Svea HofRätt har nyligen gifvit ett utslag i
ett. mål af ofvannämnde beskaffenhet, som synes
ess förtjena offentlighet såsom bevis på sum-
mun jus summa injuria.
Händelsen är följande:
En piga, M. 0. och en dräng, B., tjenade år
1839 tillsammans i ett hus i Örebro och lära
der fattat ömhet för hvarandra, men hvilket ha-
de den påföljden, att pigan råkade i hafvande
tillstånd. En tid derefter flyttade de båda, fast-
än icke på samma gång, till hufvudstaden, der
drängen tog tjenst och M. O. den 46 Februari
sistlidne år framfödde ett flickebarn. Efter att
förgäfves hafva sökt förmå honom i godo, att
betala något till barnets underhåll, stämde hon
konom till KämnärsRätten, med påstående, att
han måtte åläggas till henne utgifva två Rdr
rglds i veckan till barnets underhåll tills det
sjelf kunde försörja sig. Hvad gjorde nu drän-
gen? För att komma undan eller åtminstone å-
stadkomma uppskof i krafvets godkännande, gjor-
de han, utan alt förneka sitt faderskap, in-
vändning emot sakens upptagande vid domstol
här i bufvudstaden, på den grund, att barnet
blifvit afladt i staden Örebro. Häröfver resol-
verade imedlertid rätten, såsom oss synes gan-
ska rätt, att då tvisten endast afsåg drängen B:s
förpligtande, att bidraga till barnets underhåll,
samt således vore af tvistemåls beskaffenhet, an-
såge rättern, då B. både tjenar och är mantals-
skrifven i hufvudstaden, sig behörig att upp-
taga målet till behandling, samt B. skyldig att
ingå i svaromål. Häröfver besvärade sig B:s
advokat i Svea HofRätt, som den 26 sistl. Jan.
gaf följande märkvärdiga utslag: att ehuru M.
O. endast väckt påstående, att af B. erhålla bi-
drag till underhåll och uppfostran åt ett barn,
som han skall med henne i lönskaläge samman-
aflat; dock, som berörde anspråk grundade sig
på ett förbållande dem emellan, derför ansvar
i lagen bestämmes och är beroende af under-
sökning härom, samt detta mål, vid sådant för-
hållande, rätteligen vore att hänföra till egen-
skap, derom, enligt 40 Kap. 4 RB. B., ransa-
kas och dömas bör vid domstol i den ort, der
gerningen skett; alltså och då M. O. uppgifvit,
att hon blifvit i Örebro stad häfdad af B. med
ifrågavarande barn, fann HefRätten, med ändring
af KämnersRättens öfverklagade utslag, skäligt,
det Stockholms KämnersRätt icke är behörig
att detta mål upptaga.
Visserligen kan ingen säga, att detta beslut är
bokstafligen lagstridigt, så vida äfven denna sak
skall anses höra till de fall, der tvistemålets ut-
gång miste bero af. brottmålets utredning.
Men här förekommer, att någon undersökning,
huruvida B. vore fader till barnet, alldeles icke
behöfde ifrågakomma och åtalet för lönskaleget
blir en helt annan sak än frågan om barnets
urderhåll. Denna sednare fråga kan fullföljas
oberoende af den förra, så vida lägersmannen
icke nekar sig vara barnfader. Oss synes der-
före, att den Kongl. HofRätten ganska väl hade
kunnat låta bero vid KämnersRättens utslag,
så mycket mera, som detta icke hade hindrat
KämnersRätten, att, i händelse B. nekat sig va-
ra fader till barnet, och full bevisning derom
icke kunnat presleras utan undersökning pål
stället, då hänskjuta målet till vederbörlig dom-
stol. Nu är följden af HofRättens utslag icke
allenast, att den staekars qvinnan, för att få sin
rätt, måste sjelf begifva sig till Örebro och up-
pehålla sig derstädes under rättegången, utan
jemväl, att svaranden måste lemna sin tjenst för
att resa eller hemtas dit, sedan stämningen först
med mycken omgång hunnit tillställas honom.
4
j
Det synes likväl hafva varit just till en så-j!l
dan omgångs undvikande, som lagen stadgat, att
skuldfordrings- och (vistemål, som röra per-
son, skola göras anhängige vid den domstol,
der svaranden har sitt hemvist. Delta är väl
eck det naturliga, i fall man antager ett al la-
gens syftemål vara att skaffa bvar och en så
skyndsam rättvisa som möjligt. Tager man nu
särskildt i betraktande, huru svårt det ofta är
för en fattig qvinna, som råkat lyssna till för-
förelsen och sedan får umgälla sin lättsinnig-
het med den dubbla bördan ät vanheder och
nöd, alt äfven, om hon bor i samma ort med
fadren till det barn hon framfödt, kunna för en!
längre tid ordentligt af honom utbekomma det!
obetydliga bidrag, som domstolarne wid dylika I
fall ålägga honom att lemna till barnets under-:;!
håll, så hade man väl haft skäl alt hoppas och!
vänta, det Kongl. HofRätten ieke skulle ännu I
mera försvåra detta genom ett prejudikat Ykt
det ifrågavarande, i följd af hvilket en mans-:!
Person hädanefter, OM han ock i viltnens. närs!.
varo eller skrifteligen erkänt sig vara fader till f
ett i oäkta säng framfödt barn, icke behöfver;
annat, för att en längre tid undandraga sig för-
bindelsen till barnets underhåll, än resa ifrån
orten till en annan ända af riket, utan att då
någorstädes kunna förpligtas svara på modrens
kraf vid domstolen i den orten, der han äger
— En brödförsäljerska befanns för några da-
går sedan af starka dryeker fällkomligen öfverla-
stad. Uppförd uti polisen sigör hon, att allt-ha-
de varit bagaredrängens fel; denne hade bjudit
I
;
l
.
l
——— — ö
I
;
(
f
henne på ezlöggn, ech dessutom-haft den oförsig tf