Her ett bidrag till Svenska uppbördsverkets historia Ibland de många serskilda skattetitlar, som, efter hand tillkomna för vissa tillfälliga behof, småningom förvandlats till parmanenta utskylder och ännu i dag betunga jordbruket, äro den s. k. byggningshjeipen och saltpetergärden. frenom serskilda Kengl. resolutioner af åren 4644, 1689, 1748 och 1766 är likväl stadgadt, att dessa gärder skola utgöras, icke i persedlar, utan i penningar, hvilka förvandlas till alterum tantum, eller dubbla beloppet af kronovärdiet, så att byggningshjelpen för ett helt hemman, i de orter der sådan utgöres, skulle stiga till 42 sk. och saltpeterhjelpen till 29 sk. 6 rst. Bko. Icke desto mindre har man på ett och annat ställe fortfarit att uttaga båda skatterna i persedlar efter markegång, så att t. ex. i Calmare län byggningshjelpen, 9 timmerstockar och en syll på mantal, utgått med 10 Bdr 46 sk., och saltpeterhjelpen, bestående af 5 tunner jord, en tunna fårgödsel, 4-2 tunna aska, 3 lass skatteved, 2 kärfvar halm och 2 iöskedagsverken, utgått med tillsammans 3 Rdr 7 sk. 4 rst. eller för båda mer än tio gånger hvad som lagligen bordt betalas. Det infrasslade, och för den profane nästan outredliga förhållandet med vårt uppbördsverk gör, att mängden af skattdragande, serdeles allmogen, icke känner gränsen för sina rättigheter och skyldigheter, och således belt enkelt utgör hvad som påföres dem i debetsedeln. Under förra Riksdagen blefvo likväl någre fullmäktige af Bondeståndet från Calmare lån gjorde uppmärksamme på gällande lagar i detta fall, och anhöllo hos Regeringen om rättelse i det existerande oskicket. Ehuru saken var lika enkel som tydlig, och en skyndsam åtgärd således var att förmoda, dröjäe den likväl i fyra år eller till d. 26 Oktober 4838, då en Kongl. skrifvelse omsider utfärdades till Kammarkollegium och Statskontoret med föreskrift för uppbördsmännen att med byggningshjelpens erläggande förfara enligt resolutionen af 4689 och Kongl. förklaringen af 4748. Den i slutet af Oktober daterade Kongl. skrifvelsen trycktes väl först i December månad i Författningssamlingen, men man skulle trott, att nu åtminstone det olagliga uppbördssättet bordt taga slut, isynnerhet sedan Hr v. Hartmansdorff, så känd för sin förmåga alt läsa lagen, blifvit Landsböfding i länet. Detta skedde likväl icke, ty författningen publicerades först fram på året 1859 inom länet, sedan uppbörden efter den lagstridiga methoden redan var verkställd. Nu åter står likväl den andra frågan, om saltpeterhjelpen, hvars uppbördssätt, emot gällande författningar, ännu sker i persedlar, och således, efter hvad vi förut nämnt, till nära tio gånger rätta beloppet. Man bör dock förmoda, att någon representant fäster uppmärksamhet härpå och söker åstadkomma en behböflig rättelse, Alinge OO