? En publicist måste vara konseqvent, åtminstone allt intill den dag, då han tilläfventyrs börjar blifva klokare (), Och han bör vidhålla den karakter han ifrån början utvecklat, eler, i annat fall göra sin publik reda för orsaken till sin frontförändring — hvarom icke, blifver ärligheten misstänkt. Tidningen aDen objudne gästen anföll med bitterhet ett visst kotteri, hvilket eaäskelöfveto åter hägnar, utan att man fått veta hvarföre den gemensamma redaktåren verkställt denna frontförändring. — Se der 4:0 svarföre askelöfoet icke duger till någonting. Vidare har askelöfset — förstås, vi tala allt om tidningen Svenska Minerva — blottat en mindre vacker sida genom sina fremetiska utfall mot t. ex. 1:0 Herr von Hartmansdorff, 2:o Friherre Anckarsvärd, 3:0 Grefve Posse — utfall, ovärdige en bildad och om sanningens helgd ömtålig publicist, samt — för! att tala i ett modernt och förädladt tidningsspråk — knappt jemförligt med de eliberala lurkarnes bandbundsovett.. Dito har askelöfvet gjort Sig skyldigt till den tvetydigheten, att på sednare tider icke vidare tala om Hr von Hartmansdorff, sedan bemälte st en gång haft den orättvisa ensidigheten att afkläda honom all duglighet och, jag tror nästan, äfvem något mera. Skulle askelöfvet vilja begagna Hr von Hartmansdorffs eget naiva replik till Frih. Boije i början af denna Riksdag, att neml. aman icke torde vara tvungen att tala, då man icke har något att sågan; så svarar Insändaren, att det eljest ieke borde hafva oskäl med sig att säga något om ett förvåmande fenomen af ihärdighet och förmåga; aen Pharus, som står qvar och skinero — då man äflats att fylla det ena löfvet efter det andra med otidigbeter emot en olyeklig ephemere, sådan som Grefve Posse. Hit hörer äfven askelöfvets envisa tystnad tistder rabulistperioder 18358 — 849 der 8:0 hrarföre askelöfoet icka duger lill någonting, Då det är ett stående thema i do så kallade Iberala tidalsgarne, att dea så kallade deruerade pres