(Insändt.)
Hvarföre duger icke Askelöf till någonting —
annat?
Aftonbladet har utdelat en pisksmäll, hvilken Sven-
ska Minerva tacksammeligen qvitterat, och dervid
trotsat spefogeln att göra reda för wwvarför askelö
icke duger til nåsgonting? (se Aftenbladet för den
235 och Svenska Minerva för den 28 sistlidne Ja-
nuari.)
För den händelse att Aftonbladet, af ctt eller an-
nat skäl, kunde finna sig förhindradt att gifva anled-
ning till ett utbyte af opinioner å en så ömtålig frå-
ga; vill en insändare härmed försöka ett utkast till
svaromål å den temligen egenkära uppmaningen.
Då Svenska Minerva redan tagit sak å bak, som
man säger, så tror Insändaren sig icke förfara indis-
eret, då han nu vänder sig direkt till det enda as-
kelöf, som under denna oblida årstid förmår vege-
tera; nemligen Tidningsredaktören Hr Askelöf.
insändaren har icke äran af Hr Askelöfs person-
iiga bekantskap, men känner så mycket närmare
Svenska Minerva, hvilken således inför Insändarens
omdöme måste företräda Hr Askelöfs person, eiler
— med andra ord — förblifva det sannskylldiga as-
kelöfvet. Insändaren bör härvid likväl icke lemna
anmärkt, att han hört omtalas Hr Askelöf såsom
en man af snille och kunskaper, och, så vidt Insän-
.darer förmår döma, är han äfven mängden af pu-
bligister öfverlägsen i stilistisk förmåga — och In-
sändaren, som studerat ett par årgångar af Hr Aske-
löfs tidning, har dervid med förvåning tänkt: aså
mycket sämre för honom Men — bort med alla
personligheter! — Nu till sjelfva askelöfvet; — kvar-
Jör duger icke detta löf till någonting?
En publicist måste vara konseqvent, åtminstone
allt intill den dag, då han tilläfventyrs börjar blifva
klokare (), Och han bör vidhålla den karakter han
ifrån början utvecklat, eler, i annat fall göra sin
publik reda för orsaken till sin frontförändring —
hvarom icke, blifver ärligheten misstänkt. Tidnin-
gen aDen objudne gästen anföll med bitterhet ett
visst kotteri, hvilket eaäskelöfveto åter hägnar, utan
att man fått veta hvarföre den gemensamma redak-
tåren verkställt denna frontförändring. — Se der 4:0
svarföre askelöfoet icke duger till någonting.
Vidare har askelöfset — förstås, vi tala allt om
tidningen Svenska Minerva — blottat en mindre
vacker sida genom sina fremetiska utfall mot t. ex.
1:0 Herr von Hartmansdorff, 2:o Friherre Anckarsvärd,
3:0 Grefve Posse — utfall, ovärdige en bildad och
om sanningens helgd ömtålig publicist, samt — för!
att tala i ett modernt och förädladt tidningsspråk —
knappt jemförligt med de eliberala lurkarnes band-
bundsovett.. Dito har askelöfvet gjort Sig skyldigt
till den tvetydigheten, att på sednare tider icke vi-
dare tala om Hr von Hartmansdorff, sedan bemälte
st en gång haft den orättvisa ensidigheten att af-
kläda honom all duglighet och, jag tror nästan, äf-
vem något mera. Skulle askelöfvet vilja begagna Hr
von Hartmansdorffs eget naiva replik till Frih. Boije
i början af denna Riksdag, att neml. aman icke tor-
de vara tvungen att tala, då man icke har något att
sågan; så svarar Insändaren, att det eljest ieke bor-
de hafva oskäl med sig att säga något om ett för-
våmande fenomen af ihärdighet och förmåga; aen
Pharus, som står qvar och skinero — då man äflats
att fylla det ena löfvet efter det andra med otidig-
beter emot en olyeklig ephemere, sådan som Grefve
Posse. Hit hörer äfven askelöfvets envisa tystnad
tistder rabulistperioder 18358 — 849 der 8:0 hrarföre
askelöfoet icka duger lill någonting,
Då det är ett stående thema i do så kallade Ibe-
rala tidalsgarne, att dea så kallade deruerade pres-